Vi är mitt i november, årets mörkaste månad enligt vissa. Fast egentligen är det väl lika mörkt i december men då tänder vi ju diverse adventsljus som lyser upp tillvaron. Det skingrar den värsta svärtan och förebådar vändningen mot ljusare tider den 21:a. Julen är i antågande med festmåltider och umgänge med nära och kära.

Hur blir det med det i år, 2020? Detta skitår som bara bjuder på elände, isolering och död. Ja, det är ju i december så det hör inte till detta inlägg. Den som lever får se.

Namnet november kommer från latinet och betyder egentligen den nionde månaden så det är ingen ordning med det heller. Det beror på att romarna tidigarelade nyåret redan år 152 före Kristus.
Men en sak vet jag i alla fall. Året 1953 den 20 november gjorde jag själv min entré i denna världen. Minns inte ett dugg från den tilldragelsen men min mor har säkert sagt vilket klockslag det hände. Mödrar brukar komma ihåg sådant men jag gör det alltså inte. Förmodligen var det mörkt, grått och kallt denna dag som så många andra novemberdagar. Jag kan dock glädja mig åt att många dagar efter denna första dag i livet varit ljusa och positiva trots att jag alltså i skrivande stund upplever min sextiosjunde novembermånad.
När jag kollar med Wikipedia kan jag konstatera att jag delar årsdag med den Mexikanska revolutionen som började 1910 och höll på fram till 1916 med efterverkningar till 1920. En ny konstitution antogs 1917. Förmodar att det är en ljus händelse i Mexicos historia för man firar det i vilket fall varje år om allt stämmer som jag läser på Wikipedia. Själv har jag ingen anknytning till Mexico förutom en och annan försvenskad taco jag inmundigat. Ärligt talat inte mycket att skriva om – om sanningen ska fram.

November har inte så mycket annat att bjuda på heller. I Danmark som ju känns mera nära än Mexico i alla avseenden kallades november förr för ”slagtemåned”. Det var förvisso positivt för vissa men dötrist för andra.
I år har november bjudit på en massiv rapportering från det amerikanska presidentvalet som jag nämnde i förra bloggen. Därtill en hel del negativa nyheter om Corona. Positivt dock att ett vaccin tycks vara inom räckhåll framåt årskiftet. Jag håller tummarna och funderar kring hur man gör när man ”knyter tummarna” som en programledare på TV4 uttryckte det en mörk morgon denna november.

Återstår att härda ut, tända ljus och se framtiden an. Och så får man vara glad att det är som det är. Det kan ju som bekant alltid bli värre.
Roligare än så här blir det inte denna gång.

Ta hand om er!

/Bosse