Höstbilder

Hej!

Här nere i Skåne har sommaren nu definitivt sagt adjö för detta år och hösten har tagit vårt vackra landskap i besittning. Just idag denna söndag den 27/10 visar den sig från sin bättre sida med + 10 grader och sol.
Gräsmattan är nära nog osynlig för all löv som fallit den senaste veckan men än lyser en och annan blomma upp bland vissnande löv och gulnande växter. Vi går mot vinter. Hösten kan när det dyker upp sådan här dagar vara fantastisk vacker och den gjuter någon sorts lugn över tillvaron efter sommarens värme och intensiva uteliv. Samtidigt sänker sig en viss sorg över tankarna i vetskapen om att det kan inte bli längre till nästa sommar än så här.

Än finns tid för ett sista dopp för våra bevingade vänner.

Men snart skingras de dystra tankarna av vetskapen om höstens fröjder. De mustiga grytorna med skogens guld, mysiga kvällar vid brasan och friska morgonpromenader.  Nu nalkas soppornas tid och det dröjer inte länge innan glöggen sprider sin ljuva doft som lovar värme till frusen kropp och själ. Men först ska några löv till räfsas, några krukor till tömmas och trädgården sättas i vinteride innan vi får krypa in i stugvärmen.

Här plockas tröjor, halsdukar och mössor fram från sitt sommarviste. För utevistelse vill inte avstå även om termometern kryper allt längre ner på skalan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarens sista ros

Till höger – sommarens sista ros. Den brukar påpassligt blomma lagom till vår dotters födelsedag, den 28 oktober. Så också i år.

God höst gott folk – njut av livet!
Hälsningar från ”höstgubben”!

Höstreflektioner

Hej!

Dags för lite höstfunderingar så här de allra sista dagarna i oktober. Löven har gulnat på träden och efter några dagars blåsande har många löv också fallit av och samlats på marken. Vi går mot vinter.
En del ser fram emot vintern med gnistrande snö, skidåkning och barnens lek i snön. Själv kan jag utan att blinka avstå. Bor man som jag i Skåne är det ju inte sällan snöfritt större delen av vinterhalvåret och i stället regn, grått och blåsigt. Inomhusväder helt enkelt. Jag får erkänna att jag redan nu längtar till våren men det är i sig samtidigt motsägelsefullt.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Med mer än sextio års perspektiv på livet finns det ingen anledning att skynda mot nästa dag. Det innebär ju en dag mindre att njuta av. Dödsångest? Nej, det vill jag inte kalla det men så länge livet är härligt att leva vill man ju inte skynda mot det oundvikliga slutet. Dock är man numera tydligt medveten om att det inte bara är årstiden som stavas höst utan faktiskt livet självt. Man är på ålderns höst som det så vackert heter. Fast nuförtiden är vi ju mycket yngre när vi blir äldre så att säga. För hundra år sedan eller så var det ju dags att ”lämna in” vid det här laget men nu ägnar vi oss i stället åt att förverkliga oss själva på alla upptänkliga sätt. Vi reser, vi springer maraton, åker Vasaloppet och gifter om oss för att sedan skaffa ett sladdbarn. Vi kör en omgång vår till skulle man kunna säga.
När våra föräldrar växte upp gick den manliga delen av befolkningen direkt från puberteten till ”gubbe i hatt” medan kvinnorna gick från flickor till tanter i en handvändning. Några gubbar i den tidens bemärkelse är det inte lätt att hitta idag. Tanter är också lätträknade. Nej, nuförtiden är vi mer coola snubbar och raffiga brudar ända fram till ”the bitter end”.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Så utan att i och för sig ha några garantier för antalet återstående vårar är det ändå dessa jag ser fram emot nu när hösten nalkas sitt slut och vintern står för dörren. Den lätta sommarsalladen lockar mig mer än höstens och vinterns mustiga grytor kan man också uttrycka det som.
När adventsljusen brunnit ut och nyårsnattens fyrverkerier falnat och bara lämnar sorgsna pappersflagor på marken återstår endast mörker i väntan på de första fågelkvittret, den första solstrålen som letar sig in i sängkammaren innan man hunnit stiga upp och snödropparna som trotsar nattkylan. Då vill jag fly. Fly från mörker, snö och kyla och inte komma åter förrän våren återger hoppet. Hoppet om liv, om värme, om skratt, om barnens lek, grillkvällar och varma vindar i ansiktet.

Jag längtar till våren fast jag vill inte ge bort en enda dag på vägen dit.

/Bosse