Det livgivande ljuset

Ljuset är på väg i dessa mörka tider. En dryg tredjedel av årets längsta månad, kortast i almanackan men så lång så lång likafullt. Jul- och nyårshelgernas ljusdekorationer och festligheter är ett minne blott och ljuset har ännu inte återvänt när vi skriver den första februari.

Vid vecka 8, i skrivande stund nästa vecka tänds äntligen hoppet om att en vår är i antågande. Morgnarna är inte längre kolsvarta, stearinljuset på frukostbordet ersätts av en strimma morgonljus och när arbetsdagen går mot sitt slut är det fortfarande någorlunda dagsljus ute.

Det är lite lättare att leva, steget är lite spänstigare, hundpromenaden inte lika ruggig och axlarna sjunker något. Våren är inom räckhåll. Nej, inte skynda men ändå längta. Vår och sommar går ju av någon anledning så mycket fortare än höst och vinter, det gäller att njuta varje enskild stund innan vintermörkret återigen sänker sig över oss människor, särskilt över oss sommarmänniskor. Vi som för varje vinter vi får förmånen att uppleva likafullt inte vill ha vinter. Vi, som om vi kan flyr vintern till varmare och soligare breddgrader runtom i världen. Och när vi inte kan det hukar oss i vintermörkret och drömmer om soliga dagar i ett fagert svenskt sommarlandskap. Midsommar och ljumma augustikvällar på altanen.

Då är det gott att leva, då är det lätt att leva. Då blommar det inte bara i naturen och i våra trädgårdar, då blommar människan själv. Men livet är som bekant inte bara sommar och sol. Livet är hela året, höst, vinter och vår också. Värt att leva hela året för livet är med en äldre mans perspektiv kort, så väldigt kort. Någon för mig okänd tänkare har sagt ”Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är.”

Och så är det ju varje dag är värd att vårda för om sanningen ska fram i all sin blixtklara verklighet så kan var och en av oss dö precis vilken dag som helst.

Med det vill jag ha sagt att jag känner en tacksamhet för livet, det sköra men så härliga livet. Tacksamhet för de små stunderna, för de stora upplevelserna, för fred och frihet som vi i vårt land fått uppleva under så lång tid

Nu är våren snart här, kanske blir den varm och solig, kanske blir den regnig och kall men oavsett så kommer jag att njuta varje dag av den precis som jag försöker njuta av alla andra dagar på året hur än de ter sig.

Önskar er alla en njutbar dag!

Bosse

Mot ljusare tider – bilden vecka 12

Hej!

Det går mot ljusare tider. Ett ganska motsägelsefullt påstående i dessa tider kan man tycka. Det är kallare i Europa än på mycket länge. Mr Putin bullrar på i Ukraina och nu när han annekterat Krim väntar västvärlden på vad nästa steg ska bli. Flatheten från omvärlden är slående och ger säkert ryssen mer råg i ryggen.
I Turkiet har Ergdogan beslutat sig för att ta död på Twitter vilket i sig framstår som i högsta grad naivt men ändå ger en bild av galenskap, maktfullkomlighet och är djupt odemokratiskt.
Det finns fler negativa händelser runtom i världen men också i vårt eget land. Problem i vårdsektorn, problem med den svenska skolan och mycket, mycket mer.

Ljusare tider för tiduret.

Ljusare tider för tiduret.

Hur kan det då gå mot ljusare tider? Inom någon vecka skriver vi april i almanackan. Det är ljusare – rent fysiskt så att säga. Jag märker det dessutom på ett litet tidur vid vårt elskåp. Tiduret reglerar vår ytterbelysning på huset. På hösten drar man ut små pliggar för att reglera när lamporna ska tändas. Nu är det vår och man trycker in pliggarna istället så att tiden som lamporna är tända blir kortare och kortare. Det betyder, trots den kortare tiden som det är tänt, att det blir ljusare – våren är här och livsandarna väcks upp.

Kanske kan det betyda att fler än jag själv tänker mer positivt, ser framtiden an med mer tillförsikt. Kanske minskar våldet, kanske blir ekonomin bättre, kanske vi blir mer toleranta, kanske, kanske. Man kan alltid hoppas och det kan ju i sig driva världen framåt i en positiv riktning.
Det hoppas i alla fall jag när jag trycker in pliggarna på vårt tidur – vi går mot ljusare tider.

Släck lampan och njut av ljuset!

Bosse