Som en gummiboll…

Så studsade den tillbaka som en gummiboll. Med full kraft kom den åter Coronabollen. Det började i Skåne och sprider sig nu över landets olika regioner som en löpeld – smittspridningen. Media rapporterar om kraftigt ökande antal som läggs in för vård. Tegnell på Folkhälsomyndigheten oroar sig för att sjukvården ska nå sin maximala kapacitet om inte kurvan planar ut. Paniken sprider sig bland allmänheten. Ja, fläckvis då förstås. I livsmedelsbutiken och på Systembolaget är det full kommers tycks det men i klädbutiker och på caféer glesar det ut. Ganska folktomt på gator och torg men som sagt svårt att hitta parkeringsplats vid köpcentrum.

Offentliga inrättningar som bibliotek och simhallar stänger liksom fritidsgårdar och museer. Det innebär väl inga egentliga problem utöver att en redan coronatrött allmänhet hittar färre rekreationsmöjligheter. Inrättningarna kommer med största sannolikhet att finnas kvar när vi kommit ut på andra sidan av denna förhatliga pandemi.
Värre då med de mindre företagen, butikerna, caféerna, frisersalongerna och andra mindre privata serviceinrättningar när kunderna inte vågar sig dit. Omsättningen har sedan pandemin slog till i början på mars månad varit avsevärt lägre än ett normalt år. Nu skärps restriktionerna åter och det innebär att många människor då blir ännu mer rädda och isolerar sig igen. Det kommer att innebära fler konkurser, ökad arbetslöshet och i förlängningen minskat utbud i framtiden.

Bild av HenkieTenk från Pixabay

Jag säger inte att man ska negligera COVID-19, tvärtom. Däremot tror jag att man ska lära sig att hantera situationen på ett pragmatiskt sätt med så hög säkerhet som möjligt utan att bli förlamad. De flesta verksamheter har gjort stora anpassningar för att erbjuda en coronasäker miljö. Det desinficeras på alla utsatta ytor, händer spritas och munskydd används tillsammans med andra åtgärder beroende på verksamhetens art.
Om den enskilde också tänker på att hålla avstånd och vara noga med handhygienen så kan vi rimligen ändå bibehålla en någorlunda frihet och samhället kan fortsatt vara öppet. Väljer vi att stänga ner eller om våra kunder väljer att isolera sig så kommer de när de vågar sig ut igen att göra det till ett öde och betydligt fattigare samhälle. Det är en grannlaga balansgång att begränsa smittspridningen och att hålla hjulen snurrande på samma gång men det är en nödvändig balansgång. Det kommer ett liv efter Corona.

En logik jag finner svår att förstå är att man är rädd för den lilla butiken men utan betänkligheter trängs i den stora livsmedelsbutiken och i gigantiska köpcentrum. Det är förmodligen under de omständigheterna man löper störst risk att springa på någon som bär på viruset.
Kanske borde vi förstärka vår kamp mot COVID-19 med munskydd på dessa platser liksom i kollektivtrafiken. Resten av världen gör så. Jag är väl medveten om att effekten är ifrågasatt. Men nu har ju all vårdpersonal i Region Skåne fått besked att bära munskydd vid patientnära kontakter. Då kan det väl ändå inte skada att bära munskydd när man är i butiker och i kollektivtrafiken?

Bild av Mammiya från Pixabay

Nu går vi mot en lång mörk vinter. Det gäller att vi tar tillvara de glädjeämnen som står till buds. Det är inte bara covidinfektion som hotar utan också depressioner och tyvärr för många ekonomisk oro eller värre när arbetslöshet hotar eller blir verklighet.

Så min uppmaning till dig kära läsare är att hålla avstånd, tvätta händerna men tänk också på att handla hos dina lokala butiker, besök dina lokala caféer och restauranger och gå och klipp dig.

/Bosse

Än är det sommar

Hej!

Gissar att vi förbrukat halva sommaren nu så här i andra halvan av juli. Ovanligt kall sommar sägs det och det är det lätt att hålla med om. Nu lär dock lite varmare väder vara på väg och det kan ju behövas detta märkliga år när vi ska stanna hemma och undvika så kallat icke nödvändiga resor.

För en knapp vecka sedan öppnade Danmark sina gränser för bl a skåningar men UD avråder fortfarande för resor dit. Det hindrade inte en strid ström av sörlänningar att genast bege sig över sundet för att njuta av danskt ”hygge” med tillhörande bier och smørrebrød.

Frihet är något vi svenskar är bortskämda med och när den nu varit begränsad och vi har mer eller mindre varit inspärrade i vårt eget land spills ingen tid på väntan när spärrarna rämnar.
Jag tillhör själv kategorien människor som tycker om att resa, se andra delar av världen och möta andra kulturer men i rådande läge har jag tagit ståndpunkten att det är bäst att avvakta till situationen kring Coronans smittspridning är stabil. Inga resor utomlands är alltså planerade inom överskådlig framtid. Någon dagstur inom landet har vi gjort i sommar och någon ytterligare är också planerad. Men den årliga resan till Medelhavet i september/oktober får vänta till nästa år – minst.  Vinterns flykt från regn, snö och kyla lär inte heller bli av om inte något radikalt händer när det gäller Coronan, ett verksamt vaccin t ex. Tror dock att det senare dröjer ytterligare.

Nej, detta märkliga år, 2020 präglas av stillsamt hemmaliv. Vår trädgård är en välsignelse. Här kan vi njuta i såväl vackert som mindre vackert väder. Plötsligt finns tid till små projekt som ytterligare höjer värdet av den lilla täppan. Småreparationer har blivit gjorda. Allt är trimmat till nära nog perfektion. En gammal belysningsanläggning har bytts ut mot nyare och bättre belysning. En del annan utrustning har också införskaffats. Vi har också hunnit med att rensa ut en hel del gammalt skräp som gömt sig i förrådet alldeles för länge. Nu väntar en del målningsarbete, bara det kan bli uppehållsväder. Det som populärt numera kallas hemester är snarare att betrakta som hemmajobb.

Men allt är inte trädgårdsarbete utan det har också funnits tid till ”trädgårdshygge”. Grillen har kommit till användning titt som ofta och vi har hittat ny matinspiration. Nya rätter har provats liksom nya leverantörer av goda råvaror. Nya smakupplevelser har förgyllt den socialt begränsade tillvaron. Det ska dock sägas att vi vid några tillfällen träffat såväl vänner som barn och barnbarn. Med lite sunt förnuft ser vi inga egentliga risker med detta. Det går bra att hålla avstånd och handhygien är ju heller inte svårt när man är i det egna hemmet. Numera har man ju dessutom handsprit i varje hörn, varje ficka och nära nog överallt.
Det mentala välbefinnandet ska inte underskattas och som sociala varelser är vi beroende av mänskliga kontakter. Det finns fler sjukor än COVID-19 man kan drabbas av.

Värre då när man tvingas besöka olika offentliga platser. I matbutiken är det uppenbart att många har svårt med avståndet. Koncentrationen tycks svika hos förvånansvärt många. Det gäller för övrigt inte bara i matbutiken utan överlag ute i samhället. Ett ganska effektivt sätt att påminna är att bära munskydd. Det skickar en tydlig signal till de flesta tycks det. Jag bär inte munskydd generellt men har vid något tillfälle gjort det i en butik och upplevde att folk i allmänhet undvek att komma nära.

I Sverige har ju informationen från myndigheterna när det gäller just munskydd varit tvetydig och oklar. Inledningsvis sa man att munskydd inte gjorde någon nytta. Min teori kring detta är att man visste att det helt enkelt inte fanns munskydd att tillgå för allmänheten, knappt för vårdpersonalen ens än gång. Att då säga att munskydd var ett skydd mot smittan skulle ge ett ramaskri i media såväl som hos allmänheten. Den kritiken ville FHM (Folkhälsomyndigheten) inte ha.

Det finns ett och annat att säga om hur den här pandemin har skötts i både stort och smått. Jag ska lämna det därhän i detta inlägg. Vi får väl se vad den kommission som fått uppdraget att utreda hanteringen av pandemin kommer fram till. Och efter deras betänkande finns det säkert anledning att ifrågasätta och kritisera såväl kommissionens tillsättning, sammansättning som innehållet i betänkandet.

”Coronaskägget” är kvar.

Nu hoppas jag i vilket fall att sommaren ska visa sig från sin bästa sida hela vägen fram till hösten. Det kan vi behöva inför den stundande vintern.

Var rädda om er och tänk på att om myndigheterna säger att det inte finns någon anledning till oro – det är då ni ska börja oroa er.

Bosse