En busig Harley

Hej!

Tog en tur på min Road King häromdagen. Inget konstigt med det för det gör jag ju med jämna mellanrum. Turen gick i motvind till Helsingborg och Probike. Jag ville diskutera motorkaraktären på 103-motorn som jag tycker skiljer sig från vad jag är van vid från 96 ci Twin Cam och ännu mer från Evolution-motorn som satt skruvad direkt i ramen på min Heritage Softail Classic. Brukar skoja och säga att den kunde man köra i 30 km/tim i femman (högsta växeln).
103-motorn som sitter i min 2016 Road King kör man definitivt i 30 km/tim på femmans växel, inte på fyrans heller och inte ens på trean. I bästa fall går det på tvåans växel om det inte lutar uppåt för då får det bli ettan. Överhuvudtaget måste hojen köras på betydligt högre varvtal än vad jag är van vid från tidigare Harleys. Lite svårt att vänja sig vid faktiskt. Man får tänka lite annorlunda och att ”puttra” fram på tomgång är inte möjligt. I låga farter, krypkörning och stadstrafik är det runt tvåtusen varv som gäller. Annars hoppar hojen fram som en räka och man riskerar att få motorstopp.
Jag var lite inne på att insprutningen var felaktigt inställd (”mappad”) trots att hojen precis varit på 160-milsservice. Men Harley-folket på Probike hävdar att det är så här karaktären på de moderna motorerna är. På hemresan håller jag noga koll på varvtal vid alla växlingar och hastighetsförändringar. Motorn spinner på helt OK om man håller varv men jag kan inte hjälpa att jag tänker att en Harley ska väl inte spinna – den ska väl dundra, dunka, mullra. Harley-folket säger att det gör den när man står vid sidan av vägen och hör Harleyn ”dundra” förbi. Hmm!

Innan jag vände kosan hemåt tog jag dock tillfället i akt och provkörde ett av Harley-Davidsons senaste tillskott i fordonsflottan, nämligen deras nya Roadster som är byggd på en Sportster 1200. Det är ett svar på den alltmer populära caféracer-trenden som återkommit i mc-världen.

Enklast tänkbara utrustning, mesta möjliga körglädje.

Enklast tänkbara utrustning, mesta möjliga körglädje.

Roadster är en enkel hoj utan krusiduller och man sitter framåtlutad med fotpinnarna rakt ner eller något bakåt. 1200-motorn ger bra knuff och det är svårt att inte skratta högt när man drar iväg. Lättkörd som en moppe.
Det här är såklart ingen hoj man korsar Europa med utan just en caféracer. Huvudinstrumentet är en varvräknare och i samma klocka finns en ruta med digital hastighetsmätare och en del annan information, bl a växlingsindikator. I styrhuvudet sitter de vanliga kontrollamporna för körriktningsvisare, oljetryck och laddning.
Priset ligger runt 145.000 kronor för en ny hoj. Några begagnade finns såklart inte ännu eftersom det är en ny modell. Ett alternativ att Harleys Forty Eight som har ett liknande koncept och samma motor. Den provkörde jag för några år sedan när den var ny. Upplevelsen var ungefär den samma som på nya Roadster. Möjligen kan jag tycka att Forty Eight är lite kaxigare och snyggare men en Harley kan man ju alltid stuka till så den blir precis så som man vill ha den.
Sedan finns det ju caféracers av andra märken såklart. Moto Guzzi har en maskin som ser riktigt läcker ut t ex. Får se om jag får tillfälle att provköra den också. I så fall återkommer jag i detta forum.

Harley-Davidson Roadster 2016

Harley-Davidson Roadster 2016

Att kliva från Roadstern till min egen Road King och åka hemåt var en riktig aha-upplevelse. Man sitter som just en kung. Skillnaden i bekvämlighet är påtaglig. Ibland brukar jag säga att min Harley är en riktig ”gubbmoppe” men det är sagt alls inte för att jag misstycker. Caféracer i all ära, det är kul i ett par mil men när du ska åka lite längre är ”gubbmoppen” att föredra.

Kör försiktigt – vad du än sitter på!

Bosse

Nu är hon hemma

Hej!

Jaha, nu står hon där. Efter en riktigt tråkig april sett ur väderperspektiv hämtade jag hem nya hojen den 4 maj. Så, som sagt, nu står hon där. Om man nu kan kalla en Harley-Davidson Road King för en hon? Borde väl rimligen vara en han. Fast i dessa tider kan man inte så säkert veta, kanske är det en hen eller någon annan könsdefinition. Möjligen är det en den – en tingest utan särskilt genus. Strunt samma, det är en motorcykel med två hjul, en motor, ett styre och en bensintank.

Tanklogga_2

Jag har kört den från återförsäljaren, Probike i Helsingborg och hem till Hässleholm. Och i skrivande stund har jag inte hunnit med någon mer tur. Första intrycket är att den (han, hon) kommer att passa mig väl så bra som min förra hoj, en Street Glide – 10. Road King är något högre och det stör mig inte. Det finns ingen kåpa utan en ruta i stället. Bättre tycker jag för det ger mig inga problem med turbulens i hjälmen som jag brottades med hela tiden på Street Glide.
Det finns heller ingen radio och det är lika bra det för jag lyssnar aldrig på radio när jag kör motorcykel. I stället för sex instrumentklockor så finns det en stor hastighetsmätare på tanken och nedanför den en rad med indikatorlampor för neutralläge, körriktningsvisare och oljevarning. Inte optimalt eftersom man måste flytta blicken ganska långt ner för att se allt detta. I hastighetsmätaren finns dessutom ett litet fönster där man med hjälp av en knapp vid vänster handtag kan välja kilometer- och trippmätare, växelindikator kombinerat med varvtal eller räckvidd med aktuell bränslemängd. Dessutom klocka. Allt man behöver med andra ord och lite till.

Tankpanel

Road King är ”bestyckad” med en 103 cubic inches (1690 kubikcentimeter) stor 45-graders V2-motor med sex växlar framåt. Effekten är i originalutförande 91 hk (67 kW). Motorcykeln väger 369 kg med oljor och nästan (90 %) full tank. Förarens vikt, passagerare och packning tillkommer. Max får ekipaget väga 617 kg (totalvikt) så det är ingen liten ”klump” som kommer åkande om det är fullastat.
Trots vikten känns inte Road King särskilt klumpig eller svårmanövrerad. Det beror så klart på balans och tyngdpunkt. Låg tyngdpunkt och en välbalanserad cykel gör den lätt att hantera.
Som alltid med Harley gör man vissa grundläggande justeringar redan från början. Det innebär att man byter ljuddämpare eller avgassystem, sätter på en ny luftrenare som släpper in mer luft till  motorn och ”mappar om” insprutningen (på äldre förgasarmodeller justerade man förgasaren). Med detta klart går maskinen som den ska och får också det rätta ”Harley-ljudet”.

Road_K_3

Sedan återstår bara att göra sin motorcykel lite mera personlig genom att byta ut delar, lägga till eller dra ifrån annat eller helt bygga om maskinen. Möjligheterna är oändliga och det är upp till var och en att välja stil och omfattning efter tycke och smak – och den egna plånboken.

Kör du motorcykel, kör försiktigt! Kör du bil, se dig för och var rädd om oss som kör mc!

Bosse

Man är väl ”cool”!

”Äntligen!”, som Fylking brukar utropa när Svenska Akademien annonserar årets nobelpristagare i litteratur. Ja, det är väl några år sedan han blev portad men det har ändå blivit en klassiker.
Efter ett kallt och regnigt april är det så här på månadens sista dag – Valborgsmässoafton – riktigt skönt ute, soligt, nästan ingen vind och närmare 15 grader när jag på förmiddagen äntrar Street Gliden för en tur. Nu är jag ingen ”runt torget-åkare” utan vill gärna ha något mål. Det ska finnas ett syfte med hojåkning, utöver den härliga känslan.

Jag ställer kosan mot Kristianstad. Frun har ”tjatat” hela året om dahlior. Hon vill ha dahlior i trädgården. Och så har hon nämnt en plantskola som hon tror är välsorterade på just dahlior. Så istället för att åka till närmsta plantskola åker jag till den utpekade dito, ca tre mil från Hässleholm. Väl där parkerar jag motorcykeln bland ”sossecointainrar” och släpvagnar.
En optimistisk herre vill gärna ”hjälpa” mig och erbjuder sin varuvagn i ett fåfängt försök att slippa gå tillbaka med den själv. Jo, det är väl troligt att jag ska fylla vagnen med några påsar jord, en thuja och lite trädgårdskonst i betong. Nej du, gubbe du får allt släpa dig tillbaka till vagnsskjulet själv.

Främmande fågel på plantskolan.

Väl inne på plantskolan frågar jag först en i personalen om dahlior men han verkar inte vara bekant med denna växt. Han rycker på axlarna och jag blir nästan besviken när han inte säger: I´m from Barcelona!
I kassan är man inte heller helt säker på var det kan finnas dahlior så jag ger upp, tar min Harley och åker till en annan plantskola i Kristianstad. Där vet man bättre besked och jag köper några olika sorter. Jag väljer endast efter bilden på påsen med lökarna, eller är det knölar det heter? Betalar i kassan medan övriga kunder tittar på mig som om jag just landat i en farkost från Mars.
Nej, jag vet man ska väl inte köra till plantskolan på en Harley – det är ju så uncool. På en Harley kör man till Systemet, till Gibraltar och dricker en öl innan man kör hem igen eller möjligen till en Harley-träff där man slår sönder en Honda med slägga. Man kör inte till plantskolan och köper dahlior.
Därför glodde alla mina, i ”Foppatofflor” iförda medmänniskor som var kunder på plantskolan denna Valborgsmässoafton på mig som om jag kom från Mars. Det gav jag f-n i. Glo ni så mycket ni vill så köper jag dahlior till min fru och fraktar hem dem på min Harley-Davidson Street Glide. Den är svart som synden och har en dödskalle på tanken. På parkeringen stod det japanska kombibilar i rader, en och annan Volvo och några pösiga tyskar prestigevagnar men bara en Harley-Davidson – skit på er!
OK, jag håller med om att min hoj inte är den mest praktiska shoppingvagn man kan ha men det var den jag hade valt idag och dahliorna fick plats i vänstra sadelväskan. Jag krängde på mig hjälmen satte mig på motorcykeln samtidigt som jag hela tiden försökte se cool ut och sedan körde jag hem. Väl ute på vägen kunde ingen misstänka min ocoola last! Man är cool igen!

Bosse