Det är väl ingen som missat att vi i Sverige just nu har galet högt pris på el och historiskt höga drivmedelspriser. Vi har också en energiminister i den nyligen bildade regeringen under ledning av Magdalena Andersson. Den nya energiministern, Khashayar Farmanbar sitter trots den minst sagt besvärliga situationen för landets elkonsumenter och de som är beroende av den egna bilen lugnt och stillas i båten. Inte heller situationen för företagen och deras produktionsförutsättningar lockar ministern till att röra sig. Att lantbrukarna får ökade kostnader som i förlängningen kommer att chockhöja matpriserna ser ministern mer som en viktig signal till att vi ska ställa om samhället enligt en agenda framtvingad av ett parti som har runt 4 % av väljarnas stöd, Miljöpartiet som inte längre ens finns kvar i regeringen.

De pengar som nu måste läggas på orimliga el- och drivmedelspriser försvinner från övrig konsumtion. De minskar företagens intäkter och leder till ökad arbetslöshet. När företagen går sämre påverkar det i sin tur börsen och tvingar också företagen till prishöjningar. Hänger ni med? Just det, det betyder inflation och då stiger räntorna som ger hushållen sämre köpkraft vilket minskar konsumtionen och då går företagen sämre och då… Ja, ni ser hela bilden. Ja, dessutom innebär inflationen att kronan förlorar i värde, utländska varor blir dyrare. Dessutom minskar ju nu också skatteintäkterna pga minskad konsumtion. Så den hutlöst höga skatten på el och drivmedel som staten tjänar grova pengar på förlorar de på minskad övrig konsumtion.

Energiminister Khashayar Farmanbar har inte förmågan att se hela bilden av de olika faktorer som påverkar såväl den enskildes ekonomi som samhällsekonomin i sin helhet. Därför sitter han still och avvaktar kraftfullt.

Det är i och för sig anmärkningsvärt att energiministern inte ser ”the whole picture” men det som är ännu värre är att statsministern inte heller tycks fatta orsakssammanhangen. Att hon tillsatt Farmanbar som energiminister visar i sig på ett osedvanligt dåligt omdöme. Att hon inte heller nu när krisen är ett fullbordat faktum ingriper och styr in energiministern på rätt kurs är ännu märkligare. Tänker hon verkligen stillatigande låta det gå käpprätt åt skogen?

Nu är ju inte det svenska folket känt för att upphäva sin stämma och gå ut på gator och torg för att protestera (om det inte är för någon sak i fjärran land, t ex BLM och liknande). Vi knyter hellre näven i byxfickan, gnäller vid fikabordet på jobbet och vid köksbordet och sedan går hälften av oss till valurnorna och röstar på samma gamla socialistpartier och samma politik som ger högre och högre skatter och mindre och mindre per skattekrona. Sedan är vi några få som skriver insändare, bloggar och skriker lite högre. Vi blir oftast stämplade som alarmistiska. ”Inte kan det väl bli så j-kligt? Nu tog du väl i.”
Gjorde jag verkligen det? Jag är inte så säker. Med nuvarande politik och sättet som vårt land leds på är jag rädd att hela samhällsbygget undermineras och vi drivs in fattigdom med otillräcklig samhällsservice. Men statsministern, energiministern och deras regeringskollegor sitter lugnt i båten. Det drabbar ju som bekant sällan de som ställt till med eländet.

Stackars Sverige och svenskarna.

/Bosse