Hej!

På vår resa i Sydafrika har det nu blivit dags att lämna Kapstaden. Bagaget hämtas på vårt rum och när vi checkar ut från hotellet pekar vi ut väskorna så vi vet säkert att de kommer med i bussen. All bagagehantering sköts smidigt och säkert med Flygmäklarnas organisation. Inget släpande på väskor under semestern.

Vi ska denna dag resa österut mot Stellenbosch, ett av Sydafrikas mer kända vinområden. Men innan vi når dit gör vi ett stopp i Langa, Kapstadens äldsta kåkstad. Vi besökte samma kåkstad redan för tolv år sedan och vi ser med spänning fram emot att återse Langa och förhoppningsvis få se en positiv utveckling för människorna som bor där.

Langa betyder sol på Xhosa, ett av Sydafrikas många officiella språk och det är också Xhosa-folket som dominerar befolkningen i Langa, övriga befolkningsgrupper utgör tillsammans mindre än 1 %. Xhosa är det språk som utmärker sig genom de många klickljuden när det talas. Många minns säkert Miriam Makeba (1932 – 2008) och hennes sång The Click Song a.k.a Qongqothwane.
Langa etablerades 1927 som ett resultat av Urban Areas Act från 1923 och var avsedd för svarta afrikaner. Det här var före apartheidtiden och Langa kom sedermera att utgöra ett aktivt motståndsområde.  Den 21 mars 1960 dödades här ett flertal personer, samma dag som the Sharpeville massacre.
Idag bor det ca 55.000 människor i Langa, ett område som är drygt tre kvadratkilometer stort.

Vid vår ankomst till Langa möts vi av de guider som visar turistgrupper runt i området. Turister är en god inkomstkälla och bidrar till samhällets utveckling så vi är välkomna och alls ingen ovanlig syn i kåkstaden.
Vi promenerar in i området med vår guide. Idag är det prydligare än för tolv år sedan och alltfler av invånarna har riktiga hus att bo i. Dock är trångboddheten fortfarande ett stort problem och de sanitära förhållandena är på sina håll undermåliga. Dock har alla mobiltelefon. Vi besöker något hostel där flera familjer kan dela på ett fåtal kvadratmeter och ett gemensamt kök. En uttalad uppgivenhet kan man inte undgå att märka. De här människorna har inte kraften att hålla rent och städat kring sig.
Vid förra besöket kunde vi se grupper av män som över öppen eld grillade fårhuvuden, sk Smileys. Det beskrevs för oss som de fattigas ”snacks”, dvs de billigaste delarna av djuret efter slakt. Denna gång ser vi inget sådant men vi kommer heller inte längst in i området. Denna gång gör vi inget besök i något skjul av korrugerad plåt och wellpapp som vi gjorde för tolv år sedan. Men de här skjulen finns kvar, numera har de elförsörjning och alla är också försedda med parabolantenn. Att kunna se fotboll på TV är prioriterat.

Efter att ha besökt olika bostäder och dess invånare kommer vi så småningom till ett dagis. Jag kallar det så. Kanske ska det heta förskola eller något annat, det är i alla fall en plats där de mindre barnen vistas under dagarna medan föräldrarna arbetar. Även detta dagis besökte vi förra gången vi var här. Här kan vi se rejäla förbättringar. Det finns gungor och andra redskap på gården. Allt är rent och snyggt och barnen sprudlande glada. Alla vill göra ”high five” med oss ”vitingar” som kommer på besök och barnen sjunger sånger för oss. Vi återgäldar med Imse Vimse Spindel och barnen tittar förundrat på oss.

Berit har väckt de minsta barnens intresse. Vilken konstig näsa hon har den här bleka kvinnan. Sitter den fast eller är det en sådan där lösnäsa som clowner brukar ha? Bäst att kolla.

Vi avslutar vårt besök i Langa vid ett center med lokala konstnärer och hantverkare. Här finns konst, keramik och konsthantverk till salu. Man kan också få en djupare insikt i kulturlivet, bl a ges trumkurser.
Vi hittar en tavla gjord i sand med en zebra som motiv. Perfekt för vårt nyligen renoverade sovrum. Det blir affär. För ett rimligt pris får vi tavlan och ett vackert leende på köpet.

Nu går färden vidare mot Stellenbosch.

/Bosse