Ordningen återställd

Hej!

Jaha, nu är ordningen återställd – det regnar. Och det regnar ordentligt! Fast vad gör det? Det är ju måndag och helgen är över så det ska väl regna. Annars har det varit en trevlig helg som började med vernissage på Hässleholm Kulturhus i fredags. Glaskonstnären Kjell Engman har kommit till stan med ”Celebration of Life” en riktigt fin utställning som vi kan njuta av i Hässleholm just nu. Vi, frun och jag, avslutade fredagskvällen med en middag på Cats tillsammans med vänner och just Kjell Engman. Väldigt trevligt blev det.

Lördag och lite sovmorgon. Kom ner till stan strax efter tio för att köpa några frukostbullar på Lövet. Men det mesta var slut så klart. Hässleholmarna är uppe tidigt och köper sitt frukostbröd. Några bullar fanns dock kvar. På väg från Lövet mötte jag Malin Berghagen och cityledaren Janne på väg till dagens första modeshow. Kunde hälsa på Malin och välkomna henne till Hässleholm. Som ordförande i HessleCity kändes det lämpligt. Undrar om hon fattade vem jag är? Ja, ja, spelar roll förmodar jag? Välkomnad blev hon i alla fall.

Fröken Carlsson, dvs dottern Cassandra anmälde sin ankomst till strax efter elva då hon ville ha hjälp av mamma med festfrisyr till kvällens bal på AF-borgen i Lund. Kärt besvär för mamma kan man tänka. Snygg blev också hon tycker jag. När frisyren var på plats stack Cassie som ett skott tillbaka till Malmö för att förbereda sig för kvällens festivas. Jaha, vad gör vi nu, frågade sig frun och jag? Poolen skulle ju stängas för säsongen, inte världens roligaste jobb så jag föreslog att vi skulle åka till Kristianstad och kolla in Hyundai.

Malin Berghagen - lättfotograferad.

Min fru såg ut som hon fått en spann vatten över sig! Är du seriös undrade hon? Sådär, svarade jag, men jag måste fotografera Malin Berghagen först. Och så gjorde jag det. Det tog trettio sekunder. Hon har varit med förr skulle man kunna säga. Sedan stack vi till Kristianstad. Min fru är väldigt tålig och kan emellanåt hänge sig åt mina mer eller mindre tvivelaktiga böjelser. Denna gång var det bilprovning med öppet hus, Markolio, ballonger och hela kitet. Det jag ville kolla heter Hyundai Veloster, en bil med en dörr på förarsidan och två dörrar på passagerarsidan. Nytänk – tror jag. Kan inte komma på någon som gjort så innan?

Den var grön, Velostern. Vi fick nycklarna och tog en provtur. Jovars, den var rätt så kul och kändes betydligt mer gedigen än den Atos vi hade som ”övningskörningsbil” när Cassandra skulle ta körkort. Men det saknades en sak. Motor. Veloster är utrustad med en 1,6 liters fyrcylindrig motor på 140 hk. 0 – 100 på drygt 10 sek med automatlåda. Det är 4 sek långsammare än vår koloss till Volvo som gör det på 6,5 sek. Hade Veloster klarat det på 8 sek hade jag kanske kunnat överväga. Den kostade bara 225.000 kronor med all utrustning som fanns att köpa och det var en del.

Söndagen gick åt till motorcykeltvätt, poolstängning och trädgårdsstädning. Nu är det höst och snart är det vinter. Brrr! Dessutom har jag ont i en tand, aj!

Bosse

Kör så det ryker!

Jaha, nu är väl säsongen i stort sett slut när det gäller motorcykelåka. Blev i runda slängar 500 mil denna säsong. Får väl vara nöjd med det. Häromdagen träffade jag namnkunnige glaskonstnären Kjell Engman som har en utställning i Hässleholm, Celebration of Life. Mycket fin utställning av glas. Han är också en Harley-åkare. Vi åt middag tillsammans med några andra vänner och fick tillfälle att prata lite hoj. Stackars (i detta avseende) Kjell hade åkt 8 (åtta) mil hittills i år. Tyvärr har jag en känsla av att även jag hela tiden måste prioritera bort motorcykelåkning till förmån för arbete och andra plikter. Sedan har det ju, som Kjell också påpekade, varit en ovanligt regnig sommar (se även mitt blogginlägg Regnmagneten).

Tidigt i somras blev det i alla fall en weekend med motorcykel på Öland, en av mina favoritplatser på detta blåa klot. Det var en härlig tripp – men en ganska skumpig tur. Det skulle visa sig att min bakre stötdämpare var mer eller mindre tomma på luft vilket gjorde att dämparna slog igenom vid förvånansvärt måttliga gupp. Får väl skaffa en pump med manometer till nästa säsong.

Street Gliden är annars en rikt skön hoj att köra. Det går att bränna på riktigt duktigt utan att det känns svajigt eller osäkert – men rutan. Hojen levererades med en låg ruta, sk Deflector. Den gav ordentlig turbulens i hjälmen och huvudet vibrerade mer än vad som var uthärdligt. Hela världen blev ett enda virrvarr. Jag beställde därför en ny ruta i standardhöjd, dvs 12 tum. Riktig ful är den och jag får titta igenom den. Det betyder att jag inte ser ett dugg när det regnar – om vitsen ursäktas. Häromveckan när jag var ute och ”brände” bar det sig inte bättre än att rutan sprack. WTF – den sprack?. Nu är den ”ihopaklistad” med tejp och så får det förbli till våren. Märkligt är det för Harley Davidson själva säger ju: Ride hard – ride free! I 70 då eller…?

Häromdagen när jag var på Harley Davidson butiken i Helsingborg och kollade 2012 års modeller på Open House kunde jag konstatera att dom hojarna hade mycket tjockare rutor, typ fem millimeter medan min är ungefär hälften så tjock – som på en j-vla Honda ungefär. På min gamla hederliga Heritage Softail Classic var rutan också betydligt tjockare än min 12-tummare på Street Gliden. Nu får rutan vila till våren, sedan åker den på tippen och ny ruta, 10 tum ska införskaffas. Det blir snyggare och förhoppningsvis hållbarare. Fälttest utförs när solen skiner och vintern har gett vika. Då ska det köras utav bara f…..!

Nu är det tvättat och klart, börjar det snöa imorgon så kvittar det. Hojen är klar för vintervila!