Vad hittar vi i det blå skåpet?

Sverige står inte högt i kurs just nu. I alla fall inte i muslimska länder. Det är lite motsägelsefullt kan man tycka. Vi är ett av världens mest toleranta länder i de flesta för att inte säga alla avseenden. Dock tolereras detta inte av de som vi är toleranta emot.

Vi har sedan ett par år tillbaka utsatts för en förtalskampanj mot vår socialtjänst där det hävdas att svenska myndigheter kidnappar barn från muslimska familjer.
Sanningen är såklart att sociala myndigheter ingriper mot familjer där barn vanvårdas enligt de lagar som gäller i vårt land. Om man anser att de lagarna är bra eller dåliga är en sak men det är likafullt de som gäller och det handlar därmed inte om några kidnappningar.

Nu har den muslimska världen, anförd av Turkiets president hittat en ny företeelse, laglig i Sverige att rasa över. Någon har hängt upp en docka som ska föreställa president Erdoğan vid Stockholms stadshus. Det sägs vara Rojavakommittéerna* som ligger bakom. De är öppet fientliga till Erdoğan.
Som inte det räckte för att uppröra den turkiske presidenten och delar av den muslimska världen tog den dansk/svenska provokatören Paludan sig för att bränna en Koran utanför den turkiska ambassaden i Stockholm. Då tog det riktigt hus i helvete för att tala klarspråk. Hela den muslimska världen satte bokstavligt talat eld på relationen med Sverige. Här fanns inget utrymme för tolerans. Svenska flaggor brändes båda här och där. Någonstans (tror det var i Afghanistan) var man så upprörd så man i hastigheten brände en schweizisk flagga också. Ja, ja, det är inte så lätt det där med Sverige och Schweiz, det har vi ju sett på annat håll också. Man har dock inte nöjt sig med flaggbränning utan en bojkott mot Sverige har också utlysts av det främsta sunnimuslimska lärosätet, al-Azhar-universitetet i Kairo.

Vi befinner oss med andra ord i en ”shit-storm” eller vi har ”skitit i det blå skåpet” som det brukar heta. Ni får ursäkta språket!
Statsministern manar till lugn och menar att vi måste ”kyla ner” situationen. En faktor är som var och en förstår vår NATO-ansökning som ju stoppas av Turkiet (och än så länge av Ungern) med hänvisning till vår brist på respekt för muslimska värderingar. Erdoğan kräver nu att Sverige ska ändra i vår lag om yttrandefrihet och förbjuda bränning av Koranen. Om inte det sker blir det inget godkännande av vår ansökan till NATO.
En annan faktor är det allmänna säkerhetsläget och den förtalskampanj som jag nämner ovan.

Vår tolerans för andra religioner än den som traditionellt finns i Sverige, för sexuell hemvist, kön, yttrandefrihet etc tolereras alltså inte av vissa grupper såväl inom som utanför landet och heller inte av vissa länder.
Hur blev det så? Inte helt enkelt att svara på men en tanke är att vi som ett mycket litet land väldigt ofta försöker göra oss själva och våra värderingar tongivande i delar av världen som vi anser borde tycka och göra som vi. Som vi tycker ska vara lika toleranta som vi, lika goda, lika välkomnande som vi. Det ses sannolikt inte alla gånger med så blida ögon på annat håll.

Att t ex låta miljoner muslimer bosätta sig i vårt sekulariserade land och tro att de ska anamma svenska värderingar mer eller mindre över en natt är inget annat än naivt eller kanske rättare sagt okunnigt. Att förändra grundläggande värderingar tar oftast flera generationer. Den insikten har varken politiker eller den stora majoriteten av det svenska folket haft, förblindade av sin iver att vara bäst i klassen på godhet och tolerans. Nu har vi bundit ris åt egen rygg och faktiskt i många fall också åt de som sökt sig hit. Vi har skitit i det blå skåpet helt enkelt. Nu är dörren vidöppen och stanken sprider sig.
Sverige ses nu av stora delar av den muslimska världen som ett islamfientligt land när vi i själva verket under lång tid visat stor tolerans för andra trosuppfattningar. För tyvärr kan varken vissa ledare i andra länder och definitivt inte den stora massan se skillnaden på enskilda aktörer och staten Sverige. Räkna inte med att den här stormen mojnar inom kort.

Missförstå mig nu inte. Naturligtvis ska vi stå upp för våra svenska värderingar och inte minst för vår svenska yttrandefrihet men vi ska kanske vara mindre snabba med att ställa oss i främsta ledet när det gäller att omvända andra länder. Inte heller behöver vi vara bäst i klassen på invandring. Låt oss först hantera den segregation vi i oförstånd skapat i vårt toleranta land som börjar bli allt mer intolerant.

Stäng dörren till det blå skåpet!

/Bosse

*Rojavakommittéerna är ett nätverk för solidaritet och utbyte med den revolutionära rörelsen i Kurdistan

Annons

Svensk undfallenhet är pinsam

Vår svenska statsminister fördömer den dansk/svenska provokatören Paludans koranbränning utanför turkiska ambassaden i Stockholm. I Turkiet rasar den despotiske presidenten Erdoğan och möten med svenska ministrar ställs in på löpande band i den fortsatta förhalningen av Finlands och Sveriges anslutning till NATO.
Paludan är i mitt tycke en fjant som använder svensk lagstiftning avseende yttrandefrihet för att provocera och sabotera. Av statsmän borde hans agerande mötas med en axelryckning för att han är just en fjant.

Erdoğan å andra sidan är en skrupelfri narcissist som använder hela NATO-organisationen för egna inrikespolitiska syften.
Tror att de flesta vanliga västerländska människor är överens om de två herrarnas ynklighet. Jag är osäker på om lika många håller med mig om den svenska regeringens (och den tidigare) pinsamma undfallenhet mot Turkiet. När den svenska flaggan bränns och en för mig okänd turk talar om bristande mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Sverige har statsministern inget att säga. Han lägger huvudet på sned, bugar och bockar för Erdoğan i ivern att bli godkänd för medlemskap i NATO.

Jag är förvisso helt för att Sverige ska ingå i NATO. 28 länder har ratificerat vårt medlemskap. Ungern och Turkiet återstår. Ungern säger sig godkänna oss om någon månad men Erdoğan fortsätter obstruera och försöker pressa ut mesta möjliga inrikespolitiska fördelar. Han må tycka vad han vill om svensk politik men hans krav har inget med NATO och vår medlemsprocess att göra. Därför är det förvånande att han får hållas. Att en gubbe i ett land kan hålla hela NATO gisslan är ett svaghetstecken för organisationen.

Det är min uppfattning att Sverige nu ska byta taktik i relationen med Turkiet. Lägg relationen på is. Kanske ska vi ta hem ambassadören eller i alla fall någon högre tjänsteman på ambassaden i Ankara. Ställ in planerade möten på svenskt initiativ och ge Erdoğan och hans land det man brukar kalla tyst behandling tillsvidare.
Nu är det dags för NATO och inte minst USA att agera mot Turkiet och sätta hårt mot hårt. Den undfallande taktiken som precis som i relationer till Ryssland så många gånger har visat sig overksam bör överges och istället ersättas av stenhårda krav och orubblig integritet.

Ett historiskt exempel är John F Kennedys möte med den ryska presidenten Chrusjtjov 1961 i Wien, The Vienna Summit. Här var Kennedy tillmötesgående, rent av undfallande och det resulterade i att Chrusjtjov 1962 tog ytterligare ett steg framåt i sina planer med medeldistansrobotar på Castros Kuba. Kennedy hade dock lärt sig en läxa i Wien och satte ner foten och fick därmed dåvarande Sovjetunionen att backa. Ett tydligt språk har visat sig avgörande i relationen med såväl Ryssland som sannolikt också med Turkiet.

Det är enligt mig nu dags för Sverige att sitta still i båten och inte låta Erdoğan sätta agendan. Vår inbjudan till NATO ligger fast. Den garanterar ökat säkerhetspolitiskt skydd för vårt land. Det ligger lika mycket i NATO:s intresse att Sverige blir fullvärdiga medlemmar som det är viktigt för oss. Erdoğan och hans lättkränkta turkiska folk förtjänar inte mer fjäskande och undfallenhet. Räta på ryggen Kristersson, Pål Jonson och Billström. Det finns ingen anledning att kröka rygg för en despot som Erdoğan.

Den svenska undfallenheten har blivit påfallande pinsam.

/Bosse