Vad är ett land?

Vad är det som definierar ett land, en nation? Är det ett geografiskt område? Är det en grupp människor som har samhörighet, dvs har ett gemensamt språk, har en gemensam kultur och delar ett geografiskt område? Är det ett juridiskt sammanhållet territorium?

De flesta av oss ser det väl som en självklarhet. Vi lever i ett land, Sverige. En del av oss, majoriteten är födda och uppvuxna här. Vi har svenskan som modersmål och har traditioner (även om nuvarande statsminister hävdar att det inte finns några svenska traditioner) som vi vårdar och firar i större eller mindre utsträckning. Våra gemensamma värderingar vilar på kristen grund även om Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.
Ungefär så är det nog för de flesta av oss ”ursvenskar” och för en inte försumbar andel av de som invandrat till vårt land och lever som svenskar i allt väsentligt.

På ett par decennier, inte minst de senaste tiotalet år har ett stort antal människor invandrat från andra länder, främst från Mellanöstern och östra Afrika. Det är människor som lämnat sina länder pga krig, svält, ofrihet eller andra umbäranden. Med sig har de tagit sin kultur, sina sedvänjor och inte minst sin religion.
Det svenska har de i många fall funnit främmande och till och med förkastligt. Man har helt enkelt inte accepterat de värderingar och den livsstil vi har i landet. Istället har de skapat egna enklaver där de egna sedvänjorna och lagarna råder. Man har därtill behållt det egna språket och inte lärt sig svenska vilket ytterligare fjärmat dessa människor från det svenska samhället. Bristen på språk gör också att några få kan behålla en strikt kontroll på övriga individer.

Är detta ett problem? För mig är det självklara svaret JA. Och det är ett ökande problem. Tidigare talades om ”no-go-zoner”, numera pratar man om utanförskapsområden. Det är bl a Järva och Rinkeby i Stockholmsområdet, Vivalla i Örebro, Biskopsgården och Angered i Göteborg och Rosengård och Seved i Malmö. Men det finns små enklaver på många mindre orter också.
Det senaste i sammanhanget är vägspärrar upprättade av klanmedlemmar i Göteborgsområdet. Här kontrolleras vilka som passerar in och ut i området som klanen behärskar, betraktar som sitt territorium. I området är det klanen som styr och klanens lagar som råder. Man kan fråga sig om dessa områden är svenskt territorium? Ja, bidragssystemen når in här och svensk sjukvård är tillgänglig för alla i området. All annan kommunal service likaså men däremot är polisen inte välkommen och ofta inte heller räddningstjänsten. Här tillämpas inte svensk lagstiftning och uppenbarligen kan vi inte hävda denna del av vårt territorium. Det här är Ali Khans land.
En annan makt än Sverige har tagit över detta och flera andra områden i det som varit svenskt territorium.

Foto av Daria Sannikova pu00e5 Pexels.com

Det är från dessa områden gängkriminaliteten emanerar i olika fraktioner som krigar mot varandra. Ibland kommer oskyldiga i vägen för de numera dagliga skottlossningar som inte längre resulterar i annat en liten notis i dagspressen. Ifrån dessa områden utgår ”patruller” av unga män eller snarare pojkar som rånar och förnedrar ”svennar”. Ibland är avsikten att tillskansa sig pengar, mobiltelefoner eller märkeskläder men allt oftare är det förnedringen av offren som är huvudsyftet.

Så kan vi inte ha det tycker säkert de allra flesta. Men vad göra åt saken då? Vår politiker har några olika förslag. En del vill ha en mjukare invandringspolitik. Socialförvaltningarna ska stärkas med större ekonomiska resurser för att kunna förbättra integrationen och göra fler till ”riktiga” svenskar. I min värld ger det ringa eller obefintligt resultat.
Andra politiker och ni vet alla vilka som är vilka vill se fler poliser, hårdare tag och stramare migrationspolitik. Vilka har rätt och vilka har fel?

Bägge sidor har fel om ni frågar mig. Och bägge har också rätt. Men det saknas en del. Vi är ett av de länder som har glesast med poliser per invånare. Det måste vi nog göra något åt. Vi är också ett av de länder i Europa som tar emot flest flyktingar per capita. Det borde vi också göra något åt. Om vi ska vara med i EU ska vi inte bara betala, vi ska kräva gemensamt ansvar inom unionens gränser.

Vi borde nog vara lite tuffare när det gäller att ställa krav på våra invandrare också. Man ska klara en språktest efter viss tid i landet för språket är avgörande. Istället för som vi gjort i decennier uppmuntra till kulturföreningar och hemspråk är invandraren mer betjänt av att lära sig svenska så att vederbörande har ett språk som fungerar på arbetsmarknaden och i kontakt med myndigheter för att inte nämna de sociala sammanhangen.

Vårt rättsväsende är en katastrof som inte alls hängt med i den utveckling världen i allmänhet och Sverige i synnerhet genomgått och fortsatt genomgår. Våra lagar måste anpassas till rådande förhållanden och domstolarna måste ändra sin syn på brottslingar. Straffrabatter måste bort liksom permissioner där den intagne i princip bara kan promenera iväg medan medföljande vårdare tittar på. Kanske ska det inte heta vårdare heller utan hellre väktare eller fångvaktare. Straffmyndighetesåldern måste också sänkas och i de fall det döms till sluten ungdomsvård ska den vara just sluten. hanteringen måste stå i proportion till brottets allvar.


Som antytts ovan måste vi nu begränsa invandringen till Sverige kraftigt. Vi har under ett antal år ”förköpt oss” på invandrare. Nu måste vi ta vara på det överskott vi har. Dessutom måste vi ta krafttag med de utvisningar som är beslutade. Jo, jag vet att vi skrivit på diverse internationella konventioner men frågan är vilket som är överordnat? Ska den egna befolkningen och det egna landet värnas eller är det brottslingar och människor som utgör säkerhetsrisker utan rätt att vistas i landet som ska skyddas?

För att göra det jag föreslår krävs handlingskraftiga och modiga politiker. Några sådana kan jag inte finna i varken regering eller riksdag som det ser ut idag. Den flathet, senfärdighet och obeslutsamhet som präglar svensk politik på alla plan idag driver landet i fördärvet. Någon lösning på det problemet har inte jag. Hur jag än söker kan jag inte finna en enda man eller kvinna som jag tror är vuxen uppgiften. För uppgiften är inte så enkel som att knacka ner några bokstäver med svepande formuleringar om vad som krävs (det är ju just det jag gör här). Motståndet kommer att vara kompakt från de godhetsapostlar som i dagsläget lägger ribban. Och även om majoriteten av folket vill se en förändring i den riktning jag pekar på så råder alltjämt minoritetens tyranni.

Uppgiven oro.

/Bosse

För lösa boliner

Hej!

Världen har sprungit ifrån Sverige. Det mesta verkar gå fel i vårt fantastiska land. Ett parti med rötter i nazismen är landets näst största och jag skulle inte bli förvånad om de blir störst i nästa val. Vi välkomnar IS-krigare ”hem” och naiva kommunala tjänstemän vill ge dem förtur i bostadskön, körkort och jobb i tron att dessa barnamördare ska bli goda svenska medborgare. Samtidigt har våra ungdomar en enorm uppförsbacke för att komma in på den svenska bostadsmarknaden. Duktiga invandrare som kommit hit med specialkunskaper utvisar vi däremot på någon teknikalitet med en missad försäkringspremie från någon arbetsgivare eller något annat ouppsåtligt misstag.

Religiösa skolor indoktrinerar ungarna från barnsben och det finns en uttalad ambition hos extremistgrupper (islamister) att skapa kalifat i svenska förorter – som ett första steg. Svensken tittar på, förfasar sig i vissa fall men vill ju samtidigt vara politiskt korrekt, välkomnande och alls inte fördomsfull. Men naiv och i vissa stycken rent ut korkad är helt ok. Man går med glatt mod till den egna stupstocken sedan man halat den svenska flaggan för att inte uppröra någon som föredrar en svart variant.

De människor som flytt hit från förtryck, krig och terror finner snart att förtryckarna följt efter och att svenska myndigheter inte förstår vad som pågår och ännu mindre gör något för att motverka förtrycket, misshandeln och kränkningarna. Det har givit ett utanförskap och statsmakten har ingen kontroll över många områden i vårt land. De kan knappast betraktas som svenskt territorium längre.

Men våra politiker fortsätter att hävda att ”det finns ingen anledning till oro”. Vi har världens högsta skatter i vårt land. Kanske finns det något land som har en skatt som är högre men i stort sett så… Ändå kan vi inte klara vården, skolan fungerar inte, polisen räcker inte till och det militära såväl som det civila försvaret är obefintligt. Vägarna är fulla med potthål och tågen går lite hur som. Det mesta går för lösa boliner.

Nu får vi skärpa oss innan hela landet går i bitar.

Bosse

Finns Sverige?

Hej!

Förmodligen är du trött på allt tjafs om flyktingar och EU-migranter. Vi möts av det i alla nyhetssändningar, i alla debattprogram, på löpsedlar och nästan överallt. Dessutom sitter en del utanför ICA-butiken medan andra sitter i bussar de vägrar att överge.
Jag kan likafullt inte låta bli att ge luft åt mina funderingar kring detta. Just nu fullkomligt översvämmas vi av detta men egentligen är problemet gammalt. För det är ett problem på många olika sätt.
Låt mig först ännu en gång understryka att det är inte den enskilda flyktingen eller migranten, eller vad ni nu vill kalla vederbörande (invandrare, utlänning, nysvensk, immigrant, etc) som är problemet. Problemet är snarare allas vår förmåga att hantera invandringen till Sverige som skett under de senaste 20 åren eller mer. Det har kommit människor från andra länder hit under många år. De har ”importerats” som arbetskraft och blivit en del av vårt land. Med sig har de haft sin kultur i olika avseenden som i vissa delar har blivit vår kultur. Samtidigt har en del av vår ursprungliga kultur smittat av sig på ”de nya svenskarna”. Sverige har utvecklats till att bli ett av världens bästa länder att leva i. Men de senaste tjugo åren har invandringen inte fungerat på det sätt som beskrivs ovan. Istället har människor kommit, förvisso i behov av skydd i de allra flesta fall, men ändå stannat kvar i den kultur de flytt ifrån. Här i Sverige har de mötts av ett batteri av rättigheter men få skyldigheter om ens några. Många har ändå varit starka och valt att integrera sig med vårt samhälle (jag vill inte utrycka det i termer av ”att integreras” för jag tror att det handlar om att det gjorts med egen kraft till största del) medan andra har valt att leva i utanförskap. Vi har 55 områden i Sverige som kan sägas inte tillhöra vårt land längre. Här talas inte svenska, här lever man efter egna lagar och regler i stor omfattning. Viljan att vara en del av det svenska samhället tycks överhuvudtaget inte finnas.

Vad beror det då på att utvecklingen har tagit denna vändning? Det finns säkert många förklaringar och teorier. Min uppfattning är att vi har en tendens att skylla allt på yttre omständigheter, inget på de som kommit hit och relativt lite på ansvariga myndigheter och ännu mindre på våra politiker. Rejält underblåst av journalistkåren har politikerna valt att stryka alla utifrån kommande medhårs. Konflikträdsla, valfiske och politisk korrekthet tillsammans med oförmåga att lägga örat mot marken har gjort att det finns två sanningar i det svenska samhället. En som råder i riksdagskorridorerna och kommunhusen och en som råder bland vanligt folk (skattebetalare), inte minst småföretagare.
Nu kommer säkert många tycka att jag är en gnällig gammal gubbe – och det kanske jag är? Jag har trots allt levt ett tag och har något som kallas erfarenhet, har gått i livets hårda skola, osv. Det väger lätt idag, jag vet. Idag finns ju Google och annan klokskap, ”hard facts” och ung kreativitet och miljömedveten medmänsklighet.
Jag vill trots det hävda att min generation misslyckats totalt i vår ”fria uppfostran”. Vi har också varit konflikträdda, vi har inte ställt tillräckliga krav och det har inneburit att vårt samhälle, oavsett om det handlar om invandring eller något annat, har förflackats.
Idag cyklar man på trottoaren (bötesbrott á 500 kr) och det är det ingen som beivrar. Idag kör man över på vänster sida av vägen med bilen och parkerar mot körriktningen, man kör mot enkelriktad, osv, osv.
Men vad snackar jag nu om? Har det någon betydelse? Är det en katastrof? Nej, självfallet inte. Det är bagateller. Det är en cykelstöld också eller hur? Ett inbrott? Det drabbar säkert ingen fattig och man är väl försäkrad. Det är i alla fall relativt riskfritt. Mindre än 10 % av alla inbrott klaras upp om jag minns rätt. Den drabbade talas det tyst om och förövaren behöver vård, det är i alla fallsynd om honom (eller henne).
De allt grövre våldsbrott som sker är man bättre på att beivra. Man jobbar från toppen och neråt syns det. Tar det värsta först och sedan får resten bero. Småtjuvar och allmän laglöshet får jobba sig upp i lugn och ro.

Det här kan man så klart inte skylla på invandringen utan just på vår egen oförmåga att ställa krav. Vi har heller inte kunnat förmedla svenska normer och sedvänjor varken till våra egna barn eller till inflyttade från andra kulturer. Det enda vi lyckats förmedla är att ”du är ett offer och därmed får du göra som du vill – om du vill. Vi ställer upp med bostad, med pengar, vad du vill, bara du tycker att Sverige och svenskarna är snälla.” När det gäller våra unga så kan ni vara ganska säkra på att ungefär det samma gäller möjligen med det undantaget att vi dessutom är dumma. Att våra ungdomar däremot ska få en bostad, komma in på bostadsmarknaden är svårare. Priserna skjuter i höjden och lånevillkoren är svåra för en ung att klara.

För mig är det obegripligt att en kontingent med sk EU-migranter kan bosätta sig på en privat tomt, skapa en sanitär olägenhet för sig själv och för omgivningen och sedan hävda att någon annan ska ta ansvar och att man utan egen insats ska få, få, få. Lika obegripligt är det att det finns politiker som stillatigande ser på och ger sitt tysta medgivande. I vissa fall t o m stödjer detta. Skulle jag helt frankt ockupera någon annans mark skulle det garanterat inte ta lång stund (timmar eller enstaka dagar) innan jag blev avhyst och dessutom straffad.  Det är skillnad på skit och pannkaka och det är inte jag som är pannkakan.

Genom vår slapphet har Sverige också lyckats med att toppa statistiken när det gäller skjutningar och dödande med skjutvapen. Övriga nordiska länder kan inte tillsammans nå upp i de dystra siffror som redovisas för Sverige. Vad skyller vi på? En polischef i Västra Götaland vill ge sken av att det beror på de ”socioekonomiska” problemområden som finns i vårt land. Må så vara men i Danmark har betydligt strängare straff för vapenbrott och det tycks ha effekt. Förmodar att vi i Sverige ska ”gulla” bort vapnen från gatorna. Lycka till!

Jag har helt avstått från ekonomiska beräkningar i detta inlägg. Det behövs inte för att man ska förstå det olyckliga i att vi som utgör det etablerade samhället måste stå för kontinuitet, erfarenhet, upprätthållande av rättssamhället och överföring av kultur och normer. Om vi lyckas med det kan vårt samhälle utvecklas i en hanterlig takt och i rätt riktning. Med det avser jag ökat välvärd, humanism, fred och trygghet. Jag tror att det finns en framkomlig väg med fortsatt humanitärt synsätt (inte säker på att det vi håller på med nu är så f-baskat humanitärt mot någon) och det är att ställa krav på ALLA som bor i vårt land, som avser att bosätta sig här eller som är på besök av en eller annan anledning. När du fullgör dina skyldigheter har du också kvalificerat dig för dina rättigheter. Att helt kravlöst ge alla rättigheter utan motprestation är i min värld totalt kontraproduktivt.

Och så vill man ju ha sylt till pannkakan också – och grädde!

/Bosse