Nu är det jul igen! Skål och hjälp vad jag är mätt!

Hej!

Ja, nu är det jul igen. Det borde ju inte förvåna någon – händer en gång varje år. De flesta av oss blir väl heller inte så förvånade men desto mer stressade. Mycket ska hinnas med. Det finns många måsten.
Innebörden av jul är väldigt olika för olika människor. För många innebär det en ”mathelg”, i alla fall för de av oss som firar en traditionell svensk jul. Det ska ätas julbord i tid och otid. Företagen bjuder kunder och personal på julbord. Inom föreningslivet lever julbordstraditionen i högönsklig välmåga, osv, osv. Skinkan, syltan, sillen och brunkålen ska avsmakas, bedömas och betygsättas. Allt nersköljt med öl eller julmust och en och annan snaps.
Dem av oss som minns Magnus Härenstams ”Verkmästaren i magen” känner igen oss. Kroppen ska hantera en hel del fett men också socker och för vissa också kanske lite väl mycket alkohol.

Sill för inläggning steks

Sill för inläggning steks

Denna jul har jag själv bara avnjutit ett säger ett julbord förutom julmaten hemma. Fick möjlighet att göra det på Restaurangskolan i Hässleholm i början på december. Det var ett klassiskt julbord som jag minns från den tid när min egen mor jobbade som kallskänka och julborden var att likna med Babylons hängande trädgårdar. Ett överdåd utan dess like och med det garnerade grishuvudet som kronan på verket.
Numera räknar jag mig till kategorien ”krögarens bästa vän”, dvs jag betalar fullt pris men har bara kapacitet för att äta för en bråkdel av det. Redan när några sillsorter är inmundigade börjar det säga stopp. Pliktskyldigast kan jag trycka ner någon köttbulle och kanske lite rödkål. En matsked Jansons frestelse blir slutklämmen och är det som får ”grabbarna i levern att packa ihop, stänga och gå hem”. Jag är proppmätt. Ris a´la Malta eller gröt är inte att tänka på. Redan innan har jag ratat brunkålen, revbenen, syltan och prinskorven. Det kallskurna ligger orört, möjligen har jag fått i mig en liten skiva skinka men inga rökta korvar, leverpastej eller aladåb gör sig besvär. Jag är helt enkelt usel på att äta julbord. Tekniken är säkert dålig den också. Förmodligen äter jag för fort, dricker för lite sprit (alkohol hjälper ju till med matspjälkningen) och tar för mycket av de första rätterna.
Många är de gånger jag fått och faktiskt fortfarande får kommentarer kring min ”ätkapacitet”. Man tittar förundrat på min tallrik och undrar om det är allt jag ska äta, mår jag inte bra, är det inte gott? Jag kan inte äta det berget du lastat upp på din tallrik vill jag replikera men det kan man så klart inte säga till folk utan jag kommer med några halvkvävda ursäkter.
Det är med mat som med sprit. Om du inte äter rejält blir du ifrågasatt. Om du inte tar en sup blir du ifrågasatt.

Jag är intresserad av mat, kanske lite mer än genomsnittet och jag tar gärna en sup när tillfället passar eller ett glas vin om de är en mer lämplig dryck vid det enskilda tillfället. Dock funderar jag emellanåt över varför vi är så oförsonliga med våra medmänniskors mat- och dryckesvanor? Inte mår jag varken bättre eller sämre av vad min bordsgranne äter eller dricker eller hur mycket. Ändå kan jag komma på mig själv med att fråga om varför vederbörande inte vill ha en sup eller smaka på aladåben.
Naturligtvis ligger det i vår kultur, som i så många andra, att man vill att gästen ska tycka om det som bjuds och njuta så mycket som möjligt av läckerheterna men kanske borde vi tänka efter en gång till innan vi trugar för mycket eller för all del kommenterar att tallriken inte är renskrapad – för vi vill väl inte att vårt sällskap ska äta eller dricka så att vederbörande mår dåligt?

Nu när du njutit av julens läckerheter får du ge dig till tåls enda till påsk – eller?

Bosse

En julbetraktelse.

GOD JUL!

Nu är julen här med glögg och skinka, tindrande ögon och gnistrande granar. I år blir julen vit i hela landet sägs det. Snön föll i Skåne redan första dagarna i december och trots ett tappert försök från moder natur att regna bort alltsammans ligger de grådaskiga resterna kvar. Idag, lille julafton, ska det ramla ner 20 – 30 centimeter till i samband med blåst så nog blir det en vit jul alltid.

Julgran med anor från 1400-talet. Denna dock inköpt 2012.

Julgran med anor från 1400-talet. Denna dock inköpt 2012.

För vissa blir julen långt ifrån vit emellertid. Nu ska det nämligen glöggas, snapsas och en och annan whiskypinne slinker väl också ner får man förmoda. Ibland blir det svart för vissa när vederbörande slocknar redan till Kalle Ankas jul i TV.
Sedan var det då julgranen. En sedvänja från Tyskland sägs det med anor från 1400-talet. Från början hade man utomhusgran eller sk julruska. Med tiden flyttade granen in i stugan och med den några tusen småkryp. Granen dekorerades ursprungligen med äpplen och det var ju bra – för småkrypen. Numera har mänskligheten glömt de små och hungriga i samhället och behänger istället granen med diverse plastattiraljer, mer eller mindre stilfulla.

Hur kommer det sig då att vi firar jul? Julen har traditioner som går långt bak i tiden. Numera är julen en blandning av religiösa och sekulära traditioner och hos oss i Sverige är det väl det sekulära som tagit överhanden hos de flesta skulle jag tro. En av de mera”tunga” anledningarna till julfirandet, Jesu födelse har kommit lite i skymundan för julklappar och dignande julbord. Men jul firades alltså redan på fornnordisk tid och då var det inte Jesus som stod i fokus. Det får han ju för övrigt inte göra nu heller när det gäller skolans traditioner, hmm!
Det var midvinterbloten som var firandet i den nordiska forntiden. Troligen var det i samband med vintersolståndet fast vissa hävdar att det var i mitten på januari. Midvinterblot kallades också för julblot och ordet jul kan alltså härledas till detta. Det fornnordiska Jol var helt enkelt ett av guden Odens namn. Så när vi firar en kristen högtid så är den alltså döpt efter en asagud. Julen är följaktligen ett sammelsurium av olika traditioner, kristendom, asatro, köpfest och en del fylleri samt frosseri – uj, uj!

Apropå julklappar så ska julhandeln i Sverige slå nytt rekord i år igen tror HUI (Handels UtredningsInstitut), trots den ena domedagsprofetian efter den andra. Ena dagen ska världen gå under enligt en gammal Mayakalender och nästa dag spår finansministern några magra år för svensk ekonomi. Vi visste ju redan att det är för jäkligt i Grekland, Italien och Spanien. Svenska folket håller andan och hårt i plånboken.
Att hålla andan innebär också också att en hel del människor drabbas av syrebrist i hjärnan med följd att irrationellt beteende blir allt vanligare. Man kan se det lite överallt. Vilt stirrande blick, galna parkeringar, ishockeytacklingar i kön. Varuvagnar körs genom att man håller i långsidan och blir dubbelt så bred som om man håller i handtaget och i sin iver att spara en sekund eller två körs bilen på trottoaren. Man tar sig för pannan och hoppas att det inte är den människan som ska ta hand om mig om och när jag blir allvarligt sjuk, har skadat mig eller hamnar hos åldringsvården. Fast kanske är det bara julen och då gäller väl andra regler – eller inga regler alls i jakten på julfriden?

Microsoft Word - Tomte.docx

Aahh! Nu är allt fixat. Lutfisken är lutad, först mot väggen och sedan i karet och nu urvattnad och klar. Köttbullarna är rullade (enligt Ernst recept kanske), skinkan griljerad och snapsen kyld. Nu kan vi sluta trängas, blängas och stöna över långa köer, att mandlarna var slut och att den där retfulla gubben i Saaben tog parkeringsplatsen precis intill entrén mitt framför näsan på oss. Julfriden är här, nästan i alla fall. Men först ska alla samlas runt Kalle Anka. Va? Vill ni inte se Kalle men det har vi ju gjort sedan 1960?

Nu kokar glöggen. Satan! Då blir den ju alkoholfri och smakar avslagen. Kan vi rädda den med vodka? Har vi vodka? Var ställde du snapsen älskling? Nej, inte i skafferiet, då är den ju inte kall nu – satan! F-n nu gick en propp, vi kan inte ha alla elljusstakarna igång samtidigt som ugnen går för fullt. Kolla köttbullarna så de inte blir brända. Var är hunden? Vem har spillt på moster Astrids julklapp? Är det hunden? Fy f-n vad äckligt! Skjut hunden!

Glöggen blev hyfsad med lite extra vodka i, annorlunda smak – men gott, eller…? Är Kalle redan slut, va synd! Jag tyckte köttbullarna blev ok, lite bränd smak men jag hade ändå glömt kryddpepparn. Visst är granen snygg i år? Man kan inte se att det fattas lite grenar längst ner. Det döljs av halmbocken.
Visst är det härligt med jul – en riktigt härlig lugn jul!

GOTT NYTT HJUL på den gamla vagnen!