Frågar mig när svensken ska bli förbannad. Jo, jag vet att svensken är ett lite ospecifikt uttryck. Jag tänker på det som numera kallas etniska svenskar och inflyttade som lever med en svensk livsstil om ni är med på vad jag menar. Jag tänker på alla vi som går till jobbet varje morgon, betalar vår skatt och följer svenska lagar och regler efter bästa förmåga. När ska vi bli tillräckligt förbannade för att ställa oss upp och på allvar kräva förändring i ett land som tycks tappat kontrollen fullständigt?

Förraförra söndagen (11/10) använde jag dryga två timmar till att lyssna på partiledardebatt i SVT. Åtta partiföreträdare för våra riksdagspartier inklusive landets statsminister Stefan Löfven (S) drabbade samman. Tja, drabbade var kanske att ta i. Det var en förhållandevis blek tillställning med luddiga formuleringar. Tror det var Jonas Sjöstedt (V) som kallade det lurvigt. Men jag kallar det luddigt så inte någon radikal vänsterfeminist hoppar på mig för sexism.
Hursomhelst med det så gav debatten inga tydliga besked om någonting.

I detta inlägg kommer jag att koncentrera mig på kriminalitet, gängvåldet och integrationen. Min slutsats av den politiska retoriken är att det inte kommer att bli ett dugg bättre utan snarare värre.
Senast på nyhetshimlen är att gäng i Tensta utfärdar ”utegångsförbud” för de boende i området. Man hotar med våld om de boende går utanför bostaden efter klockan 18 på kvällen. Ursäkta språket men vad f-n är det för något? Tidigare, för ett par veckor sedan fick vi höra att gängkriminella upprättade vägspärrar i en förort till Göteborg. Sanslöst, obegripligt. Är det inbördeskrig eller revolution i vårt land?

Statens främsta uppgift är att skydda sin befolkning och att hävda nationens territorium. Det är så att säga grundfundamentet. Den uppgiften löser den svenska staten i dagsläget inte. Gängen breder ut sig och tar över mer och mer och vi låter det ske mitt framför våra ögon. De som kan drar sig undan och segregationen ökar.
Den här utvecklingen borde politikerna och ansvariga tjänstemän kunnat förutse. Vi vanliga medborgare anade vad som komma skulle även om jag får erkänna att jag inte trodde det skulle bli så illa, så snabbt.

Vad göra åt eländet då? Går det att göra något åt det? Det måste vi väl ändå tro? Men det kräver dådkraft av våra politiker, mod att ta till extraordinära åtgärder för det är en extraordinär situation vårt land är försatt i.
Men när man lyssnar på framförallt regeringens företrädare så är det lama ministrar som med luddiga kommentarer försöker framställa situationen som under kontroll. Men det är den inte och felet är att politikerna inte riktigt prickar problemet. Man fokuserar på politisk strategi för att försöka värva röster för fortsatt maktposition istället för att adressera sakfrågan. Det kommer att öka avståndet mellan folket och politikerna. Beröringsskräcken är påtaglig.

Vad är då den konkreta lösningen på gängvåld och segration? Det vore såklart förmätet av mig att påstå att jag har den ultimata lösningen, Columbi ägg. Men några idéer har jag trots allt.
Något som ofta hörs i debatten är att det behövs fler poliser och det kan säkert stämma men det är inte lösningen på problemet. Man kan inte börja med att lägga takpannor när man ska bygga ett hus. Man måste börja med grunden.
Vi måste börja med att erkänna var problemens orsak är. Min uppfattning är att vi i ivern att hjälpa tagit på oss en alltför stor börda när det gäller invandring parat med en kravlöshet gentemot de människor som vi ger en fristad i vårt land. Vi har heller inte säkerställt att vår lagstiftning följt med utvecklingen i världen och därmed kunnat säkra vårt land, vår befolkning och vår livsstil. Också etniska svenskar är bovar och banditer och ska såklart behandlas som sådana. Här har domstolarna en del att slipa på.

Det blir alltså steg 1. Tillskapa verktyg för att ta kontroll och upprätthålla lag och ordning. Dvs lagstiftning som ger polis och domstolar mandat att agera på ett fungerande sätt både preventivt och ingripande när brott sker samt att domstolarna utnyttjar lagrummet på effektivare sätt utan att tumma på rättssäkerheten.
Steg 2 blir att begränsa invandringen tillsvidare. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att vi måste städa inom gränserna innan vi kan ta hand det som finns utanför.
Steg 3 kan lämpligen bli att ta tag i bidragsbrotten. Genomför en folkräkning (som regeringen inte vill av någon outgrundlig anledning) och ta tag i missbruket av samordningsnummer.
Steg 4 innebär tillskott av poliser och fängelseplatser så att dömda låses in och inte går fria på gatorna i väntan på att det ska finnas plats på våra fängelser. Bygg också ut antalet förvarsplatser för de som fått beslut om utvisning. Denna åtgärd kan ev eventuellt kompletteras med att vissa individer förses med fotboja som ett alternativ även om det inte är en idiotsäker metod.
Steg 5 är en följd av steg 4 avseende fängelseplatser. Utvisningsbara personer ska ut ur landet med snabbast möjliga lägenhet. Antalet fängelse- och förvarsplatser är begränsat.

Det här är enklare sagt än gjort. Vi har skrivit på ett antal internationella konventioner som gör det svårt att utvisa till vissa länder pga risken för repressalier. Vissa länder vill heller inte ta emot sina egna medborgare. Här måste EU verkar för att dessa konventioner måste ta hänsyn till det drabbade landet, i vårt fall alltså Sverige. I rimlighetens namn måste man fråga sig vilka som ska lida mest? Förövaren eller offret? För mig är svaret givet.
Vi måste också överväga vår biståndspolitik. De länder som inte samarbetar ska heller inte ha något bistånd. Att vi skickar miljarder till skurk- och terroriststater är för mig obegripligt. Sluta med det omedelbart.

Menar jag då att det är invandrarna som är orsaken till våra problem. Nej, men de utgör en oproportionerligt stor del av kriminaliteten och det i sin tur beror på att vi totalt misslyckats med integrationen av alla de människor som kommit hit. De fortsätter i alltför stor utsträckning att leva på samma sätt som de gjorde i sina hemländer och som de kände att det inte ville stanna kvar i. En logik som är svår att förstå.
Om bara de människor som befinner sig legalt i landet finns här bör det också finnas resurser att dels ta hand om inhemska kriminella, dels skapa förutsättningar för en fungerande integration.

Nu är det väl säkrast att påpeka att det är mina högst egna idéer om hur man ska komma tillrätta med de problem som Sverige otvivelaktigt dragit på sig. Jag tror dock inte att det är lösningen på alla problem. Sannolikt behövs andra åtgärder men mitt tankesätt bottnar i att man måste börja från grunden, inte skrapa på det översta lagret.
Jag tror t ex att den metod man tog till i New York på 90-talet och som brukar refereras till som nolltolerans, dvs kännbara straff även för mindre förseelser skulle kunna vara framgångsrik också hos oss. Det förtjänar att påpekas att man i New York parade detta med mjuka värden som bättre arbetsvillkor och förbättrade karriärmöjligheter bl a. Nu ser ju arbetsvillkor och välfärdssystem annorlunda ut i Sverige jämfört med USA men det finns nog ändå ett och annat man kan skruva på även här.

Att vända utvecklingen som är på väg att gå fullständigt över styr i vårt land är ingen enkel sak och om vi ger oss i kast med det kommer det oavsett hur energiska vi är att ta mycket lång tid. Vi pratar om år, kanske till och med generationer. Så ju förr vi sätter in kraftfulla åtgärder ju bättre. Och det gäller att inte tänka i mandatperioder utan kontinuerlig uthållighet över tiden. För det krävs politiker av en betydligt kraftigare kaliber än de vi såg i den senaste partiledardebatten.

Det är dags att stå upp för Sverige och svensk livsstil.

/Bosse

PS. Tyvärr har jag ingen bra bild för att illustrera texten denna gång. Bilder från t ex partiledardebatten finns på nätet men är upphovsrättsskyddade.