Lite ängsligt

Hej!

Kan inte låta bli att fundera lite över om en del saker har gått till överdrift i vårt lilla land medan annat kanske bagatelliseras eller till och med sopas under mattan. Är vi kanske lite väl ängsliga i vissa fall, vi svenskar medan vi i många andra sammanhang är blåögda eller aningslösa?

Häromdagen kom en utbetalningsavi från ett välkänt svenskt försäkringsbolag till vårt företag. Det var en utbetalning på återbäring som gav oss hela 165 svenska kronor. Sagt och gjort så begav jag mig till en lika känd svensk storbank. Bankkontoret är numera inte lika stort som det en gång var däremot.
Väl där tog jag en nummerlapp märkt med klockslag, ställde mig på påbjudet avstånd från mina medmänniskor och väntade på min tur. Minuterna förflöt medan man i två kassor hanterade varsin kund. Efter ett tiotal minuter trycktes ett nytt nummer fram och då var det bara sex till kunder före mig. En stund senare hade flera nummer passerat varav minst hälften inte fanns i banklokalen, de hade redan tröttnat och gett sig därifrån med oförättat ärende få man anta.

Ängsligt med kontanta medel.

Nu var det så äntligen min tur. Jag lämnade fram utbetalningsavin tillsammans med en insättningsblankett vederbörligen ifylld. Utbetalningen var adresserad till vårt företag, ett aktiebolag och alltså en sk juridisk person. Insättningen skulle göras till detta aktiebolag som sedan decennier har konto i banken.
Nu startade en omständlig procedur. Först skull jag legitimera mig vilket jag lydigt gjorde med hjälp av mitt körkort. Därefter skulle kontrolleras att företaget hade konto i banken och det var ju bra. Sedan skulle det kontrolleras att allt stod rätt till med företaget på Bolagsverket och om jag verkligen var firmatecknare vad det nu skulle ha för betydelse när pengarna var avsedda för samma företag som utbetalningen avsåg och som det som hade konto i banken och där pengarna också skulle sättas in. Jag kunde väl lika gärna skickat en anställd eller varför inte en betrodd vän. Det var ju 165 kronor, knappast pengar från en större knarkaffär eller annan illegal verksamhet. Tillika en utbetalning från ett erkänt seriöst försäkringsbolag. Mycket skulle fyllas i på olika ställen och mitt personnummer på minst två.
Dryga trettio minuter senare stod jag på trottoaren utanför banken med ett kvitto på insättningen och min spontana reflektion var att det varit mer kostnadseffektivt att riva utbetalningen och låta bli att att ta emot pengarna.

Sverige måste vara det land i världen som är mest ängsligt när det gäller hanteringen av pengar. Det gäller åtminstone pengar som hanteras av små företag och privatpersoner. Kontanter betraktas av banker (!) och myndigheter med stor skepsis för att inte säga direkt avoghet. När någon innehar kontanter tappar staten ju kontrollen. Man blir osäker på om pengarna förtjänats ärligt eller om det är pengar där staten inte fått sin del. Och visst figurerar det sk svarta pengar i vårt samhälle. Det är av ondo, det inser de allra flesta men det finns också en garanti för den enskilde om man har fysiska pengar. Då kan man nämligen ha full egen kontroll över sina tillgångar och man kan fungera även när Swish, internet och mobilnät slutat fungera.
De flesta tänker inte på detta. Svensken lever kvar med den eviga freden framför ögonen och ser inte risken att statsledning, demokrati, våra institutioner och vår trygghet kan förändras på kortare tid än datummärkningen på mjölkpaketet anger.
Vi är ängsliga för 165 kronor men vi är inte ängsliga för vår demokrati, vår integritet och hur landet styrs. Ganska underligt tycker jag.

Bara en fundering så här en tisdag i juli.

Bosse

De misstrodda – det är vi det.

Hej!

Helt ovetenskapligt vill jag påstå att Sverige är det mest kontantovänliga landet i världen. Det finns något totalt ologiskt i hur kontanter hanteras i detta land. Bankerna vill att vi alla ska använda något eller allra helst alla deras system för betalningar. Det kontantlösa samhället ska uppnås. Då är alla problem med lösta tycks man tro. Samtidigt ger Riksbanken ut nya sedlar och de gamla görs ogiltiga. Nya mynt ska också göras och ersätta de gamla. Jag vet att ett syfte är att ”locka fram” gamla sedlar som finns till miljardvärden. Och i stort sett hela kontanthanteringen ses som en svart sektor i samhället. Så är det naturligtvis inte även om det figurerar ansenliga summor i kriminella kretsar och att dessa inte sällan är i form av kontanter.

Samtidigt som bankerna är mycket ovilliga eller till och med helt vägrar att hantera kontanter gör man goda förtjänster på vanligt folks problem med att bli av med kontanterna. Den lilla föreningen som anordnar ett föreningslotteri för att stärka sin kassa eller kanske för att skänka pengarna till något välgörande ändamål får svårt att slussa in lotteriintäkten i transaktionssystemen. Finns det mynt inblandade är det i stort sett omöjligt.

Besvärligt betalmedel i Sverige.

Besvärligt betalmedel i Sverige.

Sedlar kan sättas in på ett bankkonto via en sk servicebox där banken kontrakterat ett annat bolag, t ex Loomis för att hämta pengarna, köra dem till en uppräkningscentral, ofta på mils avstånd från upphämtningsstället. Tre dagar eller fler senare återfinns pengarna på insättarens konto – mot en avgift givetvis. Mynten? Ja, inte vet jag.
Men det finns ju så smidiga betallösningar idag anför vän av elektroniska lösningar och det kontantlösa samhället. Korrekt. Som privatperson kan man t ex ”Swisha”. Det är ju dessutom gratis, eller? Jo, för privatpersoner är det gratis, än så länge. För föreningen i exemplet ovan kostar det dock en krona och femtio öre att ta emot betalningen. Så om föreningen säljer lotter, låt oss säga hundra stycken (antalet i en vanlig lottring) för tio kronor styck så får man en intäkt på ettusen kronor. Om det är sextio olika lottköpare som var och en använder Swish så blir det en kostnad på nittio kronor för föreningen. Om någon väljer att köpa en lott för tio kronor kostar den transaktion alltså 15 % av lottpriset.
Till detta ska man sedan lägga övriga kostnader fast de fanns ju redan tidigare förstås. Skulle man välja att ta betalt med kontanter i stället och deponera intäkten i servicebox blir kostnaden nittiofem kronor för detta. Väljer man att acceptera flera betalsätt för lottförsäljningen kan det bli dubbla gager så att säga, dvs 90 + 95 kronor. Det gäller att tänka både en och två gånger så det inte slutar i ett nollsummespel eller ännu värre i förlust. Var säker på en sak i alla fall. Banken kommer att vinna på ditt lotteri oavsett hur du gör med betalningen och vem som dragit den vinnande lotten. Föreningen kan lätt åka på en nitlott.

Ett ytterligare alternativ som är tekniskt smidigt är kortterminal, t ex iZettle som enkelt kan kopplas till föreningens bankkonto. Även här betalar man per transaktion. Avgiften är högre än för Swish. Den lilla föreningen kan snabbt drabbas av flera olika avgifter för att sköta sin lilla ekonomi vilket naturligtvis måste belasta den egna verksamheten på olika sätt, högre medlemsavgift och begränsningar i verksamheten.
Ovanstående förhållanden och problemställningar gäller i stort oförändrat också för det lilla företaget fast där är kanske transaktionerna desto fler, dvs förtjänsten för bankerna desto större. Och det visar ju sig i de ekonomiska rapporter bankerna lämnar i samband med kvartalsskiften och årsbokslut att alla avgifter som tas ut av kunderna, inte minst de små kunderna ger miljardvinster i andra änden. Det ger utrymme för bonusar i mångmiljonklassen och ska du investera i aktier på den svenska börsen är det kanske just bankaktier du ska satsa på. De ger ofta goda utdelningar nämligen.

Jag tycker det är oansvarigt av statsmakten att ge bankerna helt fria händer avseende kontanthantering i Sverige. I ivern att försvåra hanteringen av oärligt tillskansade kontanter drabbas oskyldiga privatpersoner, mindre föreningar och småföretagare av orimliga, för att inte säga ohemula avgifter och besvärlig hantering av kontanter. Dessutom uppmanar bankerna konsumenten att betala med kort och då samtidigt avrunda uppåt och på det sättet plocka ut kontanter från butikens kassa. Det innebär att det måste finnas en viss mängd växel och då i olika valörer inklusive mynt. För att hålla detta ”sortiment” på pengar så får man gå till banken och växla (i en automat) vilket, hör och häpna, kostar pengar. Butiken tjänar inget på detta (utom möjligen goodwill hos konsumenten som tycker det är smidigt) men banken gör en liten förtjänst att addera till miljarderna.

Bankerna säger att varje gren i deras verksamhet ska betala sig själv och det gör den ju uppenbarligen – med råge. Skulle det nu trots allt gå dåligt för bankerna t ex genom oskicklighet vilket ju hänt som bekant så tar däremot staten sitt ansvar och gräver i skattkistan för att se till att bankerna kommer på fötter igen. Så du, kära skattebetalare och tillika bankkund kommer alltid att få betala inte sällan två gånger eller fler för samma sak men du får sällan eller aldrig betalt när du lånar ut dina surt förvärvade pengar till någon bank.

Man kan verkligen fråga sig varför svenska politiker har så lågt förtroende för sina skattebetalare?

Bosse

Korta fakta:

  • Summan av kontanter (sedlar och mynt) i cirkulation i samhället 2015 var 77 miljarder kronor
  • Det är Riksbanken som tillgodoser samhällets behov av sedlar och mynt. Kontanterna distribueras via Bankernas Depå AB till sk. värdebolag och vidare till bankernas uttagsautomater.