Förbannad kanske

Frågar mig när svensken ska bli förbannad. Jo, jag vet att svensken är ett lite ospecifikt uttryck. Jag tänker på det som numera kallas etniska svenskar och inflyttade som lever med en svensk livsstil om ni är med på vad jag menar. Jag tänker på alla vi som går till jobbet varje morgon, betalar vår skatt och följer svenska lagar och regler efter bästa förmåga. När ska vi bli tillräckligt förbannade för att ställa oss upp och på allvar kräva förändring i ett land som tycks tappat kontrollen fullständigt?

Förraförra söndagen (11/10) använde jag dryga två timmar till att lyssna på partiledardebatt i SVT. Åtta partiföreträdare för våra riksdagspartier inklusive landets statsminister Stefan Löfven (S) drabbade samman. Tja, drabbade var kanske att ta i. Det var en förhållandevis blek tillställning med luddiga formuleringar. Tror det var Jonas Sjöstedt (V) som kallade det lurvigt. Men jag kallar det luddigt så inte någon radikal vänsterfeminist hoppar på mig för sexism.
Hursomhelst med det så gav debatten inga tydliga besked om någonting.

I detta inlägg kommer jag att koncentrera mig på kriminalitet, gängvåldet och integrationen. Min slutsats av den politiska retoriken är att det inte kommer att bli ett dugg bättre utan snarare värre.
Senast på nyhetshimlen är att gäng i Tensta utfärdar ”utegångsförbud” för de boende i området. Man hotar med våld om de boende går utanför bostaden efter klockan 18 på kvällen. Ursäkta språket men vad f-n är det för något? Tidigare, för ett par veckor sedan fick vi höra att gängkriminella upprättade vägspärrar i en förort till Göteborg. Sanslöst, obegripligt. Är det inbördeskrig eller revolution i vårt land?

Statens främsta uppgift är att skydda sin befolkning och att hävda nationens territorium. Det är så att säga grundfundamentet. Den uppgiften löser den svenska staten i dagsläget inte. Gängen breder ut sig och tar över mer och mer och vi låter det ske mitt framför våra ögon. De som kan drar sig undan och segregationen ökar.
Den här utvecklingen borde politikerna och ansvariga tjänstemän kunnat förutse. Vi vanliga medborgare anade vad som komma skulle även om jag får erkänna att jag inte trodde det skulle bli så illa, så snabbt.

Vad göra åt eländet då? Går det att göra något åt det? Det måste vi väl ändå tro? Men det kräver dådkraft av våra politiker, mod att ta till extraordinära åtgärder för det är en extraordinär situation vårt land är försatt i.
Men när man lyssnar på framförallt regeringens företrädare så är det lama ministrar som med luddiga kommentarer försöker framställa situationen som under kontroll. Men det är den inte och felet är att politikerna inte riktigt prickar problemet. Man fokuserar på politisk strategi för att försöka värva röster för fortsatt maktposition istället för att adressera sakfrågan. Det kommer att öka avståndet mellan folket och politikerna. Beröringsskräcken är påtaglig.

Vad är då den konkreta lösningen på gängvåld och segration? Det vore såklart förmätet av mig att påstå att jag har den ultimata lösningen, Columbi ägg. Men några idéer har jag trots allt.
Något som ofta hörs i debatten är att det behövs fler poliser och det kan säkert stämma men det är inte lösningen på problemet. Man kan inte börja med att lägga takpannor när man ska bygga ett hus. Man måste börja med grunden.
Vi måste börja med att erkänna var problemens orsak är. Min uppfattning är att vi i ivern att hjälpa tagit på oss en alltför stor börda när det gäller invandring parat med en kravlöshet gentemot de människor som vi ger en fristad i vårt land. Vi har heller inte säkerställt att vår lagstiftning följt med utvecklingen i världen och därmed kunnat säkra vårt land, vår befolkning och vår livsstil. Också etniska svenskar är bovar och banditer och ska såklart behandlas som sådana. Här har domstolarna en del att slipa på.

Det blir alltså steg 1. Tillskapa verktyg för att ta kontroll och upprätthålla lag och ordning. Dvs lagstiftning som ger polis och domstolar mandat att agera på ett fungerande sätt både preventivt och ingripande när brott sker samt att domstolarna utnyttjar lagrummet på effektivare sätt utan att tumma på rättssäkerheten.
Steg 2 blir att begränsa invandringen tillsvidare. Lite slarvigt uttryckt kan man säga att vi måste städa inom gränserna innan vi kan ta hand det som finns utanför.
Steg 3 kan lämpligen bli att ta tag i bidragsbrotten. Genomför en folkräkning (som regeringen inte vill av någon outgrundlig anledning) och ta tag i missbruket av samordningsnummer.
Steg 4 innebär tillskott av poliser och fängelseplatser så att dömda låses in och inte går fria på gatorna i väntan på att det ska finnas plats på våra fängelser. Bygg också ut antalet förvarsplatser för de som fått beslut om utvisning. Denna åtgärd kan ev eventuellt kompletteras med att vissa individer förses med fotboja som ett alternativ även om det inte är en idiotsäker metod.
Steg 5 är en följd av steg 4 avseende fängelseplatser. Utvisningsbara personer ska ut ur landet med snabbast möjliga lägenhet. Antalet fängelse- och förvarsplatser är begränsat.

Det här är enklare sagt än gjort. Vi har skrivit på ett antal internationella konventioner som gör det svårt att utvisa till vissa länder pga risken för repressalier. Vissa länder vill heller inte ta emot sina egna medborgare. Här måste EU verkar för att dessa konventioner måste ta hänsyn till det drabbade landet, i vårt fall alltså Sverige. I rimlighetens namn måste man fråga sig vilka som ska lida mest? Förövaren eller offret? För mig är svaret givet.
Vi måste också överväga vår biståndspolitik. De länder som inte samarbetar ska heller inte ha något bistånd. Att vi skickar miljarder till skurk- och terroriststater är för mig obegripligt. Sluta med det omedelbart.

Menar jag då att det är invandrarna som är orsaken till våra problem. Nej, men de utgör en oproportionerligt stor del av kriminaliteten och det i sin tur beror på att vi totalt misslyckats med integrationen av alla de människor som kommit hit. De fortsätter i alltför stor utsträckning att leva på samma sätt som de gjorde i sina hemländer och som de kände att det inte ville stanna kvar i. En logik som är svår att förstå.
Om bara de människor som befinner sig legalt i landet finns här bör det också finnas resurser att dels ta hand om inhemska kriminella, dels skapa förutsättningar för en fungerande integration.

Nu är det väl säkrast att påpeka att det är mina högst egna idéer om hur man ska komma tillrätta med de problem som Sverige otvivelaktigt dragit på sig. Jag tror dock inte att det är lösningen på alla problem. Sannolikt behövs andra åtgärder men mitt tankesätt bottnar i att man måste börja från grunden, inte skrapa på det översta lagret.
Jag tror t ex att den metod man tog till i New York på 90-talet och som brukar refereras till som nolltolerans, dvs kännbara straff även för mindre förseelser skulle kunna vara framgångsrik också hos oss. Det förtjänar att påpekas att man i New York parade detta med mjuka värden som bättre arbetsvillkor och förbättrade karriärmöjligheter bl a. Nu ser ju arbetsvillkor och välfärdssystem annorlunda ut i Sverige jämfört med USA men det finns nog ändå ett och annat man kan skruva på även här.

Att vända utvecklingen som är på väg att gå fullständigt över styr i vårt land är ingen enkel sak och om vi ger oss i kast med det kommer det oavsett hur energiska vi är att ta mycket lång tid. Vi pratar om år, kanske till och med generationer. Så ju förr vi sätter in kraftfulla åtgärder ju bättre. Och det gäller att inte tänka i mandatperioder utan kontinuerlig uthållighet över tiden. För det krävs politiker av en betydligt kraftigare kaliber än de vi såg i den senaste partiledardebatten.

Det är dags att stå upp för Sverige och svensk livsstil.

/Bosse

PS. Tyvärr har jag ingen bra bild för att illustrera texten denna gång. Bilder från t ex partiledardebatten finns på nätet men är upphovsrättsskyddade.

Vad är ett land?

Vad är det som definierar ett land, en nation? Är det ett geografiskt område? Är det en grupp människor som har samhörighet, dvs har ett gemensamt språk, har en gemensam kultur och delar ett geografiskt område? Är det ett juridiskt sammanhållet territorium?

De flesta av oss ser det väl som en självklarhet. Vi lever i ett land, Sverige. En del av oss, majoriteten är födda och uppvuxna här. Vi har svenskan som modersmål och har traditioner (även om nuvarande statsminister hävdar att det inte finns några svenska traditioner) som vi vårdar och firar i större eller mindre utsträckning. Våra gemensamma värderingar vilar på kristen grund även om Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.
Ungefär så är det nog för de flesta av oss ”ursvenskar” och för en inte försumbar andel av de som invandrat till vårt land och lever som svenskar i allt väsentligt.

På ett par decennier, inte minst de senaste tiotalet år har ett stort antal människor invandrat från andra länder, främst från Mellanöstern och östra Afrika. Det är människor som lämnat sina länder pga krig, svält, ofrihet eller andra umbäranden. Med sig har de tagit sin kultur, sina sedvänjor och inte minst sin religion.
Det svenska har de i många fall funnit främmande och till och med förkastligt. Man har helt enkelt inte accepterat de värderingar och den livsstil vi har i landet. Istället har de skapat egna enklaver där de egna sedvänjorna och lagarna råder. Man har därtill behållt det egna språket och inte lärt sig svenska vilket ytterligare fjärmat dessa människor från det svenska samhället. Bristen på språk gör också att några få kan behålla en strikt kontroll på övriga individer.

Är detta ett problem? För mig är det självklara svaret JA. Och det är ett ökande problem. Tidigare talades om ”no-go-zoner”, numera pratar man om utanförskapsområden. Det är bl a Järva och Rinkeby i Stockholmsområdet, Vivalla i Örebro, Biskopsgården och Angered i Göteborg och Rosengård och Seved i Malmö. Men det finns små enklaver på många mindre orter också.
Det senaste i sammanhanget är vägspärrar upprättade av klanmedlemmar i Göteborgsområdet. Här kontrolleras vilka som passerar in och ut i området som klanen behärskar, betraktar som sitt territorium. I området är det klanen som styr och klanens lagar som råder. Man kan fråga sig om dessa områden är svenskt territorium? Ja, bidragssystemen når in här och svensk sjukvård är tillgänglig för alla i området. All annan kommunal service likaså men däremot är polisen inte välkommen och ofta inte heller räddningstjänsten. Här tillämpas inte svensk lagstiftning och uppenbarligen kan vi inte hävda denna del av vårt territorium. Det här är Ali Khans land.
En annan makt än Sverige har tagit över detta och flera andra områden i det som varit svenskt territorium.

Foto av Daria Sannikova pu00e5 Pexels.com

Det är från dessa områden gängkriminaliteten emanerar i olika fraktioner som krigar mot varandra. Ibland kommer oskyldiga i vägen för de numera dagliga skottlossningar som inte längre resulterar i annat en liten notis i dagspressen. Ifrån dessa områden utgår ”patruller” av unga män eller snarare pojkar som rånar och förnedrar ”svennar”. Ibland är avsikten att tillskansa sig pengar, mobiltelefoner eller märkeskläder men allt oftare är det förnedringen av offren som är huvudsyftet.

Så kan vi inte ha det tycker säkert de allra flesta. Men vad göra åt saken då? Vår politiker har några olika förslag. En del vill ha en mjukare invandringspolitik. Socialförvaltningarna ska stärkas med större ekonomiska resurser för att kunna förbättra integrationen och göra fler till ”riktiga” svenskar. I min värld ger det ringa eller obefintligt resultat.
Andra politiker och ni vet alla vilka som är vilka vill se fler poliser, hårdare tag och stramare migrationspolitik. Vilka har rätt och vilka har fel?

Bägge sidor har fel om ni frågar mig. Och bägge har också rätt. Men det saknas en del. Vi är ett av de länder som har glesast med poliser per invånare. Det måste vi nog göra något åt. Vi är också ett av de länder i Europa som tar emot flest flyktingar per capita. Det borde vi också göra något åt. Om vi ska vara med i EU ska vi inte bara betala, vi ska kräva gemensamt ansvar inom unionens gränser.

Vi borde nog vara lite tuffare när det gäller att ställa krav på våra invandrare också. Man ska klara en språktest efter viss tid i landet för språket är avgörande. Istället för som vi gjort i decennier uppmuntra till kulturföreningar och hemspråk är invandraren mer betjänt av att lära sig svenska så att vederbörande har ett språk som fungerar på arbetsmarknaden och i kontakt med myndigheter för att inte nämna de sociala sammanhangen.

Vårt rättsväsende är en katastrof som inte alls hängt med i den utveckling världen i allmänhet och Sverige i synnerhet genomgått och fortsatt genomgår. Våra lagar måste anpassas till rådande förhållanden och domstolarna måste ändra sin syn på brottslingar. Straffrabatter måste bort liksom permissioner där den intagne i princip bara kan promenera iväg medan medföljande vårdare tittar på. Kanske ska det inte heta vårdare heller utan hellre väktare eller fångvaktare. Straffmyndighetesåldern måste också sänkas och i de fall det döms till sluten ungdomsvård ska den vara just sluten. hanteringen måste stå i proportion till brottets allvar.


Som antytts ovan måste vi nu begränsa invandringen till Sverige kraftigt. Vi har under ett antal år ”förköpt oss” på invandrare. Nu måste vi ta vara på det överskott vi har. Dessutom måste vi ta krafttag med de utvisningar som är beslutade. Jo, jag vet att vi skrivit på diverse internationella konventioner men frågan är vilket som är överordnat? Ska den egna befolkningen och det egna landet värnas eller är det brottslingar och människor som utgör säkerhetsrisker utan rätt att vistas i landet som ska skyddas?

För att göra det jag föreslår krävs handlingskraftiga och modiga politiker. Några sådana kan jag inte finna i varken regering eller riksdag som det ser ut idag. Den flathet, senfärdighet och obeslutsamhet som präglar svensk politik på alla plan idag driver landet i fördärvet. Någon lösning på det problemet har inte jag. Hur jag än söker kan jag inte finna en enda man eller kvinna som jag tror är vuxen uppgiften. För uppgiften är inte så enkel som att knacka ner några bokstäver med svepande formuleringar om vad som krävs (det är ju just det jag gör här). Motståndet kommer att vara kompakt från de godhetsapostlar som i dagsläget lägger ribban. Och även om majoriteten av folket vill se en förändring i den riktning jag pekar på så råder alltjämt minoritetens tyranni.

Uppgiven oro.

/Bosse