moderaterna

Nästa regering

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Vem som vinner valet 2026 kan man ju inte med säkerhet veta men oppositionen leder över sittande regering med hela 10 procentenheter i den senaste opinionsmätningen. Hur kan det komma sig? Själv tycker jag att vår regering kommer med den ena reformen efter den andra, nya lagar och en hel del har hänt. Nu så här ett år innan nästa riksdagsval drar man på lite extra och det kan man såklart kalla valfläsk om man vill.
Skulle nu det vi brukar kalla det borgerliga blocket vinna i september nästa år blir det emellertid inte lätt att bilda regering. Många osäkerhetsfaktorer finns. Det första man frågar sig är om Liberalerna och Kristdemokraterna klarar 4 %-spärren? För Liberalerna är det ytterst tveksamt tror jag. KD kanske ändå lyckas hanka sig över gissar jag.
Nästa fråga är SD. De kommer sannolikt att ha ett stenhårt krav på att få ministerposter, dvs sitta med i regeringen och eftersom det inte är helt osannolikt att de kan bli större än Moderaterna så hägrar såklart statsministerposten. Då blir det problem inte minst med L om de mot förmodan klarar riksdagsspärren.

Å andra sidan blir det inte heller enkelt för Magdalena Andersson (S) att bilda regering med Vänsterpartiet på ena kanten och Centern på andra sidan. Sagda oppositionsledare ges en hel del utrymme i skattefinansierad media och även hos TV4. Såväl SR, SVT och TV4 har en tydlig slagsida åt vänster vilket gör dem till megafoner för framförallt Socialdemokraterna men också övriga vänsterpartier, V, Mp och numera också C.
Och det här blocket leder alltså med hela 10 % i opinionsmätningarna. Hur kan det komma sig trots att de egentligen inte presenterat något konkret överhuvudtaget.

Min förklaring till detta är att det beror på den svenska avundsjukan. För de som röstar rött är den viktigaste frågan inte vården, skolan eller omsorgen. För de som röstar rött är det viktigaste att de som har de bättre än de själva får det sämre. Det tycks vara en överordnad önskan. Jag är alls inte säker på att det är en medveten önskan men det finns där i den socialistiska själen på något märkligt sätt. Det spelar ingen roll hur bra en borgerlig regering leder landet, vilka reformer den genomför för allas bästa, hur mycket mer den enskilde får i plånboken (fast Andersson (S) påstår motsatsen), hur framgångsrikt gängkriminaliteten bekämpas eller att bensinpriset sjunker. De som har det bättre än den som röstar rött har ju inte fått det sämre.

Med en röd regering kan vi vara ganska säkra på att skatterna stiger på ett eller annat sätt, att nödvändiga reformer begravs i oändligt långa utredningar och näringslivsfientlig politik genomdrivs. Företagen ska klämmas åt och skrapas in på benen.
Det är inte bara de som har det bättre än de som röstar rött som får det sämre, alla får det sämre men det är det uppenbarligen värt för de som ger vänsterblocket 10 % övertag.

Min profetia är att det blir en rödgrön röra i Rosenbad efter nästa val – hoppas jag har fel.

Bosse

Det går för sakta

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och är rädda om er i dessa bistra coronatider.

Hässleholm 2020-03-25

Småföretagen skriker efter åtgärder som kan rädda företagen och arbetstillfällen. Men inget händer. Regeringen har fortfarande inte förstått att det inte handlar om månader, inte ens om veckor utan om dagar – ja, snart om timmar innan det är försent. I vissa fall har den kritiska punkten redan passerats. Ett antal företag har redan gått i konkurs och av dessa kommer vissa aldrig att komma tillbaka.

Vi lever helt enkelt i olika tempon, statsförvaltningen och det offentliga i allmänhet och småföretagen å andra sidan. I det lilla företaget finns inte tidsutrymme för långa omfattande utredningar och beredningar av vad det än handlar om. Man måste som företagsledare fatta omedelbara beslut och det måste bli så rätt det bara går från början. Det finns sällan möjlighet att göra om. Man kan inte kosta på sig att leva efter det gamla talesättet ”vi har inte tid att göra rätt men vi har tid att göra om”. Det skulle vara förödande. I dagsläget finns dock inte något beslutsunderlag, inga besked om eventuella åtgärder som skulle kunna rädda verksamheten. Då hamnar man till slut i ett läge då man måste utgå från ”better safe than sorry”. Dvs avveckla verksamheten innan det blir ännu värre. För det kan ju som bekant alltid bli värre.

Men vår regering tycks i dessa kristider tro att man kan famla sig fram i mörkret fast man borde veta var strömbrytaren till strålkastaren sitter. Personligen tror jag att bägge regeringspartier lever efter en socialdemokratisk dogm om att skatt är det allena saliggörande i varje given situation. Men alltför för tung skattebörda gör handlingsutrymmet för den enskilde snävt. Där är vi idag när många företag upplever vikande eller helt utebliven kundtillströmning. Inflödet av pengar understiger utflödet. Man har fasta kostnader som inte täcks helt enkelt och då står konkursen för dörren. Med de strikta regler för företagande som vi har i Sverige får man verkligen passa sig som småföretagare så man inte råkar riktigt illa ut med personlig konkurs och kanske livslång skuldsättning som följd.

I skrivande stund finns ännu inget konkret från regeringen om ytterligare åtgärder för de minsta företagen, de som inte kan låna pengar för sin överlevnad. Förslag i stil med det som Moderaterna presenterade häromdagen med bl a efterskänkta arbetsgivaravgifter tror jag inte kommer från regeringen till den kategorien av företag. Därvidlag är den socialdemokratiska dogmen om skatteuppbörd alltför djupt rotad.

Var försiktiga därute

/Bosse

Landet lagom

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Hej!

Den här texten uttrycker en åsikt. Den bygger på hur jag uppfattar samhället och aspirerar inte på att vara en faktabeskrivning även om jag anser att det jag beskriver är baserat på fakta.

Lite vanvördigt kallas Sverige ibland för ”landet mellanmjölk” eller ”landet lagom”. Lagom, ett ord som är svårt att översätta till något annat språk.
I engelskan kan man kanske säga ”moderate” eller ”good enough” och på tyska ”genügend” vilket närmast betyder tillräcklig, det duger. Ingetdera beskriver riktigt den svenska betydelsen av lagom.
Men från att mycket har varit lagom i vårt land blir alltmer extremt åt det ena eller andra hållet.

Förr var vädret alltid lagom i Sverige, inte för varmt, inte för kallt och lagom mycket regn på sommaren liksom lagom mycket snö på vintern – för det mesta.
Förr var det lagom mycket trafik på våra vägar som var lagom stora. Nu är det mycket trafik på våra underdimensionerade och dåligt underhållna vägar.
Förr var det lagom många elever i våra skolklasser och alla, med enstaka undantag gick ut folkskolan och sedermera grundskolan med godkända betyg.
Förr var det lagom lång väntetid till sjukvården och det var lagom långt att resa för alla de som inte hade väldigt nära. Nu är det extremt långt för vissa – för långt för andra precis som väntetiden som blir så lång för en del att de faktiskt hinner dö innan de får adekvat behandling. Inget lagom med det.
Förr hade vi lagom mycket poliser i relation till den kriminalitet som fanns i landet. Mängden kriminella kan väl knappast att betrakta som lagom oavsett hur många de är men idag vet vi att de är avsevärt många fler grövre brottslingar än under lagomepoken.
Förr var försvaret (militärt och civilt) lagom stort. I alla fall i relativa termer och under en kort period efter WWII. Numera är det underdimensionerat och rent ut sagt skrotat. Att nå en rimlig nivå låter sig knappast göra med lagom ansträngning utan det krävs krafttag långt utöver vad svensk ekonomi ha förmåga till och om möjligt ännu längre från politisk vilja.
Förr hade vi en lagom nivå på antalet människor som kom hit från andra länder. Om någon tycker att svensk migrationspolitik är lagom eller t o m bra idag kan ni räcka upp handen nu och springa iväg och rösta på Miljöpartiet, Vänstern eller möjligen Centerpartiet.
Förr tror jag t o m att skatten var lagom även om de säkert var ytterst få som tyckte det. Men sannolikt var den lagom i förhållande till vad invånarna fick tillbaka per skattekrona. Idag är skatten istället orimligt hög samtidigt som samhällsservicen till skattebetalarna (som sannolikt utgör en allt mindre andel av befolkningen) blir sämre och sämre. Dessutom kommer skatten inte att räcka till de närmaste åren för vård, skola, infrastruktur, poliser, försvar, äldreomsorg och allt annat som samhället vill ge oss medborgare. Så antingen får man dra ner ytterligare på samhällsservicen eller höja skatten ännu mer. Det är i alla fall vad Konjunkturinstitutet säger i sin prognos för framtiden. Personligen tror jag att vi kommer att se både nerdragningar och skattehöjningar framgent.

Sverige är inte landet lagom längre och inte heller landet mellanmjölk. Vi är landet limbo – de förvirrades paradis som leds av ett gäng naiva och verklighetsfrånvända politiker. Och vi väljare, de förvirrade vet inte hur vi ska vända oss. Ska vi rösta på SD som vill strypa invandringen och tycks bestå av en ansenlig samling stollar med en hel del odemokratiska förtecken? Ska vi rösta på ett alliansparti? Alliansen som aldrig lyckas gå i takt utan motarbetar varandra och ibland också sig själva – lika förvirrade som svensken i allmänhet. Vänsterblocket då? Vänsterpartiet som egentligen är kommunister – inte ett dugg bättre än högerextrema. Socialdemokraterna nepotismens högborg, en högre stående ras – nomenklaturan. Och så Miljöpartiet, kanske de mest otroliga av de så kallade etablerade partierna. Mer naiva än något annat parti. Inte konstigt att man står frågande inför valet i september.

Hur ska det gå…?

Bosse