Höstmörker

Nu är det över oss – höstmörkret. Vi har ställt om klockorna till vintertid, mörkertid och jag undrar om det inte är mörkare i år än på mycket, mycket länge.
Det är inte bara det fysiska mörkret jag tänker på. Det är mer en bekräftelse på att mörka moln hänger över oss också bildligt. Runt omkring oss pyr oroshärdar och direkt öppna strider eller uppror som det dagligdags rapporteras om. Det finns en diskrepans mellan den breda allmänheten och olika länders ledning men också mellan olika grupper i samhället. Det är en dyster utveckling på många håll.

Det återstår bara dagar till det amerikanska presidentvalet. Utfallet av det kommer påverka också oss i Europa och i Sverige. Hur är det inte lätt att göra en analys av oavsett vem som går segrande ur kampen mellan Trump och Biden. Jag kan bara konstatera att jag finner det något förvånande att ett land som USA inte lyckats vaska fram mer kvalificerade kandidater.

I Sverige böljar det fram och tillbaka i LAS-frågan. Ska det bli regeringskris eller inte? Kommer Jonas Sjöstedt (V) att göra allvar av sitt hot om misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och regeringen om statsministern håller fast vid januariöverenskommelsen? Ska jag våga mig på en gissning så viker C och L ner sig om arbetsmarknadens parter inte når en överenskommelse. Och så rullar den handlingsförlamade regeringen vidare.
Det i sin tur betyder att det mest blir lama symbolåtgärder när det gäller gängvåld och annan kriminalitet från denna regering. Och i rättvisans namn får man ju säga att det inte bara är nuvarande regering som bär skuld till det elände vi dragit på oss. Det är ett riktigt mörker faktiskt.

Naturen visar upp en vacker sida inför vintern och vackra färger lyser upp höstmörkret.

Det går knappast att prata om mörker i dessa tider utan att nämna Corona och COVID-19 fast man är så f-bannat trött på denna eländiga pandemi. Det är jag inte ensam om såklart och vissa tycks förtränga det helt. Nu ökar smittan också här i Sverige. Efter att Uppsala har haft en påtaglig ökning är det nu vi i Skåne som har kraftig spridning i hela länet. Det är mest unga sägs det men här i Hässleholm har också ett äldreboende drabbats. Jag vet bara vad jag läst i lokalpressen men det förefaller som man är sen i sina reaktioner och att personalen är dåligt utbildad i kombination med otydliga beslutsvägar. Man kan tycka att vi borde lärt oss under tiden från mars månad och fram till nu.

Finns det då inget ljus i tunneln? Jo, det kommer såklart en tid efter Corona och det är ju hoppingivande. När den tiden kommer är däremot mera osäkert. Det talas om att det redan efter årsskiftet kanske ska finnas ett godkänt vaccin och att vaccinering ska kunna starta. Om så är fallet borde väl ändå pandemin avklinga någorlunda snabbt. Den som lever får se.

Helt vid sidan om Corona så infaller vintersolståndet den 21 december i år. Det är årets kortaste dag, dvs den dag då det är ljust kortats tid på dygnet. Sedan vänder det och dagarna blir längre och längre. Mörkret viker. Det inger hopp på många sätt även om februari är en otroligt lång månad för att vara så kort. I år var den ju dessutom en dag längre eftersom det är skottår i år. Vi hade tack och lov två sköna veckor i Sydafrika – innan ”all hell brooke loose”.
Så blir det inte i år. Allt resande är pausat och med utökade restriktioner för Skåne är frågan om tänkta arrangemang som trots allt så sakteliga har kommit igång ska avbokas och vi återigen ska undvika all mänsklig kontakt utom den allra mest nödvändiga? Det är ett riktigt mörker.

Nu måste man repa mod och försöka vara uthållig till våren gör sin entré. På samma gång som man längtar dit vill man ju samtidigt ta tillvara varje dag och göra den meningsfull. Livet är alltför kort för att slösas bort på längtan till morgondagen.
Så nu under höst- och vintermörkret får man tända ljus, elda i öppna spisen, laga goda maträtter och njuta av umgänge med framförallt sin livspartner. Naturen finns ju också tillgänglig, inte minst om man som vi bor i en mindre ort med bara några minuter till vackra omgivningar. Det är välgörande för både kropp och själ.

Lova att du är rädd om dig själv och om andra!

/Bosse

Höstbilder

Hej!

Här nere i Skåne har sommaren nu definitivt sagt adjö för detta år och hösten har tagit vårt vackra landskap i besittning. Just idag denna söndag den 27/10 visar den sig från sin bättre sida med + 10 grader och sol.
Gräsmattan är nära nog osynlig för all löv som fallit den senaste veckan men än lyser en och annan blomma upp bland vissnande löv och gulnande växter. Vi går mot vinter. Hösten kan när det dyker upp sådan här dagar vara fantastisk vacker och den gjuter någon sorts lugn över tillvaron efter sommarens värme och intensiva uteliv. Samtidigt sänker sig en viss sorg över tankarna i vetskapen om att det kan inte bli längre till nästa sommar än så här.

Än finns tid för ett sista dopp för våra bevingade vänner.

Men snart skingras de dystra tankarna av vetskapen om höstens fröjder. De mustiga grytorna med skogens guld, mysiga kvällar vid brasan och friska morgonpromenader.  Nu nalkas soppornas tid och det dröjer inte länge innan glöggen sprider sin ljuva doft som lovar värme till frusen kropp och själ. Men först ska några löv till räfsas, några krukor till tömmas och trädgården sättas i vinteride innan vi får krypa in i stugvärmen.

Här plockas tröjor, halsdukar och mössor fram från sitt sommarviste. För utevistelse vill inte avstå även om termometern kryper allt längre ner på skalan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommarens sista ros

Till höger – sommarens sista ros. Den brukar påpassligt blomma lagom till vår dotters födelsedag, den 28 oktober. Så också i år.

God höst gott folk – njut av livet!
Hälsningar från ”höstgubben”!

Höstreflektioner

Hej!

Dags för lite höstfunderingar så här de allra sista dagarna i oktober. Löven har gulnat på träden och efter några dagars blåsande har många löv också fallit av och samlats på marken. Vi går mot vinter.
En del ser fram emot vintern med gnistrande snö, skidåkning och barnens lek i snön. Själv kan jag utan att blinka avstå. Bor man som jag i Skåne är det ju inte sällan snöfritt större delen av vinterhalvåret och i stället regn, grått och blåsigt. Inomhusväder helt enkelt. Jag får erkänna att jag redan nu längtar till våren men det är i sig samtidigt motsägelsefullt.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Sista koppen kaffe på köksaltanen för denna säsong.

Med mer än sextio års perspektiv på livet finns det ingen anledning att skynda mot nästa dag. Det innebär ju en dag mindre att njuta av. Dödsångest? Nej, det vill jag inte kalla det men så länge livet är härligt att leva vill man ju inte skynda mot det oundvikliga slutet. Dock är man numera tydligt medveten om att det inte bara är årstiden som stavas höst utan faktiskt livet självt. Man är på ålderns höst som det så vackert heter. Fast nuförtiden är vi ju mycket yngre när vi blir äldre så att säga. För hundra år sedan eller så var det ju dags att ”lämna in” vid det här laget men nu ägnar vi oss i stället åt att förverkliga oss själva på alla upptänkliga sätt. Vi reser, vi springer maraton, åker Vasaloppet och gifter om oss för att sedan skaffa ett sladdbarn. Vi kör en omgång vår till skulle man kunna säga.
När våra föräldrar växte upp gick den manliga delen av befolkningen direkt från puberteten till ”gubbe i hatt” medan kvinnorna gick från flickor till tanter i en handvändning. Några gubbar i den tidens bemärkelse är det inte lätt att hitta idag. Tanter är också lätträknade. Nej, nuförtiden är vi mer coola snubbar och raffiga brudar ända fram till ”the bitter end”.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Snåla vindar en oktoberdag vid Hanöbukten. Sommarens badgäster är långt borta.

Så utan att i och för sig ha några garantier för antalet återstående vårar är det ändå dessa jag ser fram emot nu när hösten nalkas sitt slut och vintern står för dörren. Den lätta sommarsalladen lockar mig mer än höstens och vinterns mustiga grytor kan man också uttrycka det som.
När adventsljusen brunnit ut och nyårsnattens fyrverkerier falnat och bara lämnar sorgsna pappersflagor på marken återstår endast mörker i väntan på de första fågelkvittret, den första solstrålen som letar sig in i sängkammaren innan man hunnit stiga upp och snödropparna som trotsar nattkylan. Då vill jag fly. Fly från mörker, snö och kyla och inte komma åter förrän våren återger hoppet. Hoppet om liv, om värme, om skratt, om barnens lek, grillkvällar och varma vindar i ansiktet.

Jag längtar till våren fast jag vill inte ge bort en enda dag på vägen dit.

/Bosse