Pray for Nice 14 juli 2016

Hej bloggläsare!

Det är några timmar efter den illvilliga attacken i Nice. Jag är inte chockad, inte förvånad eller ens förbannad på riktigt. Nej, det är sorg jag känner och samtidigt lättnad. Det är mindre än två veckor sedan vår dotter och flera av hennes kamrater var i just Nice. Jag är så oerhört glad att de inte drabbades av detta.
Nice är en stad som vi besökt så många gånger att jag sedan länge tappat räkningen. Vi har promenerat på Promenade deÁnglais, vi har besökt Negresco, vi har suttit på restaurangerna och shoppat i butikerna. Vi har parkerat bilen vid Cours Saleya, marknadsplatsen i gamla stan, osv, osv. Varje gång vi besöker Nice går vi in i en kyrka i den gamla stadsdelen och tänder ett ljus för vår bortgågne vän Christer som vi spenderade många somrar med på Rivieran och gjorde flera besök i Nice tillsammans med.
Nice känns som ”vår stad”, vi känner oss hemma där, vi känner oss trygga där. Vi var glada när vår dotter återvände dit tillsammans med sina kamrater. Hon kunde visa dem olika platser och vi gladdes åt bilder hon skickade hem under sin resa. Nu är tryggheten förstörd. En av våra favoritplatser är sargad, oskyldiga människor har fått sätta livet till, andra är skadade och vi lider med anhöriga och med Nice invånare, med hela det franska folket.prayfornice3

I denna sorg väcks ändå tankar kring det hat som är så intensivt mot västerlandet, inte minst Frankrike. Man må ha annan syn på livsstil, religion och moral och man må tycka att jordens resurser fördelas orättvist men därifrån till att urskiljningslöst döda oskyldiga människor är det ett oändligt avstånd i min syn på världen och livet. Tankarna kretsar också kring hur man kan komma tillrätta med detta. Att omvända dessa terrorister förefaller utsiktslöst och då återstår ju att utestänga dem från vårt samhälle. Hur det skulle låta sig göras har jag ärligt talat ingen aning om. Att bygga fysiska murar har ju redan visat sig vara verkningslöst. Drabbar sannolikt bara människor utan onda avsikter och skapar förmodligen ännu mer motsättningar. Har inget hopp att hitta lösningen på denna terror. Jag blir svaret skyldig 😦
Någon har i de oändliga rapporterna från Nice sagt att det ”är bara att fortsätta som vanligt och hoppas att man inte är på fel plats vid fel tillfälle”. Och det är nog den bistra sanningen som det ser ut nu. Sorgligt, mycket sorgligt! #PrayForNice

För att travestera på en gammal amerikansk TV-serie, Hill Street Blues:

”Be careful out there!”

Bosse

Pizza i Nizza

Hej!

Häromdagen gjorde vi ett besök i Nice. Nice som är en härlig stad på franska Rivieran hette förr, när allting var bättre, Nizza på svenska. På den tiden fanns det inte heller pizza i Sverige. Det gör det nu kan man säga. Jag tror jag åt min första pizza 1973. I Hässleholm. Kanske var det på Flamingo som sedan blev Tropic Star som numera är en Thai-restaurang. På den tiden smakade pizza i Sverige ungefär som pizza gör i sydfrankrike idag, eller i i Italien. Numera består pizza i Sverige mest av deg och ost. Så är det inte i Frankrike. Där är pizzan tunn, sprödbakad och med smakrika tillbehör. Kapris, tonfisk, sardeller, tomat eller andra godsaker. Inte sällan kan man beställa pizzor helt utan ost – mums! Va, säger ni, utan ost? Det är väl osten som är det goda?
Tjockisar, säger jag. Okultiverade fettolister! Var sak har sin plats och ibland behövs alls ingen ost på pizza.
I Frankrike ställs dessutom ofta en flaska med olja, kryddad med piri-piri och örter på bordet. Då kan man ringla lite olja över pizzan så får den lite mera sting. Rekommenderas!

Olja & öl, beställ det på tyska – om du kan.

Nåja nu satt vi på restaurang i Nice och skulle beställa lunch. Regnet hängde i luften, även denna dag så valet av krog var snarare styrt av väder och tillgång på plats än av etablissemangets kvalité. Man vill dock göra ett gott intryck och beställer såklart alltid på franska – eller snarare vad som kan förefalla vara franska i en tysks öron.
Själv läste jag nämligen inte franska i skolan utan, just tyska – utan större framgång dessutom. Taktiken blir nu att tala dålig tyska med skånsk accent. Så blir det ungefär som franska. Det fungerar på samma sätt som när man som svensk ska tala danska. Det är inte heller svårt utom för folk som kommer från Sveriges enda riktnummerområde med endast två siffror.
Danska talas genom att lägga till en extra vokal hela tiden, prata så grötigt som möjligt samt slänga in ord som mangel, rolig och gott där man tycker att det passar.

Åter till franskan. Principen är den samma. Man flyttar betoningen lite bara och så får man inte glömma att säga sil vous plaît (si voo plää) på samma sätt som man använder please i engelskan. Fast man kan lika gärna säga lätt som en plätt, det bruka funka.
Så här blir det: Uun pizza, lätt som en plätt. Sansa dig med fromagen (Un pizza sil vous plaît, sans fromage). På svenska: En pizza tack! Utan ost.
Nu kommer det svåra, nämligen att beställa en öl. I Tyskland får det ödesdigra konsekvenser om man sticker upp ett finger och säger öl. Särskilt besvärligt blir det om man sticker upp fel finger så att säga. Dels får man förmodligen en fet smäll, dels får man olja.
I Frankrike är det enklare, tror jag? Där behöver man bara säga: Uuuuun bjär lätt som en plätt, uuuun zeezesantsoasantqattre mersii! Enkelt va?

Bonne journee!

Bosse

PS. Det regnade inte i Nizza – det ”pizzade”, dvs det var skyfall!