Samhälle

Om vi väntar tillräckligt länge…

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Så här i midsommartider och när semestrarna är i full gång funderar jag över varför det blivit som det blivit med så mycket i vårt fina land. Under decennier har vi toppat många listor när det gäller välstånd i alla dess former. Vi har varit bäst på trygghet, skola, sjukvård, jämställdhet, trafiksäkerhet, anställningstrygghet, osv osv. Vi har varit de lyckligaste av folk och kunnat vara ett land som inspirerat andra, visat hur bra man kan ha det med idogt arbete, ärlighet och anständigt uppförande mot sina medmänniskor.
Nu har glorian halkat på sned och vi rasar i rating på område efter område. På något sätt har idogheten och inte minst ärligheten flagnat. Vi har slagit in på en annan linje. Den offentliga förvaltningen som finansieras av de skattepengar vi skickar in har trots att skatteuttaget är bland de allra högsta i världen bytt metodik. Nu verkar allt mer offentlig verksamhet köra efter principen att om jag skiter i något tillräckligt länge löser det sig självt.

Vad jag menar är att man låter sina respektive ansvarsområden förfalla under så lång tid så att när allt fallit samman eller nära nog gjort det så måste man, efter en omfattande utredning göra en gigantisk insats till mångdubbel kostnad för att försöka få rätsida på förfallet. Tyvärr inte alltid med helt lyckat resultat eftersom de resurser som krävs är så stora att de helt enkelt inte finns.
Man jobbar alltså efter de numera ofta använda uttrycket det måste bli sämre innan det blir bättre. Detta är inte minst uppenbart inom sjukvården. Vårdköerna har blivit så långa så folk de facto hinner dö innan de får adekvat behandling, trots att läkarna vet att behandling hade kunnat bota patienten eller i vissa fall åtminstone förlänga liv. Att behandla människor på detta sätt är inte värdigt en sk. välfärdsstat. Och även om patienten till sist får sin behandling och blir frisk så är det inte bara cyniskt utan också samhällsekonomiskt vansinne att låta personer som skulle kunna vara fullt fungerande i stället under månader eller ännu längre tid blir begränsade eller oförmögna att utföra sitt arbete, delta i familjeliv och andra sociala aktiviteter och kanske pga av detta faktiskt blir sämre både fysiskt och psykiskt för kortare eller längre tid, kanske för all framtid.

För att exemplifiera något helt annat men som bygger på samma korkade princip kan vi ta det svenska vägnätet.
Numera finns det få vägsträckor som är någorlunda anständiga att köra på. Det är lappat och lagat i bästa fall. Annars är det enorma potthål som om råkar köra i ett sådant kan bilen helt enkelt slås sönder. Kör man motorcykel kan man i värsta fall slå ihjäl sig. När vägen till slut inte längre är framkomlig måste omfattande åtgärder sättas in och resurser för normalt underhåll finns inte kvar till resten av vägnätet. Och så håller det på. Man har hamnat i ett ohjälpligt efterläge.

Så här verkar det vara i en stor del av den svenska förvaltningen. Man ligger i efterläge. Man har varken ekonomiska, personella eller kunskapsmässiga resurser för att på ett godtagbart sätt lösa sin uppgift.

Polisen kan inte lösa annat än de allra värsta brotten, dvs mord och några andra våldsbrott. Inte ens våldtäkter tycks det finnas resurser till. Otryggheten sprider sig och vissa sk. utanförskapsområden har man helt tvingats släppa. Den tidigare så självklara uppgiften att ”upprätthålla lag och allmän ordning” har polisen inte längre resurser att lösa. Man kan på sin höjd kapa toppar, dvs när någon ”jobbat sig upp” i den kriminella hierakin tillräckligt högt, först då slår lagens långa arm till. Istället borde vi mota Olle i grind och minimera antalet som får chansen att göra karriär inom det kriminella.

Försvaret har vi sedan några decennier skrotat men nu ska det byggas upp igen. Jag är helt för ett starkt försvar och är av den bestämda åsikten att om vi verkligen vill garantera skyddet av svensk territorium, befolkningen och svenska intressen från utländsk (läs: rysk) inblandning så måste vi gå med i NATO.
Väntar vi tillräckligt länge med det kommer det inte att lösa sig av sig självt. Då kommer det vara försent.

Detta var bara några exempel. Det tycks vara något av ett nationaldrag eller i alla fall en förvaltningskultur i Sverige att vänta tillräckligt länge för att det ska vara överspelat. På så sätt behöver man inte ta ställning eller stå för ett beslut. Egentligen är det ju konstigt för när det trots allt görs något och när detta något blir fullständigt galet så finns det ju ändå inga sanktioner.
När en generaldirektör genom oskicklighet t ex lämnar ut hemliga och i vissa fall kvalificerat hemliga handlingar till främmande makt och därmed äventyrar rikets säkerhet och också enskilda svenska medborgares säkerhet flyttas han eller hon bara till Regeringskansliet med bibehållen lön. Detta är ett exempel från såväl Transportstyrelsen som Rikspolisstyrelsen. Skrämmande. I det ena fallet förflyttning till Regeringskansliet i det andra ett nytt statligt toppjobb på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). I folkmun kallat fallucka i taket.

Nu har våra folkvalda politiker misskött landet så länge och så gravt att allt fler väljare i desperation vänder sina blickar mot mer extrema partier och med en inte alltid så rumsren agenda. SD stiger i opinionsundersökningarna nu när bara några månader återstår till valet. Runt partiet finns ännu mer extrema falanger i Afs (Alternativ för Sverige), NMR (Nordiska motståndsrörelsen) som har antingen nazistiska förtecken eller är rent nazistiska sammanslutningar.
Om inte våra demokratiskt förankrade partier börjar titta upp ur sanden kommer vi se odemokratiska krafter få allt större inflytande och stöd från uppgivna och kränkta svenskar. En utveckling vi alla sannolikt kommer att ångra.

Det är min tro att våra  gamla riksdagspartier måste stå upp för det svenska, för svenska värderingar och svensk livsstil. Det betyder inte rasism eller oacceptans av människor från andra länder och kulturer. Men de är de, om de ska bo och leva i vårt land som till största delen ska anpassa sig till svenska förhållanden och inte tvärtom som det under decennier varit i vårt land. Vi har helt enkelt gjort dem en björntjänst. Den här insikten finns numera i ett sent uppvaknande hos många politiker men nu väntar de på att det ska lösa sig av sig självt medan de tror att fler poliser ska skapa ordning på gator och torg. Men det handlar ju inte om det. Det handlar om att vi alla ska gå mot samma mål – det goda samhället. Det gör vi inte nu, vi går i parallella  eller till och med divergerande spår.

Vi har väntat tillräckligt länge nu – det löser sig inte av sig själv!

Bosse

 

Annons

Systemkollaps

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Ett blogginlägg i serien ”Grumpy Old Men” – griniga gamla gubbar.

På sina håll i vårt samhälle pratas det allt oftare om systemkollaps. Det handlar om polisen, om vården, om skolan och allt möjligt annat. Försvaret är otillräckligt och skatterna gigantiska. Vinster i välfärden är fult och införs det ett tak för detta kommer många företag att lägga ner och då blir valfriheten sämre eller obefintlig.
Ja, åsikterna är många om hur vårt samhälle fungerar och om hur det borde fungera. Det är något vi sannolikt alla kan ställa oss bakom – vi tycker olika. En del av oss tycker dessutom mer än andra som bara ”glider med”.

Nuvarande finansminister, Magdalena Andersson lär ha sagt att vi är inne i en skattehöjningsera, det är slut på skattesänkningar. Hon har också i samband med förslaget om en ny bankskatt sagt att bankerna ska ”ges möjlighet” att bidra lite mer. Synd att hon inte förstår sammanhanget mellan kostnader i ett företag och priset man tar ut av kunderna. I all privat företagsamhet är det ALLTID kunden som betalar ALLA kostnader. Om kunderna betalar mindre än företagets kostnader uppstår något som de flesta känner till – det kallas konkurs. Naturligtvis kommer bankerna att kompensera sig för en eventuell ny skatt genom att ta ut kostnaden av kunderna. Så i slutänden landar skatten på vanligt folk som alltid. Bankdirektörerna kommer inte att lida skada. Men det förstår inte finansministern för hon lever själv de privilegierades liv.

Syftet med höjda skatter är ju att berika statskassan med möjlighet att styra medel till de olika områden som de styrande politikerna vill prioritera. Vissa politiska inriktningar vill styra mer än andra. Det är en klassisk socialistisk gren att vilja bestämma över individen. En följd av detta blir höjda skatter och minskad valfrihet för den enskilde. Det kan finnas en underliggande välvilja i detta, man vill stödja den svage. Men någonstans går gränsen för hur mycket man kan ta ut ur varje skattebetalare, privatperson eller företag. När den gränsen passeras blir uttaget kontraproduktivt och statskassan kommer att få minskade intäkter och ökade utgifter. Jag har känslan av att vi är vid den gränsen idag och i vissa stycken också passerat den.
När den enskilde får mindre pengar över i plånboken minskar naturligtvis köpkraften och då minskar företagens lönsamhet, personalstyrkan måste minskas och hela eller delar av gruppen måste få understöd för att överleva (ökade kostnader för stat och kommun). Samtidigt minskar också skatteintäkten från näringslivet som ju inte tjänar lika mycket pengar. Och nu gäller det att komma ihåg att staten själv genererar inte en enda krona. Fast att alla statsanställda betalar skatt så kommer alla dessa kronor från första början från det privata näringslivet som genererat pengarna i sin verksamhet, betalat skatt (osannolikt höga i vårt land) som sedan använts till bl a löner till offentliganställda.

Magdalena Andersson - skattehöjarminister.

Magdalena Andersson – skattehöjarminister.

Man skulle kunna kalla de höga skatterna som nu kommer slag i slag för den ”socialistiska dödsspiralen”. Finansministern och hennes parti tillsammans med Miljöpartiet och Vänstern har inte riktigt förstått att samhällsstrukturen har förändrats från det att ”upp till kamp” var aktuellt. Det finns inte så många förtryckande brukspatroner kvar utan mer hårt arbetande småföretagare. De flesta av dem har inte en kista med guld att ösa ur utan varje krona ska slitas in. Som en funktion av ovanstående resonemang blir den kronan svårare och svårare att få tag i och mer och mer av kronan ska staten ha. Medan de anställda ha arbetsrätt och kollektivavtal att förlita sig på har den lille företagaren bara att jobba hårdare och till lägre ersättning att se fram emot. Någonstans försvinner motivationen helt och företagaren ger upp. I värsta fall fall jobbar hon eller han ihjäl sig. Fast ur statens synvinkel är det ju i bästa fall. Då behöver man inte betala ut pensionen utan kan använda de pengarna till pensionerade 40-åriga politiker t ex. eller någon annan som vilat sig i form för ett långt och vällustigt liv.

Systemkollaps? Kanske vore det bra? Kanske skulle många av oss vakna och se hur stolligt vi förvaltat vårt fina land. Totalförsvaret är utraderat. Polisen oförmögen att upprätthålla lag och ordning och övriga rättsväsendet verklighetsfrånvänt. Sjukvården går på knäna och kan inte alltid garantera patientsäkerheten. Tusentals människor dör i onödan i vårt land. Våra gamla som kämpat och skickat in skatt hela livet lämnas att dö i ensamhet eller i händerna på inkompetenta sk vårdare. Våra barn utbildas, i bästa fall, till medelmåttor i skolor som var och varannan dag måste stänga för att det är slagsmål, hot och allmän anarki. Samtidigt förfaller vår infrastruktur, tågen står stilla, vägarna är fulla av potthål och trafikplaneringen ger uttryck av galenskap.
En stor grupp av människor som bor i Sverige har inte det minsta med vårt land att göra. De talar inte svenska, de vet inget om vår kultur, de arbetar inte och tycker inte att det svenska är något att ha. De är här för att de inte har någon annanstans att vara. Mao, vi har inte lyckats integrera dem. De får dock en liten skärv av våra skattemedel. Vissa hävdar att de får mer pengar skattefritt än en polis med sju års tjänst får i lön. Jag vet inte om det är så men oavsett vilket vore det bättre om de var en del av vårt samhälle, hade ett arbete, kunde försörja sig själv och inte minst vara lyckliga över att leva och bo här. Det hade vi alla mått bättre av.

Trump - a loose canon.

Trump – a loose canon.

Nu har vår regering sent omsider insett att vår omvärld blivit betydligt farligare än på länge. Försvaret måste rustas upp och inte bara det militära utan också det civila. Själv kan jag inte sluta förvånas över att man fortsätter att hävda att vi är alliansfria när vi alls inte är det. Att man också tänker sig att bygga upp ett ”eget” försvar i stället för att ansluta oss fullt ut till NATO är så urbota dumt så att jag inte finner ord för det. Inte ens när vi hade ett förhållandevis starkt militärt försvar, ett av världens starkaste flygvapen och god civil beredskap och krislager hade vi skuggan av en chans att motstå en krigsmakt av dåvarande Sovjets styrka. Idag har vi inte bråkdel av det försvaret och kan inte möte ett väpnat anfall med någon trovärdighet. Men socialdemokraterna framhärdar i alliansfrihet begravda i gamla dogmer och ivrigt påhejade av Vänsterpartiet och andra rödvinsromantiska socialister och kommunister.

Med Trump i Vita Huset, ett EU i förfall och fler och fler odemokratiska krafter som vädrar morgonluft runtom i världen, inte minst i Europa kan man numera bara vädja till högre makter att det ska gå vägen.

Håll tummarna!

Bosse