Tankar om livet och människorna

Jakten på ansjovisen

/ Bo J Carlsson / 1 kommentar

HURRA, HURRA, HURRA – jakten på ansjovisen är slut. Jag har häromdagen nerlagt hela fyra burkar Grebbestads Ansjovis Original ⭐️⭐️⭐️ från Abba. Julens Jansons Frestelse är med andra ord räddad. Jakten har pågått under några veckor och understundom var hoppet på väg att lämna mig. Det gick så långt att jag i desperation inköpte den sista burken ansjoviskryddad sill på ICA Toppen i Höllviken där jag tillfälligt begett mig för några inköp för ett par dagar sedan. Men trots att det finns de som påstår att Jansons blir lika god med detta substitut för ansjovis framhärdar jag att endast Grebbestads Ansjovis är det enda som duger. Kalla mig gärna snobb.

Nu ser jag fram emot den stundande julhelgen som ju inte kan genomlevas utan bl a Jansons Frestelse. Andra nödvändigheter är som bekant köttbullen, den griljerade skinkan och sillen. Glöm inte sillen! På vårt julbord återfinns också ägghalvan med kaviargrädde eller räkor och majonäs, rödkål och æbleflæsk, en eftergift för min hustrus danska rötter.
För övrigt avnjuter vi en dansk flæskesteg med tillbehör på självaste julafton. Det kräver en resa till vårt västra grannland för inköp av korrekt styckad köttbit.

Det är jag som gör merparten av livsmedelsinköp i vårt hushåll. Jag är metodisk när jag navigerar i gångarna på det för orten stora varuhuset. Hittar snabbt det jag har på min digitala inköpslista. Om det finns vill säga. Allt oftare kommer jag till hyllan där jag förväntar mig att hitta varan jag eftertraktar för att där finna en röd skylt med texten ”SLUT HOS LEVERANTÖR”. Detta välfärdsproblem kan tyckas försumbart i jämförelse med andra människors i andra länders jakt på livsuppehållande näring och det är förvisso sant. Men tänk er själva – en jul utan Jansons Frestelse. Det är som midsommar utan matjessill och nubbe, kärlek utan kyssar och…

Men nu är alla problem över, ansjovisen är återerövrad. Andra världsliga problem som krig, svält, gängskjutningar och den brittiska budgeten kan åter ta plats på löpsedlarna (finns det sådana fortfarande föresten?). Medan detta elände tillsammans med Folkpartiets, förlåt Liberalernas opinionssiffror sjunker mot botten likt en gisten eka och elpriset stiger i motsvarande hastighet kommer jag att luta mig tillbaka och till mångas för att inte säga de flestas förskräckelse avnjuta min Jansons Frestelse gjord på äkta ansjovisfiléer från Grebbestad tillsammans med – håll i er nu – lingonsylt.

Burken med ansjoviskryddad sill bortskänkes till den som är otursförföljd så till den milda grad att hon eller han står utan Grebbestads Ansjovis Original när Janson skall in i ugnen. Så här när julen närmar sig vill man gärna räcka en hjälpande hand till den som är nödställd.
Har du inte ätit Jansons Frestelse med lingonsylt har du gått miste om en väsentlighet i livet. Få vågar ens prova men den som gör det kommer att uppleva sann eufori.

Lycka till med julstöket!

Bosse

Nu är det jul igen

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Det lackar mot jul. För vart år som passerar tycks det lacka tidigare och tidigare. Vad det beror på har jag inget vetenskapligt svar på men det går ju alltid att spekulera och konspirera.

Om vi börjar med det senare så kan vi alltid anklaga handeln för att försöka öka sin försäljning. Först startar man med den amerikanska företeelsen ”black week” som för övrigt tidigare var ”black Friday”. Men varför nöja sig med en enda dag? Borde ju gå att kränga många fler varor på en vecka än på en enda ynklig dag. Efter ”black week” glider vi rakt in i julhandeln. Eller snarare återupptar. För får man tro livsmedelsbutikerna så bör vi känna julstämning redan tidigt i oktober. Julmusten har då redan dukats upp. Till julmust är det ju gott med lussekatter så varför inte bulla upp med dessa också? Knappt har man svalt den första pepparkakan innan alla ljusslingor, ljusstakar och allt glitter står till buds.

Fast det är ju förvisso inte bara handlarna som vill komma i gång tidigt. Allt fler privatpersoner börjar julpynta allt tidigare. Tomtar och troll, girlanger och blinkande julljus driftsätts långt innan den sista sommarblomman vissnat. Vad beror detta på? Är det flykt från det dystra vädret eller bristen på värme? Kanske måste det hända något utöver den gråa vardagen när rosévinet inte längre känns rätt och när den svenska mannens favoritplagg – piratbyxan till slut ändå måste hängas undan någon månad. Systembolaget byter väl för övrigt ut just rosévinet mot glögg någonstans där i månadsskiftet oktober/november. Som vi har längtat – eller…? Efter ett par flaskor glögg förbyts den längtan efter vårvärme och rosévin, när f-n kan man få ett glas rosé?
Då precis efter nyår när granen tappat de flesta av sin barr och hälften av julkulorna fallit till golvet måste vi åka till Kanarieöarna. Där finns det i alla fall rosévin. Thailand är såklart ännu bättre, mer exotiskt kanske. Men där får man inte dricka mellan klockan två och fem på eftermiddagen och vin är minst lika dyrt som i Sverige.

Det lackar som sagt mot jul och det har det gjort ett tag nu. Får den här trenden med tidigt julpynt, julmust, ljus i alla trädgårdar hålla i sig så åker väl granen ut runt den tredje advent och mellandagsrean startar två dagar innan julafton och på annandagen förbereder vi midsommarafton. Påsken hinns inte med, den får vi hoppa över, det är ju ändå nästan samma mat som på julafton och julen varar inte längre till påska.

Så fast vi bara hunnit halvvägs in i november säger jag

GOD JUL!

Bosse

Nya tider – var beredd

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Måndagen den 24 februari 2025 markerade treårsdagen av Rysslands angrepp på Ukraina. Kriget rasar för fullt medan USA:s nya president är i full färd med att omstöpa världen under förevändning att han och han allena kan och ska stoppa kriget och skapa fred. Det vill han göra i samarbete med främst Rysslands diktator Putin, mannen som startat angreppet mot en suverän stat.

Ca 200 deltog i manifestet för att uppmärksamma 3-årsdagen av Rysslands angrepp på Ukraina.

Runtom i Sverige manifesterades treårsdagen, så också i Hässleholm. Här hade ett hundratal, kanske tvåhundra människor samlats på Stortorget. Lokala politiker höll tal och sa det som under dessa tre år upprepats så många gånger. Ukraina måste få fred på sina villkor och såväl landet självt som övriga Europa måste sitta med vid förhandlingsbordet. Detta i motsats till Trumps intentioner att göra upp i samförstånd med Putin och helt enkelt dela upp den här delen av världen sinsemellan.

USA är inte längre en part att räkna med. Det ligger inte i den nya amerikanska administrationens intresse att se till övriga länders väl och ve. Man går helt och hållet in för ”America First” och ”Make America Great Again”. Den amerikanska administrationen som vi känner den är på god väg att upplösas och dess framtid ligger inte i kongressens, senatens eller det amerikanska folkets händer utan snarare i Elon Musks och ett gäng tonåriga hackare som han omger sig med. Konstitutionen och amerikansk lag röner ingen respekt från dessa eller presidentens sida vilket leder till slutsatsen att det USA som vi känner det är i upplösning.

Så USA går bort helt enkelt men är samtidigt en spelare som Europa måste ta med i beräkningen. Man må tycka vad man vill om Trump (i min bok är han en skurk) men han har i vilket fall som fått Europas politiker att vakna ur sin slummer. Frågan återstår om det är i elfte timmen och femtionionde minuten eller är det redan försent? Enligt bl a dansk underrättelsetjänst har vi inte lång tid på oss att rusta för att möta en aggression från Ryssland, några enstaka år endast att ersätta USA:s närvaro i Europa. Den danska statsministern Mette Fredriksens ”Köp, köp, köp!” är ett vittnesbörd om att det hastar.

Krig är alltid grymt. Inget skiljer Rysslands angreppskrig på Ukraina i det avseendet. Men en fråga man måste ställa sig är om det är fred till vilket pris som helst som gagnar landet i det långa loppet? Hur mycket av Ukrainas territorium måste man ge upp till Ryssland som ju redan 2014 annekterade Krim? Hur mycket av sina naturtillgångar måste Ukraina ge till USA i något som inte kan liknas vid något annat än ren utpressning i sann Trump-anda? Och hur länge låter Putin landet leva i fred och frihet innan nästa anfall kommer?

Min tro är att Ukraina med obevekligt stöd från övriga Europa måste stå emot såväl Putin som Trump. Ger vi vika för två av världens värsta skurkar så kommer vi få betala ett högt pris på alla tänkbara sätt framöver. Det är inte Ukraina som ska betala priset för detta krig, det är Ryssland och dess ledare.

Tyvärr är västvärlden svag. Vi har svårt att hantera sådana som Trump, Putin och alla andra mer eller mindre ohederliga ledare som struntar i internationell lag och humanitära självklarheter. Det senaste exemplet är den FN-resolution, skriven av Ukraina och som kräver omedelbart tillbakadragande av rysk trupp från ukrainskt territorium och fördömer Rysslands aggression. Endast 93 länder av 193 röstade för. USA och Ryssland röstade emot. Ännu en resolution, denna skriven av USA nämner inte med ett ord att det är Ryssland som angripit Ukraina men förespråkar ett snabbt avslut på kriget. Historieförfalskning i sin mest djävulska form. Som bekant är det alltid vinnaren som skriver historia och här skriver Trump den redan innan det hänt.

Allt detta och mycket därtill får mig att fundera över de knappa tvåhundra hässleholmare som slöt upp på Stortorget den 24 februari i det ödesmättade året 2025. Eller snarare så funderar jag över de som inte kom till torget denna för årstiden ljumma kväll. Hade de inte tid? Var de upptagna med annat som var viktigare? Eller något roligare? För det finns mycket som är roligare än hur vår värld ser ut just nu. Min farhåga är att de allra flesta av oss ännu inte insett allvaret. Förvisso uttrycker många att de är oroliga men därifrån till att inse vad som skulle kunna hända tycks det fortfarande vara långt. Att vara mentalt förberedd på att det värsta kan hända är en grundläggande förutsättning för att kunna stå emot om det verkligen händer. Här tror jag att vi i Sverige, förskonade från krig under lång tid är dåligt rustade. Det är i sig något att vara tacksam för men på samma gång en nackdel om det kommer till ett krig i vår del av Europa.

Vill man ändå ingjuta lite hopp kan jag konstatera att såväl våra egna politiker som övriga europeiska politiker verkar ta situationen på stort allvar. De ger hopp om att Europa ändå kommer att ta ansvar för sin egen säkerhet på ett betydligt mer klokt sätt framöver.
En oro kvarstår dock och det är att man ändå ska förlita sig på att USA lever upp till ingångna avtal och åtaganden i NATO. För att ta till ett uttryck min salig mamma ofta använde sig av – ”själv är bäste dräng”. Europa mår bäst av att se om sitt eget hus och göra sig oavhängiga av USA. Nu och för överskådlig framtid.

Var inte rädd – var beredd!

Bosse

Det livgivande ljuset

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Ljuset är på väg i dessa mörka tider. En dryg tredjedel av årets längsta månad, kortast i almanackan men så lång så lång likafullt. Jul- och nyårshelgernas ljusdekorationer och festligheter är ett minne blott och ljuset har ännu inte återvänt när vi skriver den första februari.

Vid vecka 8, i skrivande stund nästa vecka tänds äntligen hoppet om att en vår är i antågande. Morgnarna är inte längre kolsvarta, stearinljuset på frukostbordet ersätts av en strimma morgonljus och när arbetsdagen går mot sitt slut är det fortfarande någorlunda dagsljus ute.

Det är lite lättare att leva, steget är lite spänstigare, hundpromenaden inte lika ruggig och axlarna sjunker något. Våren är inom räckhåll. Nej, inte skynda men ändå längta. Vår och sommar går ju av någon anledning så mycket fortare än höst och vinter, det gäller att njuta varje enskild stund innan vintermörkret återigen sänker sig över oss människor, särskilt över oss sommarmänniskor. Vi som för varje vinter vi får förmånen att uppleva likafullt inte vill ha vinter. Vi, som om vi kan flyr vintern till varmare och soligare breddgrader runtom i världen. Och när vi inte kan det hukar oss i vintermörkret och drömmer om soliga dagar i ett fagert svenskt sommarlandskap. Midsommar och ljumma augustikvällar på altanen.

Då är det gott att leva, då är det lätt att leva. Då blommar det inte bara i naturen och i våra trädgårdar, då blommar människan själv. Men livet är som bekant inte bara sommar och sol. Livet är hela året, höst, vinter och vår också. Värt att leva hela året för livet är med en äldre mans perspektiv kort, så väldigt kort. Någon för mig okänd tänkare har sagt ”Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är.”

Och så är det ju varje dag är värd att vårda för om sanningen ska fram i all sin blixtklara verklighet så kan var och en av oss dö precis vilken dag som helst.

Med det vill jag ha sagt att jag känner en tacksamhet för livet, det sköra men så härliga livet. Tacksamhet för de små stunderna, för de stora upplevelserna, för fred och frihet som vi i vårt land fått uppleva under så lång tid

Nu är våren snart här, kanske blir den varm och solig, kanske blir den regnig och kall men oavsett så kommer jag att njuta varje dag av den precis som jag försöker njuta av alla andra dagar på året hur än de ter sig.

Önskar er alla en njutbar dag!

Bosse

Några sommartankar

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Ni kanske undrar var jag tagit vägen? Det är nära nog ett helt år sedan jag publicerade något här på bojohnny.com.
Ja, det är livet som kommit emellan och tiden går som bekant rysligt fort. Fortare nu än förra året, det ligger i sakens natur – ju äldre man blir ju fortare går tiden helt enkelt och förmodligen blir man själv långsammare. Nåja, nu skriver jag några rader i alla fall.

Vi har redan klarat av midsommar, den kom och gick med sill och nubbe och regn. Eller så var det väl inte? Det var ju strålande sol och så varmt att vi nästan började klaga på att det inte var regn och kallt som det ju ska vara på en äkta svensk midsommar.
Men nu har det i vilket fall som varit svensk sommar ett tag som man kan lita på. Kallt och regn nästan varje dag. När jag tvättar en bil brukar det alltid regna ganska fort efter att bilen varit ute en kort, kort stund efter tvätten. Och precis så blev det igår och i förrgår när jag tvättat en annan av familjens bilar.

Nytvättad och putsad. Nu väntar regnet.

Jag har badat en hel gång i vår pool än så länge denna sommar. Poolen är uppvärmd och håller mellan 25 – 27° så det är inte kallt i vattnet men desto kallare i luften och då känner jag inget behov av att nedsänka min kropp i vatten för att söka svalka, det behövs ju inte. Vill man värma sig finns det bättre sätt än poolen.

Att däremot lämna Sverige så här års och söka sig till varmare trakter, t ex runt Medelhavet är inte mig grej. Svensk sommar är ändå väldigt fint också när det regnar och blåser snålt. Sverige är helt enkelt fantastiskt inte minst på sommaren. Och är det för jäkligt kan man ju grilla ute och äta inne i värsta fall.
Det har dessutom varit ganska intensiva dagar i juni. Familjen kom hem från New York i mitten på månaden. En sexmånaders baby, en intensiv hund (milt uttryckt) och så dottern och hennes man. Vi har hunnit med ett besök på Torsjö Live och så har det varit dop med efterföljande mottagning i vår trädgård. Tältbygge och tillredning av en buffé.
På tal om grill föresten så investerade vi i några nya delar till vår numera gamla men pålitliga gasgrill. Den blev förvisso inte som ny men nära nog och får göra tjänst ett år till och sannolikt flera.
Sommaren är tack och lov långt ifrån slut så jag ser fram emot många sköna dagar och kvällar innan vintern knackar på och pockar på ylletröjor och dunjackor.

Sommarkramar från

Bosse

2022 – ett år går i graven

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Detta är en rysligt lång text – om du skrollar längst ner slipper du läsa allt och kan bara ta till dig av en kort och hurtig nyårshälsning.

Efter att ha kämpat oss igenom två år av pandemi mötte vi 2022 med viss tillförsikt även om en rysk skugga hängde över oss. Och våra värsta farhågor besannades den 24 februari när Ryssland startade ett fullskaligt krig mot Ukraina.

Men livet går som bekant vidare för de av oss som får vara med ännu en tid. Så året som nu är till ända har, som många tidigare år präglats av både toppar och dalar. Sammantaget kommer dock året 2022 gå till historien som ett av de sämre på mycket länge.
Konflikthärdarna hopar sig runtom i världen och tycks krypa allt närmare vårt eget hörn här uppe i Norden. Hemma i Sverige ser det heller inte så ljust ut även om några nära förestående krigshot inte tycks föreligga. Låt oss hoppas det förblir så.

Men vårt svenska samhälle visar upp allt fler sprickor i den tidigare så välputsade fasaden.
Från att ha varit ett tryggt samhälle med hög välfärd på alla plan har Sverige rasat ner i rankingen och nu känns det nästan som fritt fall. Okej allt detta har såklart inte skett under det senaste året. Det handlar snarare om decennier men 2022 har uppvisat många oroande händelser.

Elpriserna är inte bara höga, de är idiotiska utan någon egentlig förankring i vad det kostar att få fram strömmen till två hål i väggen. Matpriserna skenar och folk har inte råd att köra till jobbet för bensin- och dieselpriserna är lika tokiga som elpriset. Nu skenar inflationen och drar räntorna med sig upp, upp, upp. Allt fler politiker skyller alltsammans på Putin och kriget i Ukraina men jag tror sanningen till stor del snarare är usel förvaltning och oskicklig ledning under lång tid här i Sverige men också i andra västeuropeiska länder.

Nu har vi efter åtta års socialistiskt regeringsinnehav fått en borgerlig regering. Den har dock fått en skakig start för att uttrycka det milt. Mitt intryck är att de närmast är lite förvånade över att de lyckades bilda regering och nu famlar i mörkret lite för att se om de någorlunda kan uppfylla alla de löften som avgivits inför valet. De är ju inte så att de fyra partier som är inblandade är överens om hur det hela ska gå till. Inte ens de tre partier som utgör regeringen är samstämmiga och det fjärde partiet, Sverigedemokraterna är därtill de största av de fyra och kräver därför stort inflytande. Ingen enkel ekvation att få ihop.

En ytterligare faktor som gör det hela trögt är det faktum att trots att dessa fyra partier klassas som borgerliga i själva verket är en något mer konservativ version av socialdemokratin som är stadigt förankrad i såväl den svenska politiska själen som i en övervägande delen av den svenska folksjälen. Lite bryskt uttryckt kan man säga att de förändringar som en borgerlig regering vill göra jämfört med en socialistisk är grader i helvetet. Den förvaltningsmodell vi alltjämt driver i Sverige, sprungen ur Axel Oxenstierna lämnar lite utrymme för radikala grepp. Oxenstierna la grunderna för 1634 års svenska regeringsform som till stora delar är styrande än idag. Exempelvis har vi än idag i princip samma länsindelning som vid den tiden. Det ger oss ju också tjugoen regioner med lika många ledningar som t ex ska ge likvärdig vård i hela landet. Det går ju sådär. I Danmark har man en ledning för vården på hälften så många invånare som Sverige. Vi har alltså tjugoen – smaka på den.

Dock kan man konstatera att Oxenstierna redan på sin tid hade insikten om hur det är ställt med statsledning i många fall. Hans mest berömda citat lyder nämligen ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?”
Som lekman och sk vanlig medborgare kan man inte sällan fråga sig just det. Hur lite förstånd finns det hos våra politiska företrädare? Ofta frågar man sig hur svårt det kan vara?
Får ofta känslan att svenska politiker (kanske gäller många västerländska generellt) ofta lever efter principerna jag avvaktar kraftfullt och om jag skiter i det tillräckligt länge så löser det sig självt.

Det är mycket i det svenska samhället som fungerar dåligt eller inte alls. Det är i stort som smått. Förvisso är jag för att individen i allt väsentligt ska styra sitt liv själv men på samma gång lever vi ju tillsammans i just samhällen där sam är den springande punkten. Om man som individ då inte kan samsas med majoriteten blir det problem. Om samhället heller inte kan leverera det som brukar kallas samhällskontraktet, dvs det vi som skattebetalare betalar för blir det också problem. De yttrar sig för eller senare i motsättningar mellan olika grupperingar inom samma begränsade yta, en by, en stad, en kommun, en region, ett land eller en geografiskt avgränsad yta. Oavsett vilken begränsning vi pratar om måste de finnas en kompromissvilja likväl som en viss förmåga till anpassning och hänsynstagande om vi talar om mer än en ensam individ.

Det leder oss in på ett stort misstag vi gjort i Sverige. Vi öppnade vårt lands gränser för en invandring som saknar motstycke i Europa i modern tid. Långt fler människor sökte sig av olika skäl till Sverige under kort tid. Vi klarade helt enkelt inte att integrera många av dessa och brottas nu inte bara med kostnader som per capita är alltför höga utan också parallellsamhällen och en kriminalitet som vi tappat kontrollen över. Inte nog med det för trots bland Europas högsta skatter räcker resurserna inte till för att ge vård, omsorg, skola och trygghet för hela samhället. Vi är helt enkelt för få som bidrar med skatter för att det ska räcka till alla de som ska ta del av den svenska välfärden. Många uppfattar att samhällskontraktet inte uppfylls och vi är alltför många inom en begränsad yta som inte har samsyn om hur vi bör interagera med varandra. Vi har tussat ihop vitt skilda kulturer alltför snabbt och varit okunniga om hur människor i allmänhet är funtade.

Men allt kan såklart inte skyllas på en okontrollerad invandring utan det finns andra förödande misstag som våra politiker begått de senaste decennierna. T ex har vi en dåligt rustad och gles poliskår därtill tyngd av den svenska omfattande byråkratin. I många fall heller inte mentalt beredd på vilken verklighet den enskilde polismannen ställs inför i dagens svenska samhälle. Vi har minst antal poliser men flest antal dödsskjutningar per capita i Europa. Det som förr kallades ”den hederlige tjuven” finns knappast längre. Dagens kriminella är definitivt inte i närheten av hederlighet utan istället kallblodiga mördare i många fall. Polisens våldsmonopol kan man heller inte hävda fullt ut längre. Det saknas helt enkelt rätt utbildat manskap och utrustningen är inte heller tillräcklig.
Organisatoriskt är man också handikappad med mycket administration som tar poliser från gatan till skrivbordet och en del rekryteringar på ledningsnivå som kan ifrågasättas.

Den svenska skolan, inte helt felaktigt ibland kallad flumskolan ger heller inte de resultat man kan önska. Det är gott och väl att ge extra resurser till svaga elever men kravlöshet ger heller inga stjärnor som kan leda och föra framtidens samhällsutveckling i rätt riktning. I en nordskånsk kommun klarade inte hälften av eleverna i sjätte klass godkända betyg. Vad ska det bli av dessa unga människor? Hur ska de bli självförsörjande och kunna bidra till våra gemensamma framtid? Lärarnas auktoritet plockades av dem någon gång på 70-talet för numera vara obefintlig. Vi fick Palmes och Alva Myrdals skola. Det är eleverna och deras ibland föga samarbetsvilliga föräldrar som utgör auktoritet i skolan.

Förvisso hade Sveriges militära försvar åderlåtits ända sedan 70-talet men med början på 90-talet började en mer omfattande skrotning av hela det svenska totalförsvaret. Den eviga freden är här visste politiker i alla läger att basunera ut. Personal avvecklades, förband lades ner, materiel skrotades eller skänktes till mer framsynta länder. Långt ifrån alla bedömare trodde att detta var den rätta vägen och det skulle visa sig ganska snart att det inte var det heller. Det blev pinsamt uppenbart också för den politiska ledningen under pandemin 2020 och 2021 att det hade varit bra med åtminstone en del av de beredskapslager vi skotade under 90- och början på 2000-talet. Nu 2022 har insikten om att även ett militärt försvar är av nöden. Putins anfallskrig i Ukraina har väckt den slumrande politikerkåren först nu trots att de flesta med enkelhet kunnat se vad som skulle komma redan för tio år sedan och definitivt 2014. Efter att förre försvarsministern Hultqvist (S) så sent som hösten 2021 dyrt och heligt lovat att Sverige minsann aldrig skulle gå med i NATO, i alla fall inte på hans vakt så gjorde han tidigt 2022 en politisk helomvändning åt höger kan man kanske säga (alla som gjort lumpen vet att annars görs helomvändningar i exercisen alltid åt vänster). Nu väntar Sverige tillsammans med Finland på att Erdogan i Turkiet ska gå med på att ratificera våra länders ansökningar. Ett politiskt rävspel som ter sig uselt för varje anständig människa.

Ja, så då till sorgebarnet energiförsörjning. Det hänger ju till del ihop med Putins agenda. Han har lyckats binda upp svansen på inte minst Tyskland. Vi å andra sidan har kopplat ihop vårt till för bara några år sedan robusta nära nog helt fossilfria elsystem med resten av Europa och därefter monterat sönder vårt system. Av 12 kärnkraftsreaktorer har vi stängt ner 6 stycken fullt fungerande i förtid och ska istället förlita oss på att det blåser tillräckligt hela tiden. Därtill styrs våra priser inte av produktionskostnader utan av en elbörs som gått bananas när el köps och säljs till dagspriser.
Svenska hushåll och inte minst landets mindre företag går på knäna eller i värsta fall i konkurs. Det innebär att människor mister sina jobb, får gå från hus och hem och investeringar bromsas eller uteblir. Några snabba och effektiva åtgärder från politiskt håll är inte att vänta trots att den nytillträdda regeringen var nära nog övertydlig i sin retorik under valrörelsen. Paradigmskifte utlovades, snabba åtgärder och kraftfulla lösningar fanns runt hörnet. Det som väntar är en avslagen senkommen socialdemokratisk variant. Samla in ännu högre skatter, administrera bort en ansenlig del och dela ut några allmosor till hushållen. Företagen ges möjlighet att skjuta upp skatter och avgifter, dvs bygga upp skulder till staten.
Ett effektivare sätt hade varit att justera skatter på energi. Det hade gett en snabb och direkt inverkan på människors plånbok och företagens kassor. Nu försvarar sig politikerna med att då skulle vi okunniga medborgare direkt börja slösa med el och då kan systemet braka ihop. Nu tror inte jag att folk i allmänhet är så korkade. Men hursomhelst med det så får vi nu i stället räkna med konkurser och hushåll som inte kan betala. I slutänden kommer staten sannolikt att få betala ett högre pris för det än vad sänkta skatter skulle kosta. Hur svårt kan det vara?
Slutsatsen blir att också en borgerlig regering i Sverige för en mer eller mindre socialdemokratisk politik, dvs man håller skattetrycket uppe och begränsar därmed såväl individens som företagens valfrihet. Den svenska folksjälen i allmänhet och politikernas i synnerhet är så kraftigt marinerad i socialdemokrati att det inte finns intellektuellt utrymme för tänkande utanför den socialistiska rågången. Det är förödande för det svenska samhället som ju inte längre står inför efterkrigstidens utmaningar utan helt andra svårigheter. I en globaliserad värld med helt andra synsätt från en inte oansenlig del av befolkningen måste statsledningen kunna släppa sargen, åka fritt eller tänka utanför boxen om ni så vill.

Ytterligare ett sorgebarn är vård och omsorg. Trots att vi som tidigare nämnts har en topplacering i skatteligan så ligger vi långt ner i rankingen på välfärdsligan. Mao får vi mindre per inbetald skattekrona än jämförbara länder inom OECD. Vi placerar oss runt 13 – 15 plats. Det är ett uselt betyg för vår förmåga att förvalta skattemedel. En del kan säkert skyllas på Oxenstierna men mer på dagens politiker som inte kan lyfta blicken och söka moderna lösningar för effektivare användning av våra höga skatter.
Sorgligt blir det ju också för oss medborgare som antingen kunnat få billigare vård och därmed mer pengar i den egna plånboken eller ännu bättre vård, kortare köer, osv för samma pengar. Ja, ni fattar. Smartare utnyttjande kan antingen ge lägre skatter eller högre ”value for money”. Ett annat alternativ är att det blir mer pengar över till annat, t ex polisen, skolan, försvaret, landets infrastruktur, etc. Det senare har jag inte ens nämnt men det är som alla vet ännu ett område som är eftersatt och numera fungerar på gränsen till oanvändbart. Opålitlig tågtrafik och ett eftersatt vägnät.

Finns det då inga förhoppningar inför 2023? Jo, det gör det såklart. Det sista som överger människan är hoppet sägs det ju. Så hoppas kan man ju alltid.
Fred på jorden hoppas man alltid på fast att man vet att det aldrig kommer att hända.
Lite mer sannolikt är att man ska vinna på Lotto eller Triss eller nå´t fast chansen är väl nästan lika liten som den första förhoppningen.
Viktigare då att hoppas på god hälsa för nära och kära likväl som för egen del.
Skickar också en förhoppning och önskan om framgång för såväl vår egen regering som ledare runtom i världen för att de ska fatta kloka beslut för människors bästa och inte bara för eget gynnande. Det finns vissa förutsättningar för att detta ska ske på vissa händer medan det tyvärr är utsiktslöst i andra fall.

Till sist. Ett nytt år medför alltid lite nytändning. Man tar nya tag och ser fram emot ljusare tider såväl fysiskt som mentalt. Det i sig är hoppfullt och kan ibland också bli en självuppfyllande profetia. Låt oss därför hoppas att 2023 innebär mindre lidande för många människor. Större klokskap och medmänsklighet för de som utövar makt och ett bättre liv för oss alla.

Tack för i år och Gott Nytt År!

/Bosse

Integrera mera

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Det pratas mycket om gängkriminalitet och det ökande våldet i vårt samhälle. Det är ju förvisso inte så konstigt eftersom Sverige numera toppar statistiken över skjutningar och annan kriminalitet. På den politiska agendan för att komma till bukt med problemen står utökad och förbättrad socialtjänst, skolans ansvar och så fler poliser och längre fängelsestraff förstås. Lagskärpningar och diverse andra förslag, mer eller mindre verklighetsförankrade dyker också upp titt som tätt i debatten.

Något som inte belyses lika ofta om ens alls är de bakomliggande orsakerna till varför det en gång så idylliska svenska samhället har fått den utveckling vi ser idag. Om den svenska debatten har gått från förnekelse av sagda problem till ett mera öppet konstaterande av tingens ordning så har orsaken till att det blivit som det blivit än så länge totalt beröringsförbud tycks det.

Något vetenskapligt underbyggt svar på frågan har jag som vanligt inte. Det här är en text som beskriver mina högst personliga idéer, tankar och teorier om det som sker i vårt samhälle. Inte heller kan jag hävda att jag är någon historisk expert men jag har ändå letat i mitt minne och hur jag än söker kan jag inte hitta något exempel genom historien när en massiv folkvandring skett och då två vitt skilda kulturer plötsligt har befunnit sig inom ett begränsat geografiskt område och i en gemensam samhällsstruktur utan att det inneburit konflikter. Det tycks ligga i människans natur att den egna levnadsstilen och den egna kulturen är inget man lättvindigt vill eller kan ändra på.

Och det är väl just det här som hänt och händer i Sverige. Mer än en miljon människor, fler än 10 % av Sveriges totala befolkning har kommit till vårt land på en förhållandevis kort tid. Vi har därtill i missriktad välvilja ansträngt oss till det yttersta för att stärka de hitkommandes egen kultur och eget språk medan vi ändå upp i den högsta statsledningen förminskat och till och med förnekat den svenska kulturen och livsstilen. Det har skapat parallella samhällen inom landets gränser. Kort sagt har det uppstått en obalans som ger negativa såväl ekonomiska som integrationsmässiga effekter. Vi drar åt helt olika håll fast vi delar gemensamma resurser och gemensamt utrymme.

Hur ska vi då komma tillrätta med detta? Hjälper det med fler poliser? Ska det till tuffare tag i skolan eller ska vi ha längre fängelsestraff? Ja, det måste vi kanske ha men det är i så fall som en konsekvens av hur vårt samhälle ser ut och det kommer inte att vrida kursen rätt. Vilken fortsatt utveckling vårt samhälle kommer ta, hur morgondagens Sverige kommer att se ut kan man bara gissa. Min tro är att det kommer ta generationer innan vi ser en fungerande integration – innan samhället har satt sig i vilken form det än må ta. Men för att det ska ske måste migrationspolitiken i Sverige göra en fundamental helomvändning. Om en fortsatt stor invandring sker så skjuts problemen framför oss och förvärras sannolikt också. Om invandringen minskar kraftigt kan samhället så sakteliga stabiliseras i sin nya form. Det samhälle som vi gamla 50-talister växte upp i är för alltid borta.

I grunden borde EU i nära samarbete med FN varit en aktiv aktör och bidragit till en rimlig fördelning av alla de miljoner som under de senaste decennierna lämnat sina hemländer. Istället har vissa länder fått en oproportionerlig stor andel av inflyttade människor från andra kulturer och med andra religioner. Vissa grupper har haft lättare att integreras i det svenska samhället medan andra grupper haft det svårare eller till och med varit direkt ovilliga att inlemmas i vårt samhälle.
Det hade ju varit trevligt att sjunga mångfaldens lov och det pittoreska i nya sedvänjor som blandas med svensk midsommar och ”Hej Tomtegubbar” men det är väl ändå en lärdom vi dragit att den bilden är en chimär. Människan fungerar inte så och i det fallet är vi alla lika, också vi svenskar som ofta tror oss vara annorlunda än resten av världen.

Integrera mera – om det bara hade gått.

/Bosse

Tjugotjugo1

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Har de´vatt nå´t?

Sista dagen 2021 och det är på sin plats att sammanfatta. Har det varit ett bra år? Ömsom vin, ömsom vatten som man brukar säga. Visst finns det ljuspunkter, flera stycken faktiskt men över alltihop lägger den ihärdiga pandemin sin våta filt.

Precis som alla andra har jag kunnat bocka av ännu ett år i livets kalender. Alla vill bli gamla men ingen vill bli äldre. Men äldre blir man och alternativet är som bekant värre. Så nu kan jag se bakåt på sextioåtta levnadsår. Nu är jag inte så bra på att titta bakåt vilket ju innebär att skriva en krönika om året som varit brukar innebära ett visst huvudbry. Vad är det egentligen för viktiga händelser, i stort som i smått som utspelat sig under detta år – 2021?

Min gamla dator kändes under året mer trött än tidigare. Orsaken är förmodligen mer användarens begränsade kunskaper om hur en dator egentligen fungerar. Till slut tröttnade jag och begav mig till Apple-butiken. Jo, det är Mac som gäller för mig.
Redan i somras köpte jag ny telefon då den gamla började trilskas med laddningen. Ett hål i plånboken uppstod och en Iphone 12 Pro slank ner i fickan. Den fungerar precis lika bra som den förra innan den satte sig på tvären. I övrigt allt annat lika. Ja, kameran är väl lite bättre med fler inställningsmöjligheter. I november blev det så dags för ny dator. Nytt ännu större hål i plånboken. Allt annat lika. Ja, lite snabbare än den förra när den var nya men i övrigt… Jo, det är något med tangentbordet. Jag landar fel på tangenterna oftare, dubbeltryck. F-bannat irriterande. Jag skriver med den välkända traditionella pekfingervalsen och undan går det. Då blir man ju minst sagt irriterad när man måste gå tillbaka och rätta.

En av de absolut viktigaste och roligaste händelserna 2021 var att USA öppnade sina gränser för resande från Schengenområdet. Den 8 november gick det att resa in i USA från Europa utan karantän. Ett negativt coronatest (PCR eller anti-gen) samt vaccinationsbevis krävs.
Jag landade på Newark International Airport den 17 november och tog en bil till Green Point i Brooklyn, New York. Där kunde jag efter femton månader äntligen krama om vår dotter. En månad och några dagar senare var jag tillbaka tillsammans med min fru som också hon kunde krama om vår dotter. Det har varit en lång väntan. Nu blev det en vecka i New York med julfirande och en del annat innan vi återvände hem till Sverige. Håller tummarna för att världen inte behöver stänga igen utan att vi kan resa och träffa våra nära och kära såväl inom landet som utomlands.
En sådan här ofrivillig separation är inte bara oönskad den är också en livserfarenhet som är ny för oss i den sk fria världen. Som svensk är jag van att kunna resa vart jag vill i hela världen även om vissa platser är mer otillgängliga än andra. Nu har jag i praktiken varit utestängd från t ex USA sedan mars 2020. Det ger en fingervisning om hur människor har det i länder som är mindre fria och demokratiska än vi är i vårt land.

Äntligen gick det att besöka nära och kära på andra sidan Atlanten. Foto: Robert Peng

Om man ska försöka se pandemin ur en positiv synvinkel kan det för min del vara att vi förlagt semester och fritid inom landet. Vi har innan USA-resorna i slutet på detta år inte varit utomlands sedan februari 2020 om man bortser från någon endagstur till Köpenhamn.
Däremot har vi gjort besök i Karlskrona, på Gotland, på Öland, på Ven, på Eriksberg och två besök i Stockholm.

Vaccinationerna mot den förhatliga Coronan har också trillat in. Först en, sedan två och faktiskt också den tredje. Ungefär 80 % av landets befolkning har fått vaccin i olika omfattning. Arbetet med att vaccinera fortgår med målet att begränsa spridning och sjukdom. Jag avstår från att recensera hur detta fungerar, har helt enkelt inte tillräcklig kunskap. Däremot tror jag att det är viktigt att just vaccinera sig för att livet på sikt ska kunna bli lite mer normalt. Men som bekant finns det de som är motståndare till vaccinet och tror att det gör mer skada än nytta. Vem som har rätt och vem som har fel får framtiden utvisa.

På tal om framtiden. Hur blir det med 2022? Får vi bukt med pandemin? Invaderar Ryssland Ukraina? Blir det regeringsskifte i Sverige? Hur blir sommaren? Går börsen upp eller ner? Ska elpriset fortsätta och slå nya rekord? Det finns många frågor medan svaren är få. Den som lever får se. Framtiden ser mer oförutsägbar ut än någon gång tidigare tycks det.
En förhoppning inför 2022 är ändå att det ska bli lite bättre med allt. Den förhoppningen har såklart alla andra också. Vem önskar sig sämre tider? Det är väl bara vad som är bättre som skiljer sig från en individ till en annan. Så när jag önskar ny regering, lägre drivmedelspriser och en rimligare skattepolitik tycker andra att skatterna ska höjas så att pengarna kan gå till annat än vad jag tänkt mig. Det enda jag kan göra åt det är att lägga min röst i september så får demokratin förhoppningsvis sköta resten. Dock är det viktigt att komma ihåg att demokrati inte är någon självklarhet, inte ens i vårt land så var rädd om den. En uppmaning till våra politiker som ibland tycks vara villiga att skruva lite för mycket på en del kranar.

Till sist – måtte det bli en fin sommar, lagom varmt, soligt, väldigt lite corona och sköna grillkvällar.

Hursomhelst med allt detta. Jag hoppas att alla och envar får ett GOTT NYTT ÅR!

/Bosse

En titt i kristallkulan

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

För en vecka sedan idag bockade jag av min 68:e födelsedag. Sextioåtta år är ur en människas perspektiv en förhållandevis lång tid men sett genom historiens förstoringsglas endast en blinkning. Ändå kan jag se tillbaka på ett händelserikt liv där samhällsutvecklingen verkligen tagit gigantiska kliv dock inte alla gånger i en positiv riktning. Snarare har det vinglats både hit och dit och allt emellanåt också bakåt. Men visst har det blivit mycket bättre på de allra flesta sätt även om sådan mogna människor som jag själv, inte minst män ofta hävdar att det var bättre förr. Fast sammantaget var det nog inte det. Människan har ju faktiskt förmågan att söka bättre lösningar på det mesta. Vår nyfikenhet har lett fram till många för vår egen del gynnsamma upptäckter även om kostnaden ibland kan tyckas hög.

Hur ter sig då vår framtid? Hur blir resten av en sextioåttaårings liv i det lilla och mänsklighetens i det större perspektivet? Ja, den första frågan kan jag ju spekulera i och ge uttryck för egna önskningar om medan det andra ledet i frågan väl vore förmätet att tro sig kunna sia om. Men även i detta avseende kan ju önskningar och förhoppningar sättas på pränt.

Snart har vi levt två år i skuggan av COVID-19. Det har satt en stor prägel på allt vi gör och upplever så det är omöjligt att inte utgår från det faktum att en pandemi håller ett stadigt grepp om våra liv oavsett vilken inställning vi har till detta gäckande virus. Själv fick jag dos 3 i vänster axel häromdagen. Det resulterade i en viss ömhet på stickstället men i övrigt har jag inte fått några märkbara biverkningar. Sedan födsel har jag fått otaliga vaccinationer mot alla möjliga sjukdomar och tillhör den grupp som tror att det har varit till gagn för min hälsa. Sett ur det globala perspektivet har dessa mänskliga uppfinningar räddat miljoner liv och besparat ännu fler människor lidande. Exempelvis har smittkoppor nära nog utrotats och polio är på god väg att gå samma öde till mötes.
Så det var verkligen inte bättre förr när människor dog i smittkoppor, influensor och andra sjukdomar som idag betraktas som nära nog ofarliga – rätt hanterade.

Första kramen på femton månader

För en dryg vecka sedan kunde jag sätta mig på ett flygplan på Kastrups flygplats och låta mig flygas till New York. USA har sedan den 8:e november öppnat sina gränser för resenärer från EU (egentligen Schengen). För inresa krävdes full vaccination (2 doser) och ett PCR-test inte äldre än 72 timmar. Jag uppfyllde kraven och hade därtill på sedvanligt sätt fyllt i och fått godkänt en ESTA-ansökan som alltid krävs för resa till USA.
Resan tar åtta timmar och var ungefär lika upphetsande som vanligt. Kontrollen i U.S Border & Customs Protection gick smidigt och ovanligt snabbt och med bagaget i hand gick jag ut till en väntande bil. Trafiken inne på Manhattan var minst sagt tung och resan från Newark på Jersey-sidan via Manhattan till Green Point i Brooklyn tog två timmar mot normala en. När jag kom fram kunde jag efter femton månader äntligen krama vår dotter som numera bor på andra sidan Atlanten.

Är detta en av framtidsutsikterna 68-åringen har framför sig? Långa tider av stängda gränser och komplicerade och dyrbara procedurer för att kunna träffa nära och kära som bor i andra delar av världen. Jag vill gärna hoppas att vi får bukt med COVID-19 och att världen kan återgå till ett mera normalt tillstånd men fruktar att det kan ta ansenlig tid, kanske tiotals år eller mer. Vaccin i all ära men långt ifrån alla får tillgång till det, andra vill inte ta det av olika skäl. Det är min tro att vaccintäckningen måste bli betydligt större innan vi vågar blåsa faran över.

Nu håller jag tummarna för att den senaste mutationen, Omicron som upptäckts i Sydafrika kan begränsas i omfattning och därmed inte sätta käppar i hjulen för stundande familjehelger. Men f-n tro’t som man säger.

Fortsätt kämpa med handsprit, avstånd och ta din spruta!

/Bosse

Den som väntar

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Efter snart ett år med COVID-19 dristar jag mig till att påstå att vi lever i pandemins tidevarv. Nu har vi nått nästa fas i denna farsots gäckande av våra liv. Ännu ser vi inte slutet men vi väntar. Nu är det vaccinet många av oss vill åt. Aldrig har väl en spruta i armen varit så efterlängtad som nu. Det är en annan väntan.

Men när kommer den då, sprutan? När kommer brevet från sjukvården, från någon av landets regioner som ger dig rätt att boka tid för din vaccination? Sverige har per den 25 januari i år vaccinerat 1,92 per 100.000 invånare. I Danmark har man lyckats ungefär dubbelt så bra med 3,69 medan Israel utklassar de flesta länder med en siffra 46,71. I Storbritannien är siffran 11,38. Allt enligt Oxford University som sammanställer vaccinationstakten i olika länder. Sverige har en lägre takt än EU-länderna i genomsnitt.
Senaste nytt här i Region Skåne är att man är osäker på leveranserna av vaccin och därför avvaktar med utskick av brev till nästa grupp (70+) som står i tur för vaccination. Breven ligger färdiga på tryckeriet, klara att skickas ut men… Vi väntar.
Man frågar sig varför vi inte tycks lyckas särskilt bra med något i vårt land just nu? Vi släpar efter medan andra länder uppvisar betydligt effektivare hantering och därmed sannolikt skyddar sin befolkning bättre.

Nja, säger du. Det hävdas ju att vi har en eftersläpning i rapporteringen av vaccinationerna medan andra länder har en snabbare rapportering. Det skulle betyda att vi egentligen vaccinerar lika snabbt och omfattande som de flesta jämförbara länder.
Då vill jag påminna om att när det gäller dödstal i denna förskräckliga sjukdom har man haft ett liknande resonemang i Sverige – fast tvärtom. Vi har hävdat att andra länder har haft en eftersläpning i rapporteringen av döda medan vi har haft en snabb rapportering av dödstalen. Slutsatsen av det skulle vara att vi haft liknande antal döda i förhållande till folkmängd som andra länder. Så är det som bekant inte. Vi har betydligt sämre utfall än t ex våra nordiska grannar. Men som bekant kan man bevisa det mesta med statistik.

Ju längre vi måste upprätthålla strikta restriktioner ju mer hämmas vi som individer och samhälle. Det ger i sin tur långsiktiga effekter av pandemin som är svåra att överblicka men det finns anledning att tro att de kommer att påverka samhället i många år framöver, decennier gissar jag.
Exempel på orosmoln är hur distansutbildning av våra unga påverkar kunskapsnivåer och hur möjligheter till högre studier eventuellt försvåras av detta med minskad tillgång till rätt utbildad arbetskraft i framtiden som följd.
Annat som kommer att ge negativa effekter är konkurser i främst småföretag och tillhörande arbetslöshet. I förlängningen kommer det att ge minskade skatteintäkter och därmed minskad välfärd. Våra politiker kommer såklart att ropa på höjda skatter men det kommer i sin tur att ge minskade investeringar i det privata näringslivet och i förlängningen sämre tillväxt.
Någon ljusning när det gäller politikernas förmåga att sätta sig in i näringslivets villkor och hur det fungerar i verkligheten är tyvärr inte att hoppas på.

Det pratas också allt oftare om den psykiska hälsan och hur den påverkas av isolering. Antalet kontakter med andra människor har minskat kraftig för de flesta av oss. Människan är som bekant ett socialt djur och eremitliv är inte för de flesta av oss. Det är ändå det vi just nu ska ägna oss åt för att begränsa virusets härjningar. För oss som lever tillsammans med någon går det väl ändå an men jag tänker på alla som lever singelliv. I Sverige är det en ansenlig andel av alla hushåll som är just singelhushåll. Enligt SCB:s senaste statistik (sept 2020) är det närmare bestämt 18 % (knappt 1,9 miljoner) av befolkningen (ensamstående utan barn). 51 % av dessa är kvinnor.
Fysisk beröring är en viktig del i samvaron med andra människor och det är ju inte heller att rekommendera i dessa tider. Vi skakar inte hand, vi kramas inte, inte ens våra nära och jag förmodar att dating inte är så lockande heller. Vilka konsekvenser denna uteblivna kontakt med medmänniskor får på sikt tror jag egentligen inte att någon i dagsläget med säkerhet kan uttala sig om. Men på vissa håll befaras ökad psykisk ohälsa och fler självmord. Bägge tragiska effekter som också kommer att ge avtryck i samhällsutvecklingen. Här kan vi alla säkert bidra till att minska effekterna. Med dagens moderna teknik kan man ändå ta kontakt med vänner och släktingar med hjälp av t ex Face Time eller om den man vill kontakta inte är tekniskt bevandrad eller utrustad så är ett gammaldags telefonsamtal bättre än ingenting. Tror inte någon blir störd av en fråga om hur det står till. Medmänsklighet är viktigare än någonsin och inte bara till nära vänner ut så långt ut i bekantskapskretsen som möjligt.

I veckan lyckades jag i alla fall träffa några kamrater under betryggande former, utomhus och med behörigt avstånd. Vi var allt som allt sex stycken av åtta i kamratkretsen som sågs under ett par timmar på eftermiddagen. Vi har under mer än trettio år träffats regelbundet, först som Round Table-medlemmar och efter att vi alla fyllt fyrtio i en konstellation som kallas PM (Past Member). Det är viktiga vänner i mitt liv och våra träffar är alltid livgivande energiinjektioner. Under pandemin har vi bara träffats vid något enstaka tillfälle mot månatliga träffar i normala tider. Det är något som gjort livet torftigare och nu väntar vi på att vi ska kunna återgå till vår normala mötesrutin.

Det är många som väntar och det är många saker att vänta på. Hela livet väntar och gör det runtom i hela världen. Vi är många som är trötta på att vänta men jag tror att någon rivstart blir det inte. Livet kommer att smyga sig på oss så sakteliga efterhand som pandemin ebbar ut. Den som väntar…

Vänta inte med att tvätta händerna och hålla avstånd.

/Bosse

Round Table. En internationell sammanslutning för unga män från olika yrkesgrupper mellan 22 och 40 år gamla. Det finns en motsvarande sammanslutning för kvinnor, Ladies Circle.