Hur ska det gå?

Hej!

Den helt övergripande rapporteringen i våra media idag handlar om den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. Och att det är den värsta katastrofen behöver vi inte tvivla på. En liten andel av alla dessa flyktingar söker sig till Europa och till Sverige och det finns en stor opinion i Sverige för att ta emot de som kommer och att också ta emot ännu fler.
För mig är det en självklarhet att vi måste hjälpa människor som flyr för sina liv. Men det finns också argument emot och det är inte heller så svårt att förstå. Ett sådant är att det kommer med terrorister och kriminella i floden av flyktingar och att dessa slinker igenom kontrollerna. Så är det kanske men då är det en olägenhet som får passera för att hanteras i ett senare skede.
Jaha, tänker ni. Vad är det du vill säga då? Jo, det jag lite vänder mig emot är ett par saker.

All rapportering handlar om att flyktingmottagning, akuta åtgärder och att vi ska ”öppna våra hjärtan”. Däremot ser man väldigt lite, för att inte säga ingenting om vad som händer sedan? Hur ska vi kunna ta hand om alla dessa flyktingar i det lite längre perspektivet? Hur ska vi kunna ge dem att bra liv här i Sverige och hur ska vi kunna bibehålla det goda livet för oss som redan finns här med den belastning som det trots allt kommer att innebära att dra försorg om alla dessa arma människor?
Enligt vad jag kunnat läsa mig till kommer det i storleksordningen femton flyktingar per tusen invånare i vårt land. En jämförelse med Danmark ger vid handen att där kommer ca 3,5 flyktingar per tusen invånare medan det i Tyskland, som är det land i Europa som tar emot flest flyktingar totalt, kommer det ca 2,5 flyktingar per tusen invånare.
Det säger sig självt att vårt land kommer att se en större påverkan än t ex Danmark och Tyskland. Om inget annat blir det dyrare per invånare för oss än för danskarna eller tyskarna och det kommer såklart att påverka på många olika sätt. Vad ska vi då göra åt detta? Ska vi göra något åt det? Ja, jag anser att vi måste göra något för att inte alla, såväl vi som redan finns här som de som kommer hit ska få ett sämre liv än vad man kan begära.

Först och främst måste det ske en jämnare fördelning mellan länder inom EU. Det är inte säkert att det minskar trycket mot Sverige i någon nämnvärd utsträckning. Det är ju trots allt så att de allra flesta flyktingarna från Syrienkonflikten och från Nordafrika flyr till närliggande länder och aldrig kommer in i EU. Risken finns emellertid att trycket mot EU ökar ytterligare. Då är det viktigt att talet 15 inte ökar ytterligare utan att andra länder tar ett större ansvar.

De som kommer hit måste integreras på ett bättre sätt. Det har förvisso varit ett behov redan tidigare. Det finns redan idag ett stort segregationsproblem i vårt land. Det visar inte minst det opinionssiffror som SD (Sverigedemokraterna) får i mätning efter mätning.
Vi måste förstå att det handlar inte bara om flyktingar eller andra invandrare till vårt land. Det handlar lika mycket om svenskar. Det måste vara tillåtet att vara svensk. Det måste vara tillåtet och rumsrent att ha svenska traditioner, oavsett vilka dessa är, religösa (vi är ett kristet land), hedniska vikingatraditioner eller på något kommersiellt påfund för att det ska köpas mer godis (jag vet att vi äter ohälsosamt mycket godis i Sverige). Vi måste sluta smyga efter husväggarna och försöka gömma den svenska flaggan längst ner i byrålådan.
Självklart ska ingen tvingas till en viss religon eller till att äta kräftor och surströmming. Självklart ska ingen tvingas gå till en svensk kyrka om man inte vill men det ska heller inte vara förbjudet att leva efter svensk tradition, den ska inte gömmas undan av någon sorts missriktad hänsyn mot flyktingar och invandrare.

Däremot tycker jag inte att vi ska acceptera rasistiska eller andra främlingsfientliga yttringar i vårt samhälle. Det tror jag vi motverkar bäst genom att bedriva en stringent och human invandrings- och flyktingpolitik. Vi ska ställa krav på alla invånare som finns i vårt land och vi ska också behandla alla på ett rättvist sätt. Det är inte godkänt att utvisa människor efter åratal i landet. Å andra sidan har man förverkat sin rätt om man begår brott eller åker till andra länder för strida med terrorgrupper.

Den kursändring som jag förordar måste ske skyndsamt. Våra politiker talar (visserligen med väldigt små bokstäver i de flesta fall) om att det är ett krisläge i landet. Det kan man hålla med om. Jag frågar mig hur det ser i Sverige om ett år, om fem år?Hur ser skolan ut för mina barnbarn och deras jämnåriga kamrater? Hur ser sjukvården ut och hur tar vi hand om våra gamla. Redan idag går det lite på lösa boliner. Pengarna räcker inte till. Hur ska vi då ha råd med den ökade belastningen i dessa och alla andra sektorer som påverkas?
Ja, sossarna och deras partners (mp och v) förordar så klart skatter. Vem är det som betalar in dessa skatter? Jo, det privata näringslivet. Alltså beskattar man detta för att få större resurser till det offentliga.
Höjda skatter i näringslivet betyder mindre investeringar, färre anställningar och faktiskt också sänkt ambition – inte minst i de minsta företagen där ökade kostnader betyder lägre inkomst för ägarna. Priserna måste höjas vilket innebär lägre efterfrågan. Lägre produktion som blir följden betyder i förlängningen mindre beskattningsbara intäkter och då måste skatten höjas, osv, osv.
Vi befinner oss redan på ett sluttande plan på väg mot ett systemsammanbrott. Om politiken läggs om, om näringslivet tillåts blomstra, göra vinster och utvecklas blir skatteintäkterna däremot högre (med bibehållna skattesatser från tidigare budget) och utvecklingen för landet kan vändas. Då blir det kanske bättre råd att hjälpa tillströmmande flyktingar och verkligen erbjuda dem ett drägligt liv.

Med nuvarande politik kommer ekonomin för såväl den enskilde som för landet i sin helhet att ta stryk. Motsättningar mellan invandrare/flyktingar (”dom och vi”) kommer att öka ytterligare med katastrofala följder för oss alla. Vi kommer inte längre att bo i välfärdsstaten ”trygga Sverige” längre.

Heja Sverige – bättre kan vi!

Bosse

Det här är i högsta grad ett politiskt färgat inlägg även om jag här inte redovisar någon politisk färg. Sanningen är att jag är betalande medlem i Moderaterna men alls inte längre är säker på att det är min politiska hemvist. Dock vill jag understryka att jag inte kan ställa mig bakom ett parti som SD även om någon åsikt här ovan kan sammanfalla med uttalanden från detta parti

Hur ska vi ha råd med omsorg?

Debattens vågor har gått höga i Hässleholm på sistone. Omsorgen vill ha mer pengar och kritiken mot t ex stadsutveckling hörs från flera håll. 33 miljoner på att bygga om centrum kan tyckas vara mycket pengar. Bättre då att lägga dessa resurser på omsorgen, skola och annat som kräver resurser för att fungera på ett godtagbart sätt tycker många.
Man måste ha ett hjärta av sten för att inte tycka att de mjuka värdena är viktiga och att sjuka och gamla ska ha god omvårdnad. Socialt utsatta ska också ges chans till ett drägligt liv, våra barn ha god barnomsorg och skola, osv. Men var kommer pengarna ifrån som ska betala detta? Ja, skattemedel är det enkla svaret men då kan man enkelt ställa följdfrågan: Var kommer skattepengarna ifrån? Jo  från det privata näringslivet. Därifrån och ingen annanstans ifrån.

Det är därför oerhört viktigt att Hässleholm får en positiv utveckling och skapar goda förutsättningar för ett blomstrande näringsliv. Det är förutsättningen för god tillväxt och det, i sin tur ger sköna skattekronor som kan spenderas på bl a omsorg. Men om vi inte vill investera i goda förutsättningar för näringslivet kommer det heller inte att bli några resurser till omsorgen på sikt.

Hässleholms kommun har haft en befolkningstillväxt på på ca 2.000 personer under de senaste fyrtio åren. Det är, för att uttrycka det milt, en katastrofalt dålig tillväxt. I våra grannkommuner har det gått bättre och t ex Kristianstad passerade alldeles nyligen 80.000 invånare. Malmö växer så det knakar och det går betydligt bättre också i Ängelholm (+3.000 personer på 15 år). Som en jämförelse (måhända haltar den men ändå…) kan nämnas att Nacka kommun utanför Stockholm växer med 2.000 personer – varje år.
Trenden med låg tillväxt i vår kommun måste brytas om inte omvärlden ska köra om och över oss och vi ska förpassas till gruppen av krympande kommuner. Skulle det hända kommer också resurserna till bl a omsorg att krympa. Det är därför inte bara rätt utan helt avgörande för vår framtid att vi satsar framåt. Som en del i en sådan satsning ingår stadsutvecklingen och förbättrade förutsättningar för handel och restaurangliv i de centrala delarna av Hässleholm. De gör hela kommunen mer attraktiv för såväl inflyttning som för besökare. Fler invånare och fler besökare skapar en bredare skattebas och ger ökade möjligheter för god omsorg.
Så omsorg och stadsutveckling står inte i något motsatsförhållande till varandra utan det ena förutsätter det andra.

Bosse