En busig Harley

Hej!

Tog en tur på min Road King häromdagen. Inget konstigt med det för det gör jag ju med jämna mellanrum. Turen gick i motvind till Helsingborg och Probike. Jag ville diskutera motorkaraktären på 103-motorn som jag tycker skiljer sig från vad jag är van vid från 96 ci Twin Cam och ännu mer från Evolution-motorn som satt skruvad direkt i ramen på min Heritage Softail Classic. Brukar skoja och säga att den kunde man köra i 30 km/tim i femman (högsta växeln).
103-motorn som sitter i min 2016 Road King kör man definitivt i 30 km/tim på femmans växel, inte på fyrans heller och inte ens på trean. I bästa fall går det på tvåans växel om det inte lutar uppåt för då får det bli ettan. Överhuvudtaget måste hojen köras på betydligt högre varvtal än vad jag är van vid från tidigare Harleys. Lite svårt att vänja sig vid faktiskt. Man får tänka lite annorlunda och att ”puttra” fram på tomgång är inte möjligt. I låga farter, krypkörning och stadstrafik är det runt tvåtusen varv som gäller. Annars hoppar hojen fram som en räka och man riskerar att få motorstopp.
Jag var lite inne på att insprutningen var felaktigt inställd (”mappad”) trots att hojen precis varit på 160-milsservice. Men Harley-folket på Probike hävdar att det är så här karaktären på de moderna motorerna är. På hemresan håller jag noga koll på varvtal vid alla växlingar och hastighetsförändringar. Motorn spinner på helt OK om man håller varv men jag kan inte hjälpa att jag tänker att en Harley ska väl inte spinna – den ska väl dundra, dunka, mullra. Harley-folket säger att det gör den när man står vid sidan av vägen och hör Harleyn ”dundra” förbi. Hmm!

Innan jag vände kosan hemåt tog jag dock tillfället i akt och provkörde ett av Harley-Davidsons senaste tillskott i fordonsflottan, nämligen deras nya Roadster som är byggd på en Sportster 1200. Det är ett svar på den alltmer populära caféracer-trenden som återkommit i mc-världen.

Enklast tänkbara utrustning, mesta möjliga körglädje.

Enklast tänkbara utrustning, mesta möjliga körglädje.

Roadster är en enkel hoj utan krusiduller och man sitter framåtlutad med fotpinnarna rakt ner eller något bakåt. 1200-motorn ger bra knuff och det är svårt att inte skratta högt när man drar iväg. Lättkörd som en moppe.
Det här är såklart ingen hoj man korsar Europa med utan just en caféracer. Huvudinstrumentet är en varvräknare och i samma klocka finns en ruta med digital hastighetsmätare och en del annan information, bl a växlingsindikator. I styrhuvudet sitter de vanliga kontrollamporna för körriktningsvisare, oljetryck och laddning.
Priset ligger runt 145.000 kronor för en ny hoj. Några begagnade finns såklart inte ännu eftersom det är en ny modell. Ett alternativ att Harleys Forty Eight som har ett liknande koncept och samma motor. Den provkörde jag för några år sedan när den var ny. Upplevelsen var ungefär den samma som på nya Roadster. Möjligen kan jag tycka att Forty Eight är lite kaxigare och snyggare men en Harley kan man ju alltid stuka till så den blir precis så som man vill ha den.
Sedan finns det ju caféracers av andra märken såklart. Moto Guzzi har en maskin som ser riktigt läcker ut t ex. Får se om jag får tillfälle att provköra den också. I så fall återkommer jag i detta forum.

Harley-Davidson Roadster 2016

Harley-Davidson Roadster 2016

Att kliva från Roadstern till min egen Road King och åka hemåt var en riktig aha-upplevelse. Man sitter som just en kung. Skillnaden i bekvämlighet är påtaglig. Ibland brukar jag säga att min Harley är en riktig ”gubbmoppe” men det är sagt alls inte för att jag misstycker. Caféracer i all ära, det är kul i ett par mil men när du ska åka lite längre är ”gubbmoppen” att föredra.

Kör försiktigt – vad du än sitter på!

Bosse

Open House på HD

Våren tog en paus lagom till det var dags för Open House på Probike i Helsingborg. Efter att veckan inletts med strålande väder och försommarvärme förbyttes helgen till någon enstaka grad och isande vindar. Typiskt när det är provkörningshelg hos Harley-Davidson i Helsingborg!
Jag hade ju tänkt att ta en provtur på en av Probikes provkörningshojar av samma modell som min egen men med den tidigare nämnda rutan (se bild). En titt på termometern avgjorde saken. Jag beslutade att ta bilen till Helsingborg för en titt. ”Provkörning” av rutan får vänta till våren har återvänt.

Vindavisande ruta?

Harley-trucken var på plats och en lång rad motorcyklar stod på linje och väntade på att få bli provkörda. Kön var inte lång! Inne i butiken var det mesta sig likt men med lite mer folk än vanligt. Representanter för HOG (Harley Owners Group) och HDCS (Harley-Davidson Club Sweden) fanns också på plats för att värva medlemmar. Själv är jag med i bägge klubbarna men numera en väldigt passiv medlem. Tidigare har jag varit Editor (informationsansvarig) och sekreterare i HOG Malmoe Chapter. Var också med och startade HOG Black Mountains Chapter och fungerade som Director (ordförande) där tills chaptert flyttades till Växjö. Nu för tiden är jag inte medlem i något chapter men väl sk Life Member i HOG och också, som sagt medlem i HDCS.

Hos Probike i Helsingborg finns en, i mitt tycke, fantastiskt läcker Harley-Davidson CVO Ultra Classic Electra Glide i citrongul (Crystal Citron & Diamond Dust/Big City Lights Graphics) lack. CVO är Harley-Davidsons Custom-program och betyder Custom Vehicle Operation och kom till 1999. Hojarna byggs med omsorg och har all tänkbar utrustning inklusive GPS-navigering. Just det här exemplaret har en 110 cubic inches motor (1802 kubik) och väger 404 kg.

Det finns en hel del andra hojar hos Probike. På andra våningen hittar man begagnade maskiner i långa rader. Det är bara att välja, det finns något för alla smaker. Jag fortsätter dock min rundvandring på nedre plan och spanar in Harleys nykomling Dyna Switch Back, ett försök till kompromiss. Switch Back är byggd på Dyna-chassit och Harley själva säger att du ena dagen kan åka touring och nästa dag åka ”power cruiser”. Väskor och ruta är enkelt avtagbara vilket ska medge att du kan få en ”cleen” hoj när du inte vill ha packning med dig. Utseendemässigt tycker jag dock att den här modellen ser ut som en kompromiss mer än varken en touring- eller customhoj. Tror att väskorna är för små för touring men det är klart att man kan, som alltid med Harley, komplettera med en löstagbar sissy för passageraren och på ryggstödet kan man ju dessutom hänga en extra väska om man kopplat på en pakethållare. Allt finns att köpa till en Harley.

Custom-looken är jag inte heller helt bekväm med. Switch Back har ett kohuvud och djup skärm fram. Det får hojen att se tung ut. Bättre då att köpa två cyklar – en touring och en custom, eller…?

Sportster 72

En annan ny modell för året är Sportster 72. Efter succén med Sportster 48, som för övrigt är en riktig läckerbit och superkul att köra, arbetar Harley vidare på familjen Sportster med denna 70-talsinspirerade motorcykel i tidsenlig flakelack, apehangers och smalt framhjul. Har ingen aning om hur den är att köra men en nostalgikick ger den i alla fall.

Harley-Davidson spottar ut modeller i en takt så de inte ens hinner få med dem i katalogen för 2012. Sportster 72 finns inte med och inte heller Softail Slim, en bobbad Softail. Den har 103 cc (1690 kubik) luftkyld V-twinmotor liksom de flesta av Harleys motorcyklar. Det är Sportster som har andra motorer liksom V-Rod. Den senare har ju vattenkyld motor utvecklad i samarbete med Porsche medan Sportster säljs med 883 kubiksmotor eller 1200 kubik, bägge lyftkylda V-motorer.

Någon provkörning blev det som sagt inte. Vädergudarna ville annat. Nu återstår att vänta in våren, omgång 2.
Då blir det åter dags att rulla ut Street Gliden, fixa rutan, ge sig ut på vägarna och känna vinden i ansiktet.

/Bosse