skatter

Ett skatteparadis

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Vad tänker du på när du läser ”skatteparadis”? Cayman Island kanske? Men det jag syftar på i rubriken är alls inte någon avlägsen karibisk ö utan tvärtemot så tänker jag på Sverige.
Här är det ett paradis för den som vill inhösta skatter från vanligt folk, medelklassen, vi som förvärvsarbetar eller driver småföretag. Vi har höga skatter på arbete och vi har hög moms på det mesta. Därtill kan vi lägga ett antal punktskatter som dessutom beläggs med moms. Skatt på skatten med andra ord.

Det senaste förslaget i raden av punktskatter är en särskild skatt på plastförpackningar som presenterades av en utredare i dagarna. I redovisningen sägs det att skatten ska tas ut av producenterna men det vet ju alla som har det minsta hum om företagsekonomi att det är ALLTID kunden som betalar. Det ligger i sakens natur annars går ju företaget i konkurs som den yttersta konsekvensen.
Tidigare i år infördes den sk plastpåseskatten. Ärligt talet vet jag inte riktigt hur man tänkt här men inbörden blir som jag förstår det att vi väljer andra typer av påsar för att bära hem våra varor. Det kan ju vid en första anblick verka bra men alternativen har oftast en större negativ miljöpåverkan än plastpåsar som används i Sverige har. Förvisso är världshaven fulla av plast men du hittar nog inte så många plastpåsar från ICA och Coop i Indiska Oceanen. Vi återvinner våra plastpåsar i Sverige. Detsamma gäller nog till stor del plastförpackningar för mat även om en del snabbmatskonsumenter har en tendens att lämna tydliga spår efter sig på gator och torg. Men sammantaget landar det mesta av även detta i fjärrvärmeverken till slut.

Varför är det då så angeläget att beskatta detta och så mycket annat? Det enkla svaret är såklart att statsapparaten vill ha in så mycket pengar som möjligt. Ju högre procentandel av din inkomst eller andra finansiella tillgångar du har som staten kan lägga beslag på ju större kontroll har de på dig. De kan styra dig i den riktning de vill med ekonomiska lämpor helt enkelt. Det är socialismens (och föralldel kommunismens) grundfundament. Därför är vänstern i Sverige nu åter inne på att beskatta arv, gåvor och förmögenhet. Något som bara för ett par decennier sedan togs bort pga av det negativa effekter det gav och där de som hade möjlighet helt enkelt flyttade utomlands med större förluster för vårt land än om man låtit de behålla lite mer av det de lyckats skrapa ihop. Det politiska minnet är uppenbarligen kort och nu vänder man på varje sten för att hitta nya intäktskällor till staten.

I spåren av Coronapandemin och statens mer eller mindre verkningsfulla stödpaket gäller det nu att så snabbt som möjligt få tillbaka pengarna i Magdalena Anderssons lador som väl numera gapar rätt så tomma. Frågan är dock om det är det mest effektiva sättet att skapa välstånd på. Min tro är i vilket fall att med en rimlig nivå på skatter så ökar produktiviteten och investeringarna vilket i förlängningen ger högre skatteintäkter men med nöjdare skattebetalare. Ett alltför högt skattetryck däremot har rakt motsatt effekt. Det kommer såklart inget vänsterfolk att hålla med om. Och eftersom vi numera har inte mindre än fyra partier på vänsterkanten i riksdagen, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centern är sannolikheten för en fortsatt uttalad socialistisk politik högst trolig. Liberalerna är därtill medlöpare åtminstone fram till 2022 då de väl får lämna riksdagen eftersom ingen egentligen vet vad de står för.

I Sverige låter vi oss också lätt styras av t ex Miljöpartiet i det som ibland kallas ”minoritetens tyranni”. Vi vågar helt enkelt inte gå emot narrativet.

Förbered dig på fortsatt höga skatter och fortsatt mindre för varje skattekrona du betalar.

/Bosse

Annons

Vem ska betala?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hela världen kämpar nu med Corona-utbrottet som tycks vara en nära nog övermäktig fiende. Hela länder är lamslagna och skräcken har slagit sina klor i människorna. Det är verkligen en nära nog surrealistisk situation med folktomma metropoler. Gator, restauranger, butiker och kollektiva färdmedel är tomma. Många människor vågar helt enkelt inte gå ut och vill inte ha kontakt med sina medmänniskor.
Det är ärligt talat inte så svårt att förstå. Enligt alla experter som hela tiden uttalar sig i media ska vi hålla social distans för att hindra smittspridning. Tillhör vi en riskgrupp ska vi isolera oss helt i vår bostad och undvika all mänsklig kontakt, ja fysisk då.
Att argumentera emot dessa direktiv låter sig så klart inte göras. Därtill har man inte kunskap.

Vad man däremot kan kosta på sig är att spekulera i konsekvenser av detta vad avser samhällets utveckling på det ekonomiska planet och kanske också lite funderingar kring sociala återverkningar.

Regeringen har enligt egen utsago satt in ”kraftfulla” åtgärdspaket för att rädda företag från konkurs. Det är en rad åtgärder i flera olika paket som knappast har undgått någon gissar jag.
Kommer detta då att rädda några företag? Alldeles säkert. Några kommer med nöd och näppe överleva, andra kommer kanske till och med att tjäna på möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter och sätta över vinster i periodiseringsfond för framtida kvittning mot förluster t ex.
Men för många företag kommer det inte att räcka. Inte minst i tjänsteproducerande småföretag är det extra tufft. Intäkterna är noll eller nära noll medan fasta kostnader fortsätter att rulla in. Hyror ska betalas, löner likaså och en hel del annat. Även om man korttidspermitterar (kallas numera korttidsarbete) så ska halva lönekostnaden betalas. Och när får företaget tillbaka den del av lönekostnaden som staten erbjudit sig att betala. Hur långa handläggningstider blir det på Tillväxtverket som ska administrera det hela? Risken för likviditetskris är uppenbar.

Magdalena Andersson – finansminister.

Så slutsatsen blir att en hel del företag kommer att tvingas till konkurs eller likvidation. Det här är inte företag med komplicerade ägarkonstruktioner, koncerner, dotterbolag eller annat som kan användas för skatteplanering utan vanliga enkla småbolag och enskilda firmor med några få arbetstillfällen men som varje månad skickar in en stor del av sin omsättning i form av moms, arbetsgivaravgifter och preliminär skatt till Skatteverket – till statskassan. Ägarna har ingen reglerad arbetstid utan har under tio, tjugo eller trettio år jobbat långt mer än fyrtio timmar i veckan för att göra företaget bärkraftigt. Nu tar det slut och det beror inte på att man plötsligt börjat missköta sitt företag eller att de anställda är oskickliga. Kunderna har enkelt låst in sig och köper inget.

Nu till rubrikens fråga. När nu dessa företag har försvunnit och tagit arbetstillfällen med sig vem ska då skicka alla de skattemiljoner de här företagen normalt varje månad levererar? Det enkla svaret är såklart INGEN. Självfallet kommer några att starta om men det kostar som bekant en del att starta upp ett nytt företag så det kan ta tid att få lönsamhet, få råd att anställa, osv.
Jag undrar om regeringen överhuvudtaget gjort någon kalkyl på hur mycket skatteintäkterna de närmaste åren kommer att sjunka? Och med lägre skatteintäkter vad ska strykas i kommande budgetar. I Sverige är vi drygt fem miljoner förvärvsarbetare. Med stigande arbetslöshet blir det ännu färre som ska betala för ännu fler. Redan innan Corona hade vi uppenbarligen svårt att få resurser till bl a vård och omsorg, polis, försvar och skola. Vår civilförsvarsberedskap var nära nog obefintlig efter nedrustning på 1990-och 2000-talet. Det finns ingen överkapacitet.
Nu ska vi med öppna ögon sänka en ansenlig del av de företag som betalar för vår välfärd. Som den humanistiska stormakt vår regering definierar oss som har vi tagit på oss ett stort ansvar för människor som inte kan dra försorg om sig själv, ännu mindre kan bidra till det gemensamma och i många fall aldrig kommer att kunna göra det. Vem ska betala för dem? Och vem ska betala för min familj när företaget inte längre finns? Är det Volvo, Scania, SSAB eller är det Myntverket (finns det numera?)? Kanske kan bankerna ösa in de miljarder som småföretagen gjorde före Corona? Fast de får väl svårt nu med alla som går i personlig konkurs. Det blir många fastigheter på exekutiv auktion och kanske inte så många hugade spekulanter. Och bolånen är ju en kassako för bankerna än så länge men det blir kanske lite magrare framöver med kreditförluster.

De sociala aspekterna på denna värsta kris vi sett i modern tid är heller inte lätta att överblicka. Men jag är ganska säker på att i Coronans spår kommer social utslagning att öka. Brottsligheten kommer också att öka när människor inte längre hittar möjligheter att ens få mat för dagen och hopplösheten sprider sig i samhället. Många människor kommer se sina livsverk slås i spillror och vi vet från tidigare depressioner i historien att självmordstalen stiger. Familjetragedierna kommer att fylla TV-kanalernas livsstilsprogram för lång tid framöver. En föga uppbygglig underhållning.

Undrar om regeringen tänkt i tingens förlängning när man presenterat sina enligt min mening lama åtgärdspaket som riskerar att falla platt till marken inom en snar framtid om Corona fortsätter att hålla mänskligheten i ett fast grepp. Det här är inte en normal avmattning där företag som inte hängt med i utvecklingen, som inte längre är livskraftiga i kapitalismens namn förtjänar att försvinna från marknaden till förmån för nya innovationer, trender och nytänkande företagare. Det här är en händelse utom kontroll som slår lika hårt mot livskraftiga företag som hade levt vidare i högönsklig välmåga om det inte vore för Corona.
Man ska fråga sig om vi vill ha restauranger att besöka efter Corona. Vill vi ha kvar vår frisör och vill vi kunna köpa vårt favoritmärke i vår klädbutik? Om en eller ett par månader kan vi kanske inte det om inte företagen ges en rimlig chans att överleva detta elände vi lever i just nu. Har regeringen tänkt på det? Och har de tänkt på vilka sociala konsekvenser det får?

Gynna dina lokala butiker, restauranger, frisörer och andra småföretag så mycket du bara kan. Det kommer du tjäna på i det långa loppet.

/Bosse

Det går för sakta

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och är rädda om er i dessa bistra coronatider.

Hässleholm 2020-03-25

Småföretagen skriker efter åtgärder som kan rädda företagen och arbetstillfällen. Men inget händer. Regeringen har fortfarande inte förstått att det inte handlar om månader, inte ens om veckor utan om dagar – ja, snart om timmar innan det är försent. I vissa fall har den kritiska punkten redan passerats. Ett antal företag har redan gått i konkurs och av dessa kommer vissa aldrig att komma tillbaka.

Vi lever helt enkelt i olika tempon, statsförvaltningen och det offentliga i allmänhet och småföretagen å andra sidan. I det lilla företaget finns inte tidsutrymme för långa omfattande utredningar och beredningar av vad det än handlar om. Man måste som företagsledare fatta omedelbara beslut och det måste bli så rätt det bara går från början. Det finns sällan möjlighet att göra om. Man kan inte kosta på sig att leva efter det gamla talesättet ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”. Det skulle vara förödande. I dagsläget finns dock inte något beslutsunderlag, inga besked om eventuella åtgärder som skulle kunna rädda verksamheten. Då hamnar man till slut i ett läge då man måste utgå från ”better safe than sorry”. Dvs avveckla verksamheten innan det blir ännu värre. För det kan ju som bekant alltid bli värre.

Men vår regering tycks i dessa kristider tro att man kan famla sig fram i mörkret fast man borde veta var strömbrytaren till strålkastaren sitter. Personligen tror jag att bägge regeringspartier lever efter en socialdemokratisk dogm om att skatt är det allena saliggörande i varje given situation. Men alltför för tung skattebörda gör handlingsutrymmet för den enskilde snävt. Där är vi idag när många företag upplever vikande eller helt utebliven kundtillströmning. Inflödet av pengar understiger utflödet. Man har fasta kostnader som inte täcks helt enkelt och då står konkursen för dörren. Med de strikta regler för företagande som vi har i Sverige får man verkligen passa sig som småföretagare så man inte råkar riktigt illa ut med personlig konkurs och kanske livslång skuldsättning som följd.

I skrivande stund finns ännu inget konkret från regeringen om ytterligare åtgärder för de minsta företagen, de som inte kan låna pengar för sin överlevnad. Förslag i stil med det som Moderaterna presenterade häromdagen med bl a efterskänkta arbetsgivaravgifter tror jag inte kommer från regeringen till den kategorien av företag. Därvidlag är den socialdemokratiska dogmen om skatteuppbörd alltför djupt rotad.

Var försiktiga därute

/Bosse

Sverige, Sverige, Sverig, Sver, S, …

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Om man har levt ett tag i detta land, Sverige så räcker det med halvöppna ögon för att se att det här landet har förändrats i grunden. Vi har gått från landet Lagom till landet Extrem. Och i vissa stycken tvärtom.

På många områden har vi varit extremt bra i vårt land. Det är numera inte ens lagom utan snarare extremt dåligt. Jag ska fundera på vad som egentligen blivit bättre. Det finns säkert något.

  • Svensk sjukvård är numera otillräcklig, lider av överbyråkratisering och extremt långa vårdköer. Så långa i en del fall att människor dör i väntan på behandling som hade kunnat bota.

    Svensk sjukvård går på knäna.

  • Det svenska polisväsendet lider av bristande resurser och är ineffektivt. Polisen finns inte till hands för laglydiga medborgare. ”Skydda och ställa tillrätta” är extremt långt borta.
  • Det svenska försvaret nedrustades till ett minimum (vissa delar utraderades) i början av seklet när våra politiker med hjälp av politiserade generaler gjorde den grova felbedömningen att den eviga freden var här. Hur kan man vara så extremt historielös och naiv?
  • Den svenska skolan har inte kunnat möta nya förutsättningar. Redan på 80- och 90-talet nergraderades lärarnas auktoritet i om möjligt ännu snabbare takt än deras löneutveckling och status halkade efter. Eleverna spelade topp och de värsta busarna fick härja fritt medan lärarkåren och mobbade elever tvingades att backa eller flytta till annan skola. Allt fler lämnade grundskolan utan godkända betyg i basämnena. Situationen och skolresultaten blev snabbt extremt dåliga.
  • Den svenska skattepolitiken bygger på extremt höga skatter överlag. Inte minst skatten på arbete är hög. Momssatser och punktskatter likaså. Det ger låg självbestämmandegrad hos folket och många behöver bidrag. Det ger i sin tur tunga transfereringsapparater där ansenliga mängder av den ursprungliga skatteintäkten förbrukas innan den når slutanvändaren.
  • Sverige är det land i Europa som driver den utan konkurrens mest extrema migrationspolitiken. 2015 hade vi öppna spjäll medan andra länder inom EU satte lapp på luckan utan att ta emot några flyktingar att tala om. Den här välvilligheten kan man tycka är human och berömvärd men i förlängningen kommer konsekvenserna ifatt oss. Det handlar inte bara om pengar utan också om kulturkrockar, utanförskap, radikalisering och omfattande kriminalitet. Många flyktingar hamnar ur askan i elden, inte minst kvinnor. Vi har totalt misslyckats med integrationen av nyanlända och kommer sannolikt framgent fortsätta på den inslagna linjen med extrema följder för hela landet som följd.
  • Den svenska statsapparaten som under efterkrigstiden i stora stycken varit stabil och klok om än något tråkig och trög har nu utvecklats till en samling obetänksamma understundom okunniga och definitivt inkompetenta tjänstemän med naiva generaldirektörer i ledningen. För landet känslig, hemlig information flyter fritt på servrar runtom i världen, inte sällan i länder utan demokratisk politisk ledning. Medvetenheten om hur agendan ser ut i vissa andra länder tycks inte finnas utan man tror att alla, inklusive diktaturer är söndagsskolebarn i sin relation till oss. Extremt naivt.
  • Svenska politiker har historiskt varit ett tjänande släkte. Man har satt landets och folkets bästa i första rummet och sin egen vällevnad i andra hand (undantag finns såklart). Dagens politiker tycks sakna de grundläggande egenskaper man kan kräva av en folkvald. Allt tycks handla om det egna jaget och man är beredd till en hel del kohandel för att få sitta vid hedersbordet. Samtidigt har en total låsning rotat sig när det gäller den beröringsskräck man har gentemot ett parti på högerkanten i samma stund som man gör sig beroende av ett annat parti på yttersta vänsterkanten. Extremt svårt att förstå för en vanlig person som jag själv – en väljare.

Jan Björklund (L)

Annie Lööf (C

 

 

 

 

 

 

 

Listan kan göras längre, mycket längre. Men de flesta av er har säkert redan tröttnat på alla bokstäverna och mitt ”gnäll”. Är det verkligen så illa? Tja, men det kan absolut bli det om det får fortsätta.

Det kan alltid bli värre.

Bosse

Den magiska skatten

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Och glad 1:a maj!
Idag är det traditionellt demonstrerande för den sk arbetarrörelsen. ”Upp till kamp emot kvalen…”
Själv har jag lagt en liten stund på att attestera fakturor och lite annan administration i vårt lilla företag. Känner alls ingen motivation att gå under röda fanor. För mig symboliserar de förtryck, mord och ofrihet för den enskilde.

Människor på vänsterkanten men även andra som befinner sig långt ifrån det privata näringslivet har en tendens att glömma var pengarna kommer ifrån. De tycks tro att pengar växer som svampar i statens kassakista. Men så är det ju inte som väl egentligen alla lätt kan förstå om man bara stannar upp och tänker en liten, liten stund på tingens ordning. Inga pengar kommer till i offentlig sektor. Alla resurser kommer ursprungligen från privat näringsverksamhet. Allt annat är bara transfereringar. Alla offentliganställdas inkomstskatter t ex kommer ju från början från skatter som hämtats från det privata näringslivet. Ändå älskar våra politiker, ibland också borgerliga att rent ut sagt motarbeta företagande, inte minst småföretagen.

Så på denna 1:a maj, liksom på alla tidigare borde kanske plakaten fyllas med slagord för bättre förutsättningar till de som satsar sin tid och sina pengar på att starta företag och skapa arbetstillfällen. De som riskerar många gånger sin egen trygghet för att jobba långt mer än fyrtio timmar per vecka och sedan skicka en ansenlig del av det som de lyckas skrapa ihop i form av pengar till staten och vår gemensamma välfärd. En välfärd de själva inte har samma rättigheter till som deras egna anställda. Jag frågar mig vem det är som ska ta upp kampen mot kvalen?

Njut av våren!

Bosse

För lösa boliner

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Världen har sprungit ifrån Sverige. Det mesta verkar gå fel i vårt fantastiska land. Ett parti med rötter i nazismen är landets näst största och jag skulle inte bli förvånad om de blir störst i nästa val. Vi välkomnar IS-krigare ”hem” och naiva kommunala tjänstemän vill ge dem förtur i bostadskön, körkort och jobb i tron att dessa barnamördare ska bli goda svenska medborgare. Samtidigt har våra ungdomar en enorm uppförsbacke för att komma in på den svenska bostadsmarknaden. Duktiga invandrare som kommit hit med specialkunskaper utvisar vi däremot på någon teknikalitet med en missad försäkringspremie från någon arbetsgivare eller något annat ouppsåtligt misstag.

Religiösa skolor indoktrinerar ungarna från barnsben och det finns en uttalad ambition hos extremistgrupper (islamister) att skapa kalifat i svenska förorter – som ett första steg. Svensken tittar på, förfasar sig i vissa fall men vill ju samtidigt vara politiskt korrekt, välkomnande och alls inte fördomsfull. Men naiv och i vissa stycken rent ut korkad är helt ok. Man går med glatt mod till den egna stupstocken sedan man halat den svenska flaggan för att inte uppröra någon som föredrar en svart variant.

De människor som flytt hit från förtryck, krig och terror finner snart att förtryckarna följt efter och att svenska myndigheter inte förstår vad som pågår och ännu mindre gör något för att motverka förtrycket, misshandeln och kränkningarna. Det har givit ett utanförskap och statsmakten har ingen kontroll över många områden i vårt land. De kan knappast betraktas som svenskt territorium längre.

Men våra politiker fortsätter att hävda att ”det finns ingen anledning till oro”. Vi har världens högsta skatter i vårt land. Kanske finns det något land som har en skatt som är högre men i stort sett så… Ändå kan vi inte klara vården, skolan fungerar inte, polisen räcker inte till och det militära såväl som det civila försvaret är obefintligt. Vägarna är fulla med potthål och tågen går lite hur som. Det mesta går för lösa boliner.

Nu får vi skärpa oss innan hela landet går i bitar.

Bosse

Systemkollaps

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Ett blogginlägg i serien ”Grumpy Old Men” – griniga gamla gubbar.

På sina håll i vårt samhälle pratas det allt oftare om systemkollaps. Det handlar om polisen, om vården, om skolan och allt möjligt annat. Försvaret är otillräckligt och skatterna gigantiska. Vinster i välfärden är fult och införs det ett tak för detta kommer många företag att lägga ner och då blir valfriheten sämre eller obefintlig.
Ja, åsikterna är många om hur vårt samhälle fungerar och om hur det borde fungera. Det är något vi sannolikt alla kan ställa oss bakom – vi tycker olika. En del av oss tycker dessutom mer än andra som bara ”glider med”.

Nuvarande finansminister, Magdalena Andersson lär ha sagt att vi är inne i en skattehöjningsera, det är slut på skattesänkningar. Hon har också i samband med förslaget om en ny bankskatt sagt att bankerna ska ”ges möjlighet” att bidra lite mer. Synd att hon inte förstår sammanhanget mellan kostnader i ett företag och priset man tar ut av kunderna. I all privat företagsamhet är det ALLTID kunden som betalar ALLA kostnader. Om kunderna betalar mindre än företagets kostnader uppstår något som de flesta känner till – det kallas konkurs. Naturligtvis kommer bankerna att kompensera sig för en eventuell ny skatt genom att ta ut kostnaden av kunderna. Så i slutänden landar skatten på vanligt folk som alltid. Bankdirektörerna kommer inte att lida skada. Men det förstår inte finansministern för hon lever själv de privilegierades liv.

Syftet med höjda skatter är ju att berika statskassan med möjlighet att styra medel till de olika områden som de styrande politikerna vill prioritera. Vissa politiska inriktningar vill styra mer än andra. Det är en klassisk socialistisk gren att vilja bestämma över individen. En följd av detta blir höjda skatter och minskad valfrihet för den enskilde. Det kan finnas en underliggande välvilja i detta, man vill stödja den svage. Men någonstans går gränsen för hur mycket man kan ta ut ur varje skattebetalare, privatperson eller företag. När den gränsen passeras blir uttaget kontraproduktivt och statskassan kommer att få minskade intäkter och ökade utgifter. Jag har känslan av att vi är vid den gränsen idag och i vissa stycken också passerat den.
När den enskilde får mindre pengar över i plånboken minskar naturligtvis köpkraften och då minskar företagens lönsamhet, personalstyrkan måste minskas och hela eller delar av gruppen måste få understöd för att överleva (ökade kostnader för stat och kommun). Samtidigt minskar också skatteintäkten från näringslivet som ju inte tjänar lika mycket pengar. Och nu gäller det att komma ihåg att staten själv genererar inte en enda krona. Fast att alla statsanställda betalar skatt så kommer alla dessa kronor från första början från det privata näringslivet som genererat pengarna i sin verksamhet, betalat skatt (osannolikt höga i vårt land) som sedan använts till bl a löner till offentliganställda.

Magdalena Andersson - skattehöjarminister.

Magdalena Andersson – skattehöjarminister.

Man skulle kunna kalla de höga skatterna som nu kommer slag i slag för den ”socialistiska dödsspiralen”. Finansministern och hennes parti tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern har inte riktigt förstått att samhällsstrukturen har förändrats från det att ”upp till kamp” var aktuellt. Det finns inte så många förtryckande brukspatroner kvar utan mer hårt arbetande småföretagare. De flesta av dem har inte en kista med guld att ösa ur utan varje krona ska slitas in. Som en funktion av ovanstående resonemang blir den kronan svårare och svårare att få tag i och mer och mer av kronan ska staten ha. Medan de anställda ha arbetsrätt och kollektivavtal att förlita sig på har den lille företagaren bara att jobba hårdare och till lägre ersättning att se fram emot. Någonstans försvinner motivationen helt och företagaren ger upp. I värsta fall fall jobbar hon eller han ihjäl sig. Fast ur statens synvinkel är det ju i bästa fall. Då behöver man inte betala ut pensionen utan kan använda de pengarna till pensionerade 40-åriga politiker t ex. eller någon annan som vilat sig i form för ett långt och vällustigt liv.

Systemkollaps? Kanske vore det bra? Kanske skulle många av oss vakna och se hur stolligt vi förvaltat vårt fina land. Totalförsvaret är utraderat. Polisen oförmögen att upprätthålla lag och ordning och övriga rättsväsendet verklighetsfrånvänt. Sjukvården går på knäna och kan inte alltid garantera patientsäkerheten. Tusentals människor dör i onödan i vårt land. Våra gamla som kämpat och skickat in skatt hela livet lämnas att dö i ensamhet eller i händerna på inkompetenta sk vårdare. Våra barn utbildas, i bästa fall, till medelmåttor i skolor som var och varannan dag måste stänga för att det är slagsmål, hot och allmän anarki. Samtidigt förfaller vår infrastruktur, tågen står stilla, vägarna är fulla av potthål och trafikplaneringen ger uttryck av galenskap.
En stor grupp av människor som bor i Sverige har inte det minsta med vårt land att göra. De talar inte svenska, de vet inget om vår kultur, de arbetar inte och tycker inte att det svenska är något att ha. De är här för att de inte har någon annanstans att vara. Mao, vi har inte lyckats integrera dem. De får dock en liten skärv av våra skattemedel. Vissa hävdar att de får mer pengar skattefritt än en polis med sju års tjänst får i lön. Jag vet inte om det är så men oavsett vilket vore det bättre om de var en del av vårt samhälle, hade ett arbete, kunde försörja sig själv och inte minst vara lyckliga över att leva och bo här. Det hade vi alla mått bättre av.

Trump - a loose canon.

Trump – a loose canon.

Nu har vår regering sent omsider insett att vår omvärld blivit betydligt farligare än på länge. Försvaret måste rustas upp och inte bara det militära utan också det civila. Själv kan jag inte sluta förvånas över att man fortsätter att hävda att vi är alliansfria när vi alls inte är det. Att man också tänker sig att bygga upp ett ”eget” försvar i stället för att ansluta oss fullt ut till NATO är så urbota dumt så att jag inte finner ord för det. Inte ens när vi hade ett förhållandevis starkt militärt försvar, ett av världens starkaste flygvapen och god civil beredskap och krislager hade vi skuggan av en chans att motstå en krigsmakt av dåvarande Sovjets styrka. Idag har vi inte bråkdel av det försvaret och kan inte möte ett väpnat anfall med någon trovärdighet. Men socialdemokraterna framhärdar i alliansfrihet begravda i gamla dogmer och ivrigt påhejade av Vänsterpartiet och andra rödvinsromantiska socialister och kommunister.

Med Trump i Vita Huset, ett EU i förfall och fler och fler odemokratiska krafter som vädrar morgonluft runtom i världen, inte minst i Europa kan man numera bara vädja till högre makter att det ska gå vägen.

Håll tummarna!

Bosse

 

Hur ska det gå?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Den helt övergripande rapporteringen i våra media idag handlar om den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Och att det är den värsta katastrofen behöver vi inte tvivla på. En liten andel av alla dessa flyktingar söker sig till Europa och till Sverige och det finns en stor opinion i Sverige för att ta emot de som kommer och att också ta emot ännu fler.
För mig är det en självklarhet att vi måste hjälpa människor som flyr för sina liv. Men det finns också argument emot och det är inte heller så svårt att förstå. Ett sådant är att det kommer med terrorister och kriminella i floden av flyktingar och att dessa slinker igenom kontrollerna. Så är det kanske men då är det en olägenhet som får passera för att hanteras i ett senare skede.
Jaha, tänker ni. Vad är det du vill säga då? Jo, det jag lite vänder mig emot är ett par saker.

All rapportering handlar om att flyktingmottagning, akuta åtgärder och att vi ska ”öppna våra hjärtan”. Däremot ser man väldigt lite, för att inte säga ingenting om vad som händer sedan? Hur ska vi kunna ta hand om alla dessa flyktingar i det lite längre perspektivet? Hur ska vi kunna ge dem att bra liv här i Sverige och hur ska vi kunna bibehålla det goda livet för oss som redan finns här med den belastning som det trots allt kommer att innebära att dra försorg om alla dessa arma människor?
Enligt vad jag kunnat läsa mig till kommer det i storleksordningen femton flyktingar per tusen invånare i vårt land. En jämförelse med Danmark ger vid handen att där kommer ca 3,5 flyktingar per tusen invånare medan det i Tyskland, som är det land i Europa som tar emot flest flyktingar totalt, kommer det ca 2,5 flyktingar per tusen invånare.
Det säger sig självt att vårt land kommer att se en större påverkan än t ex Danmark och Tyskland. Om inget annat blir det dyrare per invånare för oss än för danskarna eller tyskarna och det kommer såklart att påverka på många olika sätt. Vad ska vi då göra åt detta? Ska vi göra något åt det? Ja, jag anser att vi måste göra något för att inte alla, såväl vi som redan finns här som de som kommer hit ska få ett sämre liv än vad man kan begära.

Först och främst måste det ske en jämnare fördelning mellan länder inom EU. Det är inte säkert att det minskar trycket mot Sverige i någon nämnvärd utsträckning. Det är ju trots allt så att de allra flesta flyktingarna från Syrienkonflikten och från Nordafrika flyr till närliggande länder och aldrig kommer in i EU. Risken finns emellertid att trycket mot EU ökar ytterligare. Då är det viktigt att talet 15 inte ökar ytterligare utan att andra länder tar ett större ansvar.

De som kommer hit måste integreras på ett bättre sätt. Det har förvisso varit ett behov redan tidigare. Det finns redan idag ett stort segregationsproblem i vårt land. Det visar inte minst det opinionssiffror som SD (Sverigedemokraterna) får i mätning efter mätning.
Vi måste förstå att det handlar inte bara om flyktingar eller andra invandrare till vårt land. Det handlar lika mycket om svenskar. Det måste vara tillåtet att vara svensk. Det måste vara tillåtet och rumsrent att ha svenska traditioner, oavsett vilka dessa är, religösa (vi är ett kristet land), hedniska vikingatraditioner eller på något kommersiellt påfund för att det ska köpas mer godis (jag vet att vi äter ohälsosamt mycket godis i Sverige). Vi måste sluta smyga efter husväggarna och försöka gömma den svenska flaggan längst ner i byrålådan.
Självklart ska ingen tvingas till en viss religon eller till att äta kräftor och surströmming. Självklart ska ingen tvingas gå till en svensk kyrka om man inte vill men det ska heller inte vara förbjudet att leva efter svensk tradition, den ska inte gömmas undan av någon sorts missriktad hänsyn mot flyktingar och invandrare.

Däremot tycker jag inte att vi ska acceptera rasistiska eller andra främlingsfientliga yttringar i vårt samhälle. Det tror jag vi motverkar bäst genom att bedriva en stringent och human invandrings- och flyktingpolitik. Vi ska ställa krav på alla invånare som finns i vårt land och vi ska också behandla alla på ett rättvist sätt. Det är inte godkänt att utvisa människor efter åratal i landet. Å andra sidan har man förverkat sin rätt om man begår brott eller åker till andra länder för strida med terrorgrupper.

Den kursändring som jag förordar måste ske skyndsamt. Våra politiker talar (visserligen med väldigt små bokstäver i de flesta fall) om att det är ett krisläge i landet. Det kan man hålla med om. Jag frågar mig hur det ser i Sverige om ett år, om fem år?Hur ser skolan ut för mina barnbarn och deras jämnåriga kamrater? Hur ser sjukvården ut och hur tar vi hand om våra gamla. Redan idag går det lite på lösa boliner. Pengarna räcker inte till. Hur ska vi då ha råd med den ökade belastningen i dessa och alla andra sektorer som påverkas?
Ja, sossarna och deras partners (mp och v) förordar så klart skatter. Vem är det som betalar in dessa skatter? Jo, det privata näringslivet. Alltså beskattar man detta för att få större resurser till det offentliga.
Höjda skatter i näringslivet betyder mindre investeringar, färre anställningar och faktiskt också sänkt ambition – inte minst i de minsta företagen där ökade kostnader betyder lägre inkomst för ägarna. Priserna måste höjas vilket innebär lägre efterfrågan. Lägre produktion som blir följden betyder i förlängningen mindre beskattningsbara intäkter och då måste skatten höjas, osv, osv.
Vi befinner oss redan på ett sluttande plan på väg mot ett systemsammanbrott. Om politiken läggs om, om näringslivet tillåts blomstra, göra vinster och utvecklas blir skatteintäkterna däremot högre (med bibehållna skattesatser från tidigare budget) och utvecklingen för landet kan vändas. Då blir det kanske bättre råd att hjälpa tillströmmande flyktingar och verkligen erbjuda dem ett drägligt liv.

Med nuvarande politik kommer ekonomin för såväl den enskilde som för landet i sin helhet att ta stryk. Motsättningar mellan invandrare/flyktingar (”dom och vi”) kommer att öka ytterligare med katastrofala följder för oss alla. Vi kommer inte längre att bo i välfärdsstaten ”trygga Sverige” längre.

Heja Sverige – bättre kan vi!

Bosse

Det här är i högsta grad ett politiskt färgat inlägg även om jag här inte redovisar någon politisk färg. Sanningen är att jag är betalande medlem i Moderaterna men alls inte längre är säker på att det är min politiska hemvist. Dock vill jag understryka att jag inte kan ställa mig bakom ett parti som SD även om någon åsikt här ovan kan sammanfalla med uttalanden från detta parti