En ny tid, en ny värld

Han jobbar på han den amerikanske presidenten. Under ett drygt år i Vita Huset har han lyckats vända upp och ner på det mesta. Sedan han fått FIFA:s fredspris (!) har han avsatt Venezuelas president Maduro och fört honom till New York för rättegång. Han har därefter startat ett krig mot Iran, en i sig skurkstat. Dock har han sällan eller aldrig någon plan som visar på vad han egentligen vill uppnå med sina insatser. Det förefaller mer som stundens infall och vad som ska bli nästa steg tycks inte ha tänkts igenom. Hur ser slutmålet ut? Vet han det själv så lever vi andra i ovisshet.

Konsekvensen av den amerikanske presidentens senaste infall, anfallet på Iran har vi ännu inte sett men man behöver inte vara någon expert på internationell politik och ekonomi för att kunna förutse i vilket fall några ganska självklara konsekvenser. Några tydliga slutsatser är heller inte svårt att dra.
Världsekonomin är i gungning, det ser vi redan. Ju längre konflikten i Mellanöstern pågår ju större ekonomisk skada kommer världen att drabbas av. Försämrad ekonomi kommer naturligtvis hårdast att slå mot de som är svagast i samhället. Men det är långt ifrån de svagaste som kommer att se försämringar.
Med strypta leveranser av olja så är vi nu på väg in i en en energikris som kommer leda till minskad produktion, inställda transporter på såväl väg, till sjöss och i luften och därmed ransoneringar av olika slag och brist på livsmedel och andra förnödenheter. Det ger i sin tur stigande priser och ytterligare konsekvenser inom en rad områden, t ex forskning, sjukvård och fortsatt miljöarbete. Listan kan göras lång och det är svårt att överblicka hur brant spiralen neråt kommer att bli.

Man kan ställa sig ett antal frågor. Vad är det den amerikanske presidenten vill uppnå? Vad blir hans egen vinning på detta? Jag blir svaret skyldig. En sak är dock tydlig. De flesta av oss andra kommer att förlora på hans oförutsägbara infall.
En annan befogad fråga är hur länge ska det amerikanska folket och deras folkvalda låta presidenten hållas? Hur länge ska den övriga världen låta honom hållas? Karln är ju, för att använda hans egen retorik på väg att förstöra en hel civilisation och då inte endast Iran som nation utan hela världen. Han är på väg att med tullar, bomber och sanktioner flytta oss tillbaka till stenåldern.

Med detta sagt vill jag understryka att jag sympatiserar inte överhuvudtaget med den iranska regimen – tvärtom. Dock är den amerikanske presidenten mer oförutsägbar än de allra flesta, för att inte säga alla andra stolliga despoter runtom i vår värld.

En värld utan Trump är garanterat en bättre värld.

Bosse

Pizza i Nizza

Hej!

Häromdagen gjorde vi ett besök i Nice. Nice som är en härlig stad på franska Rivieran hette förr, när allting var bättre, Nizza på svenska. På den tiden fanns det inte heller pizza i Sverige. Det gör det nu kan man säga. Jag tror jag åt min första pizza 1973. I Hässleholm. Kanske var det på Flamingo som sedan blev Tropic Star som numera är en Thai-restaurang. På den tiden smakade pizza i Sverige ungefär som pizza gör i sydfrankrike idag, eller i i Italien. Numera består pizza i Sverige mest av deg och ost. Så är det inte i Frankrike. Där är pizzan tunn, sprödbakad och med smakrika tillbehör. Kapris, tonfisk, sardeller, tomat eller andra godsaker. Inte sällan kan man beställa pizzor helt utan ost – mums! Va, säger ni, utan ost? Det är väl osten som är det goda?
Tjockisar, säger jag. Okultiverade fettolister! Var sak har sin plats och ibland behövs alls ingen ost på pizza.
I Frankrike ställs dessutom ofta en flaska med olja, kryddad med piri-piri och örter på bordet. Då kan man ringla lite olja över pizzan så får den lite mera sting. Rekommenderas!

Olja & öl, beställ det på tyska – om du kan.

Nåja nu satt vi på restaurang i Nice och skulle beställa lunch. Regnet hängde i luften, även denna dag så valet av krog var snarare styrt av väder och tillgång på plats än av etablissemangets kvalité. Man vill dock göra ett gott intryck och beställer såklart alltid på franska – eller snarare vad som kan förefalla vara franska i en tysks öron.
Själv läste jag nämligen inte franska i skolan utan, just tyska – utan större framgång dessutom. Taktiken blir nu att tala dålig tyska med skånsk accent. Så blir det ungefär som franska. Det fungerar på samma sätt som när man som svensk ska tala danska. Det är inte heller svårt utom för folk som kommer från Sveriges enda riktnummerområde med endast två siffror.
Danska talas genom att lägga till en extra vokal hela tiden, prata så grötigt som möjligt samt slänga in ord som mangel, rolig och gott där man tycker att det passar.

Åter till franskan. Principen är den samma. Man flyttar betoningen lite bara och så får man inte glömma att säga sil vous plaît (si voo plää) på samma sätt som man använder please i engelskan. Fast man kan lika gärna säga lätt som en plätt, det bruka funka.
Så här blir det: Uun pizza, lätt som en plätt. Sansa dig med fromagen (Un pizza sil vous plaît, sans fromage). På svenska: En pizza tack! Utan ost.
Nu kommer det svåra, nämligen att beställa en öl. I Tyskland får det ödesdigra konsekvenser om man sticker upp ett finger och säger öl. Särskilt besvärligt blir det om man sticker upp fel finger så att säga. Dels får man förmodligen en fet smäll, dels får man olja.
I Frankrike är det enklare, tror jag? Där behöver man bara säga: Uuuuun bjär lätt som en plätt, uuuun zeezesantsoasantqattre mersii! Enkelt va?

Bonne journee!

Bosse

PS. Det regnade inte i Nizza – det ”pizzade”, dvs det var skyfall!