Det är intensiva dagar med konstanta nyhetsuppdateringar om världsläget i allmänhet och säkerhetsläget i Europa i synnerhet. Kriget har kommit nära det fredsälskande Sverige. Det ger redan konsekvenser för den enskilde medborgaren här hemma. Må vara att de som flyr krigets Ukraina må tycka det är av underordnad betydelse men likafullt får det konsekvenser för Europas och Sveriges framtid.

Drivmedelspriserna skenar. Problemet har accentuerats ytterligare med anledning av Rysslands aggressionskrig i Ukraina. Men redan innan Rysslands anfall på sitt grannland har vi i Sverige en politik kring detta som i dagsläget ger oss världens högsta drivmedelspriser. Dels är det skatten som ger svensken högt bensin- och dieselpris, dels är det den sk reduktionsplikten där den politiska ledningen bestämt sig för att vara ”världsmästare” med 30 % inblandning av biobränsle medan resten av EU nöjer sig med 7 %. Detta ger konkurrensnackdelar för svenska företag och djupa hål i privatpersoners plånböcker.

Är detta hållbart i det långa loppet? Det tvivlar jag på. Istället innebär den en kraftig tillbakagång i den svenska ekonomin för såväl samhället som för den enskilde. Vad är då sittande regerings medicin för detta? Enligt finansminister Damberg är den svenska statskassan välfylld så det finns ”muskler” att ta till om det skulle krävas. På vanligt icke socialistiskt språk betyder det att man kan dela ut bidrag till verksamheter, grupper eller organisationer efter regeringens godtycke. Alltsammans med ett kraftfullt godhetssignalerande och en väl tilltagen administration omgiven med omfattande regler och undantag. I bästa fall utmynnar alltsammans i ett nollsummespel syftande till att ge det socialdemokratiska partiet fler röster i kommande val. Gå inte på den niten. Inga verkningsfulla åtgärder kommer att vidtas från regeringens sida varken när det gäller drivmedelspriser eller de elpriser vi kommer dras med framöver. Inte heller kommer man att få någon snabb och kraftfull effekt när det gäller det säkerhetspolitiska läget i vår omvärld. Regeringen tror att genom att avstå NATO-medlemskap för Sverige så bidrar man till ökad eller åtminstone bibehållen stabilitet i Europa. Man vill inte signalera några tvära kast på det säkerhetspolitiska området. Tillåt mig att le (fast jag egentligen vill gråta). Förvisso är det inget tvärt kast Putin ägnat sig åt på senare tid. I alla fall inte för den som haft viljan och förmågan att se vad som varit på gång i Ryssland sedan åtminstone 2008. Det ser dock inte Sveriges regering eller så är de helt enkelt vettskrämda av Putins hot.
Nu är inte tid att vara undfallande utan tvärtom är det viktigt att visa såväl beslutsamhet som mod. Tyvärr visar regeringen inget av detta.

Sveriges regering är vilse i världen.

/Bosse