Round Table – vänner för livet!

Hej!

I slutet på 80-talet blev jag medlem i Round Table, avd 25, dvs Hässleholm. Vi var ett gäng grabbar som träffades varannan vecka och hade ett program och en middag hemma hos varandra. Round Table eller RT som det ofta kallas finns över hela världen och en övergripande regel är att man ska vara mellan tjugotvå och fyrtio år gammal och man (det finns en motsvarighet för kvinnor som heter Ladies Circle).

Kompissnack på X2000

Kompissnack på X2000

Uppenbarligen uppfyller man inte alla kraven längre med 40-årsstrecket passerat med god marginal. Man gäller väl fortfarande även om en del kanske kallar det gubbe. Numera träffas vi som fallit för åldersstrecket i en ny konstellation som kallas PM, Past Member. Vårt PM-gäng består numer av åtta kamrater. Vi ses en gång i månaden på liknande sätt som under RT-tiden, ofta med medbjudna gäster från andra PM-klubbar eller den aktiva RT-klubben och ibland andra som inte har koppling till RT. Att ha någon form av programpunkt gör våra möten extra spännande.

PM-gänget på Stockholmsturné

I januari i år var det dags för årets första möte, denna gång förlagt till Stockholm där kamraten Rolf numera har en del av sin gärning på Svenskt Näringsliv. Vi var sju av åtta PM-bröder som kunde delta och begav oss med X2000 på onsdagen mot huvudstaden. Vår värd, Rolf hade planerat allt väl och vi försågs redan på tåget med frukost och allehanda tillbehör därtill. Tåget kom dessutom i tid till Centralstationen i Stockholm.

Själv träffade jag en ”gammal tågbekant” ombord, nämligen välrenommerade Bertil Vallien, en våra främsta glaskonstnärer. Vi sågs första gången för ett par år sedan på en resa från Stockholm och söderut. Nu återsågs vi på tåget i motsatt riktning och till min förvåning hade Bertil vårt förra samtal kvar i minnet.

Stockholm i januari är lika med slaskiga trottoarer så vi valde tunnelbana mot hotellet på Östermalm. Hotell Riddargatan ligger helt logiskt på Riddargatan,

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.Foto: Kenneth

Lunch på Tudor Arms, jag själv och Ulf.
Foto: Kenneth

en tvärgata till Nybrogatan mellan Östermalmstorg och Nybroplan. Har aldrig bott här tidigare men mitt intryck är att det är ett litet fräscht hotell med en mycket bra frukost, saknade dock tomatjuicen. Rummet var trevligt, ljust och välstädat. Litet badrum med badkar. Jag hade föredragit dusch. Tyvärr var det ganska lyhört och jag undrade om det var balettskola i våningen ovanför eller möjligen en elefant som flyttat in.
Jag bodde en natt, onsdag till torsdag och dunkande trummor hördes långt efter midnatt. Var detta kom ifrån vet jag inte. Senare fram på småtimmarna hördes prat och stoj från gatan ganska tydligt när några sena nattvandrare hade sammanträde utanför hotellet. Sammantaget dock ett bra hotell som alternativ till de större hotellkedjorna.

Vår onsdag i Stockholm inleddes med lunch på Tudor Arms, en engelsk pub på Grevgatan (Östermalm) i hörnet av Storgatan. Inredningen är typisk engelsk landsortspub – här är inget ”fancy”. Nej, faktiskt inget men ölen är god och fish & chips smakar bra så här strax innan två på eftermiddagen. Trångt och mycket folk tyder på att Tudor Arms håller vad dom lovar – engelsk pub helt enkelt!
Vi dricker kaffe hemma hos Rolf som huserar i en övernattningslägenhet lite längre ner på Grevgatan. Avec finns för de som så önskar.

Fria aktiviteter några timmar innan det är dags för kvällens middag. Tillsammans med vännen Kenneth gör jag några besök i diverse butiker. Det ska inhandlas en bättre flaska rom på Systembolaget, kakel eller om det var klinker ska undersökas och en liten spaning på kläder i Hugo Boss butik på Biblioteksgatan hinns med innan vi stöter på resten av gänget på Zink på samma gata. Vätskebrist är så klart inte bra för gentlemän i vår ålder.

Restaurang Prinsen – kungligt gott

Vi fortsätter kvällen på den anrika krogen Prinsen på Mäster Samuelsgatan. Här intog framlidne prins Bertil, motorprinsen ofta sin lunch när det begav sig men han är långt ifrån den ende kända personen som haft Prinsen som favorit. Kan inte påstå att jag ser några kändisar denna kväll men å andra sidan letade jag inte efter några heller.

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

En klassiker, Biff Rydberg som serveras med rå äggula, pepparrot och Dijon senapsmuosse

På matsedeln hittar man idel klassiker med Toast Skagen, löjrom från Kalix, kroppkakor och smörrebröd. Bland huvudrätterna känner vi igen Kalvlever Anglais, Wallenbergare och Biff Rydberg. Givetvis kan man få ostron och skaldjursplateau med hummer, räkor, havskräfta och ostron. Ett utbud av fisk finns naturligtvis också för fiskälskaren. Denna kväll är ”grabbagänget” dock samstämmiga och vi bestämmer oss för löjrom från Kalix och Biff Rydberg. Ett klassiskt val. Vi blir inte missnöjda!

Mätta och nöjda lämnar vi Prinsen och går mot Birger Jarlsgatan och vidare upp på Grev Turegatan. Vi slinker in på ännu ett säkert kort i Stockholms krogutbud, Grodan. Här avslutar vi kvällen med Cremé Brulée och en kopp gott kaffe.
Man kan tycka att det borde varit omvänd ordning på våra krogbesök – grodan som förvandlas till en prins. Men i detta fall är bägge etablissemangen kunglig spis för både kungar och ofrälse.

En härlig dag med härliga kompisar i härliga Stockholm! Tack till Rolf som arrangerat hela trippen!

Mer om dag 2 i nästa blogg.

Bosse

En Stockholmsresa

Hej!

Stockholm är en trevlig stad! Vi åker gärna dit och flera gånger varje år har vi anledning att ta oss dit. Det kan vara i jobbet men också för nöjes skull. Att resa till Stockholm från Hässleholm är enkelt. Fem minuters promenad från vårt hus ligger Resecentrum. Sedan är det tre timmar och fyrtio minuters tågresa till huvudstaden. Att ta flyg från Sturup tycker vi inte är något alternativ. Man kan anföra SJ:s dåliga tidhållning, slitna tågset och annat men faktum kvarstår. Det är bekvämare än flyget i alla fall. Tidsåtgången blir mindre och man slipper allt stök med säkerhetskontroller och annat på flygplatsen.
Just vid denna resa gick färden från Skåne till Stockholm smärtfritt och enligt tidtabell. Vid hemresan däremot var det värre. Ett X2000-tåg passade på att fatta eld på Stockholms Centralstation varvid alla perronger utrymdes medan tåget brann upp. En timme försenade anträdde vi resan mot Hässleholm. Det var ju inte så farligt.
Vad som är svårare att förstå är SJ:s prispolitik. Biljetten från Stockholm till Hässleholm kostade 363 kronor inkl en utomordentligt god räkmacka. Tänkte dock fortsätta till Malmö för att hämta hem hunden – och min lilla sportbil som jag lånat ut till dottern. Tilläggsbiljett från Hässleholm till Malmö kostar 425 kronor – häpp!!
Innan denna hemresa hade dock helgen spenderats i huvudstaden med syfte att bl a besöka Hamburger Börs och se en show med After Dark. Mer om denna föreställning i kommande blogg.
Vi startade vår Stockholmsvistelse med det obligatoriska besöket på Karen Millen, hustruns favorit av namnkunniga kläddesigners. Det finns en butik på Biblioteksgatan och en i NK-varuhuset på Hamngatan. Det betyder att det hinner bli tre besök hos Karen Millen denna dag, ett på NK och två på Biblioteksgatan. Att beskriva vilka kreationer som testades blir en alltför svår uppgift. Om du är kvinna – kolla hemsidan så ser du vad det handlar om. Om du är man – bestäm själv om du gillar att gå på shopping i dambutiker och är du något mitt emellan så ska du kanske kolla för säkerhets skull 😉

Det lider mot kväll på fredagen och vi bestämmer, efter överläggning med äldste sonen, att ses på restaurang på Söder. Nicklas stannar helst i denna stadsdel om han får bestämma själv. Vi hamnar på Bara Bistro Bar. Dottern kommenterar på Facebook med: ”Finns det bara en restaurang i Stockholm?” Man kan skylla på trötthet men det kändes som ett säkert kort denna kväll. Bara Bistro Bar är en en liten, intim, restaurang i hörnet av Folkkungagatan och Östgötagatan på Söder. Avstigning vid Medborgarplatsenom du åker T-bana (uppgång Folkkungagatan).

Bloody Mary på Anglais – det hade inte gått lika bra med bara selleri!

Servitrisen är andra dagen på på sitt nya jobb och är smart nog att berätta det. Restaurangen är fullsatt, det är trångt och varmt. Vi tycker dock att hon sköter sig bra och maten är god. Ok, vinet kom efter maten men bara någon minut. Lycka till med nya jobbet!

Nicklas käkar fisk, en röding som faller honom på läppen skulle man kunna säga. Berit har valt en lägg av lamm med vitlök och det märks, inte minst morgonen efter. Själv har jag beställt en skomakarelåda, en mör och fin bit oxfilé med gratinerad potatismos och en mustig sås till. Desserten blir lite hopblandad. Man kan välja ett urval av godsaker som presenteras på en långsmal tallrik, tre olika desserter av sex möjliga. Berits tre val blandas med mina tre val så det blir inte riktigt som vi tänkt oss. Men man kan ju alltid äta på varandras tallrikar. Nicklas kör slanka linjen och tar en Fireball* till.
Notan är inte någon chockartad upplevelse, tre varmrätter, två desserter, en öl, en flaska vin för en och en halv tusenlapp. Dessutom petade vi oss ett par Fireball :-), som sagt.
Bara Bistro Bar är trevligt och prisvärt, vi återvänder gärna.

Varsågod, ett utdrag ur menyn:

GRILLAD RÖDINGFILE 205:-
Serveras med hummer & krabb hollandaise, smörslungad potatis samt souterade sockerärtor och röd lök
BRÄSSERAT LAMMLÄGG 189:-
Rödvins marinerat lamm ovanlår som sedan långkokas i ugn. Till detta serveras lingon, portvinssås samt rotfruktsgratäng
BARAS SKOMAKARLÅDA 195:-
En saftig grillad hängmörad oxfilémedaljong som på klassiskt vis serveras i låda med en bädd av gratinerad hemlagad duchessepotatis. Till detta serveras knaperstekt bacon, saltgurka och en smakrik rödvinssås
 

Vi tar en kvällspromenad från krogen via Mosebacke till Hotel Anglais där vi ska sova under våra två nätter i Stockholm. Innan vi gav oss iväg tidigare på kvällen lyckades vi slå oss fram till bardisken på alltid lika välbesökta Anglais. After Work-folket flockas här. Berits Mojito består till största delen av is, undrar om den kvinnliga bartendern glömde en del av ingredienserna – spriten t ex? En Bloody Mary måste väl ändå vara hälsosam, tomater ska ju vara nyttigt? Wow! Den var det drag i – här snålas det inte med pepparn. Fast det gillar jag, så jag är nöjd.
Vi bor i rum 205, ett standardrum med utsikt mot Humlegården och Kungliga Biblioteket. Rummet fyller sin funktion men det är ju värst vad det är mörkt. Ett fåtal ljuskällor utrustade med energisparlampor som tycks stamma från den första generationen orkar inte lysa upp den mörka inredningen mer än till svag mysbelysning. Ljudet av luftkonditioneringen förmår nästan att överrösta TV-ljudet från den ålderstigna apparaten. Men annars är det OK. Tre urtvättade frottéhanddukar av fem möjliga för Scandic Hotel Anglais.

Mer om showen på Hamburger Börs inom kort.

Fireball eller glögg – det är frågan?

Bosse

* Fireball, enligt uppgift senaste innedrycken i Stockholm. Smakar av ingefära och kanel och ”biter till” efter en stund. Ca 30 % alkoholhalt.

Stockholm – efter 30 år.

Fredag – X2000 till Stockholm. Biljetten kostar 149 kronor i 1:a klass och frukost ingår. Är det någon som fattar SJ:s prissättning? Vi är i alla fall glada åt den billiga biljetten.

Vi – det är frun och jag. Vi ska till huvudstaden och fira. Vi ska fira att vi varit gifta i 30 år. TRETTIO ÅR! Herregud, det är ju en evighet. Hur kan man stå ut med varandra så länge, frågade någon vi berättade om det stundande firandet för häromsistens. Vadå stå ut? Det är ju det som är hela grejen. Ju längre man lever med samma människa ju mer får man reda på och ju mer vågar man bjuda på – lojaliteten stärks, tilliten likaså. Prestige behöver man inte ägna sig åt. Missförstånden är få och därmed osämjan också. Vissa olater har ju både hon och jag men dem har man lärt sig att fördra. Så det blir bara bättre kan man säga.

I planen låg att vi skulle se Romeo & Julia som spelas på Göta Lejon på söder i Stockholm. Vi hade valt en eftermiddagsföreställning på lördagen för att sedan i lugn och ro äta en riktigt trevlig bröllopsmiddag på tu man hand på kvällen. Men än så länge var det bara fredag och vi satt på tåget. Härligt avkopplande att åka tåg när man inte har någon tid att passa och dessutom är i sällskap med den man trivs allra bäst med.

Väl framme i Stockholm tog vi en taxi till vårt hotell, Hotell Stureplan på Birger Jarlsgatan. Det hade varit lite besvärligt att hitta hotell denna helg eftersom Lidingö-loppet gick samtidigt och dessutom var det tydligen någon läkarkongress. Med hjälp av American Express Travel Service hade det dock ordnat sig. Hotellet hade svårt att hitta vår bokning så för en kort stund var vi uteliggare ofrivilligt. -Vi har ett så dåligt datasystem, förklarar portiern. Efter ett stund ordnade det sig emellertid och vi blev till och med uppgraderade till ett bättre rum – Hurra! Och det var minsann ett riktigt trevligt rum som anstår ett brudpar – även om det var ett 30-årigt sådant.

Vi packade snabbt upp och begav oss ut på sta´n. En promenad längs Birger Jarl mot Nybroviken kan bli kostsam. Här ligger butiker som Louis Vitton, Gucci och andra namnkunniga varumärken. Bla en butik som säljer Christian Louboutin-skor. Fel storlek sparade sex tusenlappar i ett nafs. Runt hörnet vid Berzeli park ligger Hallwylska Muséet, en vacker våning med samlingar som stått orörda sedan – ja sedan när? Det har jag glömt. Borde kanske varit mer alert när vi var där men jag är mer för bilmuséer om sanningen ska fram. Vi tog en taxi till Fotografiska Muséet på Stadsgårdskajen. Här kunde vi betitta bilder av bl a Robert Maplethorpe. Det var mest kukar, om ni ursäktar. Och en del blommor. Allt i svart/vitt. Men visst, fototekniken var det inget att klaga på. Vi passade på att fika på översta våningen. Fräscht och gott! Rekommenderas. Och det fanns annat att titta på än manslemmar så jag klagar inte.

Snygga skor från Christian Louboutin

Vi tog en promenad från Stadsgårdskajen tillbaka till hotellet i det vackra vädret. Gick genom Gamla Stan och valde Stora Nygatan i stället för Västerlånggatan. På Stora Nygatan finns för övrigt en trevlig cykelaffär om man är lagd åt det hållet så att säga. Vidare förbi Riksdagshuset och in på Drottninggatan som är ganska charmlös tycker jag. Så vi sneddade upp på Brunkebergstorg och slank igenom Gallerian och ner på Hamngatan. En härlig promenad i solskenet.

Efter lite uppfräschning och ombyte tog vi T-banan till Medborgarplatsen på söder och begav oss till hörnet av Folkungagatan och Östgötagatan. Här ligger Bara Bistro Bar, ett favoritställe för min son Nicklas. Strax efter oss kom Nicklas och vi bänkade oss vid förbeställt bord i den fullsatta restaurangen. Trångt, stojigt och trevlig personal. Käket är helt ok och servicen, som sagt, utmärkt. Vi käkade Toast Skagen och själv tog jag Skomakarlåda till huvudrätt. Nicklas åt någon fisk och Berit åt lamm – med vitlök – eller var det vitlök med lamm? Har varit här någon gång tidigare och blev inte besviken då heller. Inte gourmet men gott och trevlig stämning. Hyfsade priser. Ja, det var den dagen. Har man varit gift med samma kvinna i trettio år så blir sådana här dagar aldrig tråkiga, även om en och annans skoaffär ska besökas.

Lördag morgon. Jag överraskade frun med en liten ”morgongåva” kanske man kan säga. En liten ask som gjorde henne både förvånad och glad. Hon är verkligen värd innehållet. Frukost på hotellet som lämnade en del övrigt att önska, tyvärr så det behöver vi inte prata mer om fast det var förmodligen fel på datasystemet. En ny tur på sta´n resulterade i ett besök hos Karen Millen, en av fruns absoluta favoriter. Passande storlekar fanns, jag säger inte mer. Framåt lunchtid blev vi sugna på, just lunch så vi begav till Gamla Stan och uppsökte Sallys på Västerlånggatan. Låter som en turistfälla, eller hur? Och det kanske det är men vi fick i alla fall ett bord för två och en Bellini och en Dry Martini – mitt på blanka förmiddagen. Man firar förmodligen bara 30-årig bröllopsdag en gång i livet? Bellini och Martini följdes av en gudomlig pasta och en flaska Chianti som slank ner så lätt, så lätt. Nu var man i prima form för en god kopp kaffe – och en liten grappa. SKÅL för oss!

Mitt i lunchen ringde vårt hotell som uppenbarligen hade större problem med sitt datasystem än vi hade insett och undrade hur vi tänkte göra med vår utcheckning? Vilken utcheckning? Vi har bokat två nätter. Oj, nu hade hotellet problem kunde man höra men i mitt goa tillstånd lät jag det förbli just deras problem.

Lagom mätta och fulla (lätt berusade) tog vi en promenad till T-banan i Gamla Stan och åkte åter till Medborgarplatsen. Vi kom fram i lagom tid och gick in på Göta Lejon. Här spelades Romeo & Julia upp för oss med Måns Zelmerlöv i titelrollen. Även Loa Falkman hade hittat hit tillsammans med flera skådespelare som alla gjorde sitt bästa för att roa oss. Och dem lyckades. Frun var nöjd efter föreställningen och jag hade inte somnat en enda gång. Då är det bra! Jag har sovit en halv akt på Phantom of the Opera på Broadway i New York en gång för många år sedan efter ett maratonlopp i hotellbaren i kombination med jet lag. För övrigt hann vi med ett glas vin i pausen på Göta Lejon.

På väg till Göta Lejon

Åter på hotellet för ombyte innan vår middag har vi blivit utlåsta från vårt rum. -Oj, förlåt vi har sådant problem med vårt datasystem – det är så dåligt, förklarar man i receptionen.

Kvällen var vigd (ursäkta vitsen) till Restaurang Gotland som ligger på Brunnsgatan, bara hundra meter upp för backen från hotellet. Vi gick dit klockan åtta. Extra blommor var beställda och stod på bordet. Restaurangen hade för övrigt också ringt under vår lunch på Sallys och bekräftat vår beställning, för andra gången. Nu var vi här. Stämningen var lugn men inte snobbig. Jag hatar restauranger som är så fina att man känner sig som den fattige kusinen från landet som inget begriper om mat. Så är det inte på Restaurang Gotland. Vi tog en drink till att börja med medan vi bestämde vad vi ville äta. Här finns  två menyer, Lilla Gotland och Stora Gotland och dessutom á la Carte. Efter viss tvekan valde Lilla Gotland med pastan från Sallys i färskt minne.

Det började med en liten soppa på jordärtskocka toppad med gotländsk tryffel – mums! Torsk från Lofoten, kolgrillad fänkålspuré, rödbetor i brynt smör, avrugakaviar, rostade hasselnötter och fänkålsfrön. Därefter Gotländskt KRAV-Lamm: Tunnbringa, lägg och filé, pumpacréme, lammbuljong med rosmarin,
syrade vinbär samt variationer på udda skogsvampar. En liten hålgörare följt av gotländska ostar från Stafva Gårdsmejeri och Häftings Mejeri, fikon, päron och nötter. Ja, nu är risken för en plågsam svältdöd ganska liten. Men det är inte slut med detta för in kommer nu Hösthallon från Stenhuse Gård Vanilj och saffransglass, kladdkaka med havssalt, havtornscoulie samt honeycomb på gotlandshonung. Till den ”lilla” menyn har vi beställt ett dryckespaket som är matchat till kan man säga. Alla rätter var gudomliga och i precis lagom storlek så vi beställde kaffe och – just det en grappa till lilla mig, en Restu från Gotland. Finns att beställa på Systemet och är riktigt god tycker jag. Återstår att rulla ner för backen och gå och lägga sig. Just det, notan. Man vill inte gärna ta en springnota en sådan här kväll – det får ju vara lite stil. 3000 spänn, lika mycket som en sko med röd sula – det var det värt!

Vi har packat och ska checka ut. På vår nota står det 800 för en flaska champagne. Vi har inte druckit någon champagne och särskilt inte den 21 september, vi kom ju inte hit förrän den 23:e. -Oj då, det är vårt datasystem så är så dåligt, förklarar portiern.

Vi har bestämt med Nicklas att vi ska äta brunch tillsammans på Berns Asiatiska på söndagsförmiddagen. Har du aldrig varit där kan jag rekommendera det. Här serveras asiatiskt inspirerade sallader, sushi och varma rätter som dumplings, mm. Hela brunchen kan man avsluta med dessertbordet som är minst fem meter långt och fullt med sötsaker av alla de slag. Jag tar så lite jag kan av många men inte alla olika rätter och nu är jag proppmätt. Det kan bli för mycket av det goda och tre dagars excesser tar ut sin rätt. Känner mig nästan yr när vi lämnar Berns – men gott var det.

Återstår hemresan med ett InterCity tåg denna gång. Det tar en timme extra och kostar 149 kronor i 1:a klass. Någonstans mellan Nässjö och Alvesta ringer min telefon. Det är hotellet. -Ni har ju checkat ut idag. Ja, vi har ju det. Det var en flaska champagne. Er vän hade beställt den till er men vi hade satt den på fel rum – ursäkta! Det är vårt datasystem som är så dåligt. Jaså!

Tack, älskling, för 30 härliga år och en härlig helg i Stockholm! Champagne dricker vi för övrigt bara vid enklare tillställningar – häpp!

Bosse