Samhälle

Jakten på ansjovisen

/ Bo J Carlsson / 1 kommentar

HURRA, HURRA, HURRA – jakten på ansjovisen är slut. Jag har häromdagen nerlagt hela fyra burkar Grebbestads Ansjovis Original ⭐️⭐️⭐️ från Abba. Julens Jansons Frestelse är med andra ord räddad. Jakten har pågått under några veckor och understundom var hoppet på väg att lämna mig. Det gick så långt att jag i desperation inköpte den sista burken ansjoviskryddad sill på ICA Toppen i Höllviken där jag tillfälligt begett mig för några inköp för ett par dagar sedan. Men trots att det finns de som påstår att Jansons blir lika god med detta substitut för ansjovis framhärdar jag att endast Grebbestads Ansjovis är det enda som duger. Kalla mig gärna snobb.

Nu ser jag fram emot den stundande julhelgen som ju inte kan genomlevas utan bl a Jansons Frestelse. Andra nödvändigheter är som bekant köttbullen, den griljerade skinkan och sillen. Glöm inte sillen! På vårt julbord återfinns också ägghalvan med kaviargrädde eller räkor och majonäs, rödkål och æbleflæsk, en eftergift för min hustrus danska rötter.
För övrigt avnjuter vi en dansk flæskesteg med tillbehör på självaste julafton. Det kräver en resa till vårt västra grannland för inköp av korrekt styckad köttbit.

Det är jag som gör merparten av livsmedelsinköp i vårt hushåll. Jag är metodisk när jag navigerar i gångarna på det för orten stora varuhuset. Hittar snabbt det jag har på min digitala inköpslista. Om det finns vill säga. Allt oftare kommer jag till hyllan där jag förväntar mig att hitta varan jag eftertraktar för att där finna en röd skylt med texten ”SLUT HOS LEVERANTÖR”. Detta välfärdsproblem kan tyckas försumbart i jämförelse med andra människors i andra länders jakt på livsuppehållande näring och det är förvisso sant. Men tänk er själva – en jul utan Jansons Frestelse. Det är som midsommar utan matjessill och nubbe, kärlek utan kyssar och…

Men nu är alla problem över, ansjovisen är återerövrad. Andra världsliga problem som krig, svält, gängskjutningar och den brittiska budgeten kan åter ta plats på löpsedlarna (finns det sådana fortfarande föresten?). Medan detta elände tillsammans med Folkpartiets, förlåt Liberalernas opinionssiffror sjunker mot botten likt en gisten eka och elpriset stiger i motsvarande hastighet kommer jag att luta mig tillbaka och till mångas för att inte säga de flestas förskräckelse avnjuta min Jansons Frestelse gjord på äkta ansjovisfiléer från Grebbestad tillsammans med – håll i er nu – lingonsylt.

Burken med ansjoviskryddad sill bortskänkes till den som är otursförföljd så till den milda grad att hon eller han står utan Grebbestads Ansjovis Original när Janson skall in i ugnen. Så här när julen närmar sig vill man gärna räcka en hjälpande hand till den som är nödställd.
Har du inte ätit Jansons Frestelse med lingonsylt har du gått miste om en väsentlighet i livet. Få vågar ens prova men den som gör det kommer att uppleva sann eufori.

Lycka till med julstöket!

Bosse

Nu är det jul igen

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Det lackar mot jul. För vart år som passerar tycks det lacka tidigare och tidigare. Vad det beror på har jag inget vetenskapligt svar på men det går ju alltid att spekulera och konspirera.

Om vi börjar med det senare så kan vi alltid anklaga handeln för att försöka öka sin försäljning. Först startar man med den amerikanska företeelsen ”black week” som för övrigt tidigare var ”black Friday”. Men varför nöja sig med en enda dag? Borde ju gå att kränga många fler varor på en vecka än på en enda ynklig dag. Efter ”black week” glider vi rakt in i julhandeln. Eller snarare återupptar. För får man tro livsmedelsbutikerna så bör vi känna julstämning redan tidigt i oktober. Julmusten har då redan dukats upp. Till julmust är det ju gott med lussekatter så varför inte bulla upp med dessa också? Knappt har man svalt den första pepparkakan innan alla ljusslingor, ljusstakar och allt glitter står till buds.

Fast det är ju förvisso inte bara handlarna som vill komma i gång tidigt. Allt fler privatpersoner börjar julpynta allt tidigare. Tomtar och troll, girlanger och blinkande julljus driftsätts långt innan den sista sommarblomman vissnat. Vad beror detta på? Är det flykt från det dystra vädret eller bristen på värme? Kanske måste det hända något utöver den gråa vardagen när rosévinet inte längre känns rätt och när den svenska mannens favoritplagg – piratbyxan till slut ändå måste hängas undan någon månad. Systembolaget byter väl för övrigt ut just rosévinet mot glögg någonstans där i månadsskiftet oktober/november. Som vi har längtat – eller…? Efter ett par flaskor glögg förbyts den längtan efter vårvärme och rosévin, när f-n kan man få ett glas rosé?
Då precis efter nyår när granen tappat de flesta av sin barr och hälften av julkulorna fallit till golvet måste vi åka till Kanarieöarna. Där finns det i alla fall rosévin. Thailand är såklart ännu bättre, mer exotiskt kanske. Men där får man inte dricka mellan klockan två och fem på eftermiddagen och vin är minst lika dyrt som i Sverige.

Det lackar som sagt mot jul och det har det gjort ett tag nu. Får den här trenden med tidigt julpynt, julmust, ljus i alla trädgårdar hålla i sig så åker väl granen ut runt den tredje advent och mellandagsrean startar två dagar innan julafton och på annandagen förbereder vi midsommarafton. Påsken hinns inte med, den får vi hoppa över, det är ju ändå nästan samma mat som på julafton och julen varar inte längre till påska.

Så fast vi bara hunnit halvvägs in i november säger jag

GOD JUL!

Bosse

Nästa regering

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Vem som vinner valet 2026 kan man ju inte med säkerhet veta men oppositionen leder över sittande regering med hela 10 procentenheter i den senaste opinionsmätningen. Hur kan det komma sig? Själv tycker jag att vår regering kommer med den ena reformen efter den andra, nya lagar och en hel del har hänt. Nu så här ett år innan nästa riksdagsval drar man på lite extra och det kan man såklart kalla valfläsk om man vill.
Skulle nu det vi brukar kalla det borgerliga blocket vinna i september nästa år blir det emellertid inte lätt att bilda regering. Många osäkerhetsfaktorer finns. Det första man frågar sig är om Liberalerna och Kristdemokraterna klarar 4 %-spärren? För Liberalerna är det ytterst tveksamt tror jag. KD kanske ändå lyckas hanka sig över gissar jag.
Nästa fråga är SD. De kommer sannolikt att ha ett stenhårt krav på att få ministerposter, dvs sitta med i regeringen och eftersom det inte är helt osannolikt att de kan bli större än Moderaterna så hägrar såklart statsministerposten. Då blir det problem inte minst med L om de mot förmodan klarar riksdagsspärren.

Å andra sidan blir det inte heller enkelt för Magdalena Andersson (S) att bilda regering med Vänsterpartiet på ena kanten och Centern på andra sidan. Sagda oppositionsledare ges en hel del utrymme i skattefinansierad media och även hos TV4. Såväl SR, SVT och TV4 har en tydlig slagsida åt vänster vilket gör dem till megafoner för framförallt Socialdemokraterna men också övriga vänsterpartier, V, Mp och numera också C.
Och det här blocket leder alltså med hela 10 % i opinionsmätningarna. Hur kan det komma sig trots att de egentligen inte presenterat något konkret överhuvudtaget.

Min förklaring till detta är att det beror på den svenska avundsjukan. För de som röstar rött är den viktigaste frågan inte vården, skolan eller omsorgen. För de som röstar rött är det viktigaste att de som har de bättre än de själva får det sämre. Det tycks vara en överordnad önskan. Jag är alls inte säker på att det är en medveten önskan men det finns där i den socialistiska själen på något märkligt sätt. Det spelar ingen roll hur bra en borgerlig regering leder landet, vilka reformer den genomför för allas bästa, hur mycket mer den enskilde får i plånboken (fast Andersson (S) påstår motsatsen), hur framgångsrikt gängkriminaliteten bekämpas eller att bensinpriset sjunker. De som har det bättre än den som röstar rött har ju inte fått det sämre.

Med en röd regering kan vi vara ganska säkra på att skatterna stiger på ett eller annat sätt, att nödvändiga reformer begravs i oändligt långa utredningar och näringslivsfientlig politik genomdrivs. Företagen ska klämmas åt och skrapas in på benen.
Det är inte bara de som har det bättre än de som röstar rött som får det sämre, alla får det sämre men det är det uppenbarligen värt för de som ger vänsterblocket 10 % övertag.

Min profetia är att det blir en rödgrön röra i Rosenbad efter nästa val – hoppas jag har fel.

Bosse

Skynda, skynda…

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Det går fort nu, rasande fort. USA:s nytillträdde president vilar inte på lagrarna. Nya utspel kommer var och varannan timme. Det militära stödet till Ukraina ska ställas in om inte.., underrättelseinformation delas inte längre med Ukraina, skyddsstatus för ukrainska flyktingar i USA tas bort och senast i raden kom nyheten att hemliga överläggningar med Zelenskyjs politiska motståndare i Ukraina har skett. Innan jag hinner skriva färdigt detta inlägg kan det ha hunnit komma mer. Det går som sagt väldigt fort nu och det mesta för att inte säga allt är nyheter som är dåliga för Ukraina men också för Europa i övrigt.

Vad är det då som håller på att hända? Vilken agenda har Trump och hans administration? Ärligt talat tycks det inte finnas någon gräns för den koleriske presidentens aptit på andra länders tillgångar, territorium och tydligen också vilka som besitter politiska positioner i andra länder. Det är otillständigt att en ledare i ett land lägger sig i andra länders inrikesangelägenheter. Också vicepresident JD Vance hade synpunkter på europeiska länders inrikespolitik och lagstiftning vid sitt tal i München.

Jag frågar mig om Trump nu kommer att aktivt medverka till en politisk kupp i Ukraina med syfte att avsätta Zelenskyj och bana väg för en marionett som är mer medgörlig för Trump själv och därmed troligen också mer ryssvänlig.

Oroande också att Orbán i Ungern inte är solidarisk med övriga EU och Storbritannien i den samling som Europa nu jobbar hårt med. Sammantaget frågar jag mig om vi står inför ett storkrig i vår del av världen? Jag har tidigare ifrågasatt om man kan lita på länder som Ungern och Turkiet i NATO? Kommer de att sticka en kniv i ryggen på sina allierade? Turkiet tycks ändå vara mer på det fria Europas sida men Ungern, jag undrar?
Och var står egentligen Trump? Är han beredd att slänga Europa under bussen eller t o m slå sig ihop med Putin i en ohelig allians? Jag befarar det värsta.

Toppmöte efter toppmöte genomförs nu runtom i Europa. Det gäller att skynda. Skynda och skynda ännu mer, inte en minut finns att förlora. Det är bara vi själva, vi européer som kan ta hand om vår frihet, våra värderingar och skydda oss själva mot såväl Putins aggression som mot Trumps totala hänsynslöshet och brist på moral. Uppenbarligen tänker ha ta vad som är ”up for grabs”.

Senaste nytt är att han tänker utplåna hela Gazas befolkning om inte Hamas genast återlämnar den israeliska gisslan. Han kommer att gå till historien som en av världens grymmaste män i modern tid om han gör verklighet av alla sin hot mot Europa i allmänhet och hittills Ukraina i synnerhet, mot Danmark (Grönland), Panama och Kanada.
Kommer han att stå på Taiwans sida mot det kommunistiska Kina? Jag tror inte det. Trump ser bara till sig själv under den falska flaggen som säger ”America First” och ”Make America Great Again”. Inte ens det amerikanska folket intresserar honom. De åker under samma buss som vi andra.

Ärligt talat borde vi slänga Trump under bussen!

/Bosse

Nya tider – var beredd

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Måndagen den 24 februari 2025 markerade treårsdagen av Rysslands angrepp på Ukraina. Kriget rasar för fullt medan USA:s nya president är i full färd med att omstöpa världen under förevändning att han och han allena kan och ska stoppa kriget och skapa fred. Det vill han göra i samarbete med främst Rysslands diktator Putin, mannen som startat angreppet mot en suverän stat.

Ca 200 deltog i manifestet för att uppmärksamma 3-årsdagen av Rysslands angrepp på Ukraina.

Runtom i Sverige manifesterades treårsdagen, så också i Hässleholm. Här hade ett hundratal, kanske tvåhundra människor samlats på Stortorget. Lokala politiker höll tal och sa det som under dessa tre år upprepats så många gånger. Ukraina måste få fred på sina villkor och såväl landet självt som övriga Europa måste sitta med vid förhandlingsbordet. Detta i motsats till Trumps intentioner att göra upp i samförstånd med Putin och helt enkelt dela upp den här delen av världen sinsemellan.

USA är inte längre en part att räkna med. Det ligger inte i den nya amerikanska administrationens intresse att se till övriga länders väl och ve. Man går helt och hållet in för ”America First” och ”Make America Great Again”. Den amerikanska administrationen som vi känner den är på god väg att upplösas och dess framtid ligger inte i kongressens, senatens eller det amerikanska folkets händer utan snarare i Elon Musks och ett gäng tonåriga hackare som han omger sig med. Konstitutionen och amerikansk lag röner ingen respekt från dessa eller presidentens sida vilket leder till slutsatsen att det USA som vi känner det är i upplösning.

Så USA går bort helt enkelt men är samtidigt en spelare som Europa måste ta med i beräkningen. Man må tycka vad man vill om Trump (i min bok är han en skurk) men han har i vilket fall som fått Europas politiker att vakna ur sin slummer. Frågan återstår om det är i elfte timmen och femtionionde minuten eller är det redan försent? Enligt bl a dansk underrättelsetjänst har vi inte lång tid på oss att rusta för att möta en aggression från Ryssland, några enstaka år endast att ersätta USA:s närvaro i Europa. Den danska statsministern Mette Fredriksens ”Köp, köp, köp!” är ett vittnesbörd om att det hastar.

Krig är alltid grymt. Inget skiljer Rysslands angreppskrig på Ukraina i det avseendet. Men en fråga man måste ställa sig är om det är fred till vilket pris som helst som gagnar landet i det långa loppet? Hur mycket av Ukrainas territorium måste man ge upp till Ryssland som ju redan 2014 annekterade Krim? Hur mycket av sina naturtillgångar måste Ukraina ge till USA i något som inte kan liknas vid något annat än ren utpressning i sann Trump-anda? Och hur länge låter Putin landet leva i fred och frihet innan nästa anfall kommer?

Min tro är att Ukraina med obevekligt stöd från övriga Europa måste stå emot såväl Putin som Trump. Ger vi vika för två av världens värsta skurkar så kommer vi få betala ett högt pris på alla tänkbara sätt framöver. Det är inte Ukraina som ska betala priset för detta krig, det är Ryssland och dess ledare.

Tyvärr är västvärlden svag. Vi har svårt att hantera sådana som Trump, Putin och alla andra mer eller mindre ohederliga ledare som struntar i internationell lag och humanitära självklarheter. Det senaste exemplet är den FN-resolution, skriven av Ukraina och som kräver omedelbart tillbakadragande av rysk trupp från ukrainskt territorium och fördömer Rysslands aggression. Endast 93 länder av 193 röstade för. USA och Ryssland röstade emot. Ännu en resolution, denna skriven av USA nämner inte med ett ord att det är Ryssland som angripit Ukraina men förespråkar ett snabbt avslut på kriget. Historieförfalskning i sin mest djävulska form. Som bekant är det alltid vinnaren som skriver historia och här skriver Trump den redan innan det hänt.

Allt detta och mycket därtill får mig att fundera över de knappa tvåhundra hässleholmare som slöt upp på Stortorget den 24 februari i det ödesmättade året 2025. Eller snarare så funderar jag över de som inte kom till torget denna för årstiden ljumma kväll. Hade de inte tid? Var de upptagna med annat som var viktigare? Eller något roligare? För det finns mycket som är roligare än hur vår värld ser ut just nu. Min farhåga är att de allra flesta av oss ännu inte insett allvaret. Förvisso uttrycker många att de är oroliga men därifrån till att inse vad som skulle kunna hända tycks det fortfarande vara långt. Att vara mentalt förberedd på att det värsta kan hända är en grundläggande förutsättning för att kunna stå emot om det verkligen händer. Här tror jag att vi i Sverige, förskonade från krig under lång tid är dåligt rustade. Det är i sig något att vara tacksam för men på samma gång en nackdel om det kommer till ett krig i vår del av Europa.

Vill man ändå ingjuta lite hopp kan jag konstatera att såväl våra egna politiker som övriga europeiska politiker verkar ta situationen på stort allvar. De ger hopp om att Europa ändå kommer att ta ansvar för sin egen säkerhet på ett betydligt mer klokt sätt framöver.
En oro kvarstår dock och det är att man ändå ska förlita sig på att USA lever upp till ingångna avtal och åtaganden i NATO. För att ta till ett uttryck min salig mamma ofta använde sig av – ”själv är bäste dräng”. Europa mår bäst av att se om sitt eget hus och göra sig oavhängiga av USA. Nu och för överskådlig framtid.

Var inte rädd – var beredd!

Bosse

I sista minuten.

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

I veckan som gick var det säkerhetsmöte i München. USA:s vicepresident, JD Vance stod för det mest uppmärksammade inslaget på konferensen. Han läxade upp Europa i allmänhet och pekade ut flera länder i sitt tal, bl a kritiserade han Sverige för bristande åsiktsfrihet och ”freedom of speech”. Samtidigt utestänger Trump nyhetsbyrån AP från Ovala rummet och Air Force One. Snacka om dubbel standard.

Man kan tycka vad man vill om vicepresidentens bredsida mot Europa. Själv tycker jag att han kanske borde varit mer hovsam och inte lägga sig i inrikesfrågor i andra länder. Hursomhelst med det så kan man konstatera att det likafullt blir ett bryskt uppvaknande för många av Europas ledare som under decennier levt i en behaglig slummer trygga i förvissningen att USA rycker ut när det hettar till. Inte minst Sverige har varit sent på bollen innan vi äntligen insett att vi inte alltid kan stå på läktaren och ropa bu medan andra gör jobbet.

Nu har det amerikanska folket tillsatt en president med helt andra idéer om vem som har rätten att bestämma. Trump delar sitt synsätt med Putin i Ryssland. Det är den starkes rätt som gäller och det verifierar Trump nu genom att inleda förhandlingar med Ryssland om Ukrainas och därmed Europas framtid. Ukraina ska tydligen få sitta med vid förhandlingsbordet trots allt men inte övriga europeiska länder. De två herrarna delar helt enkelt upp Europa i sina respektive intressesfärer. Slutsatsen blir att Trump och Putin i samförstånd anser sig kunna göra så, dela upp världen eller i alla fall Europa sinsemellan. Småstater som t ex Sverige har ingen talan.

Dock har Europa nära nog en halv miljard invånare medan USA räknar 350 miljoner och Ryssland knappt 150 miljoner. Bara Norden ensamt har en BNP som är större än Rysslands. Det finns mao kraft att ta till i Europa. Och det är precis det som Europas ledare måste använda sig av nu. Det viktiga ordet i denna mening är NU. Inte imorgon, inte nästa år utan NU. Det borde skett igår eller förra decenniet eller ännu tidigare men så blev det inte så då får man betala det högre priset och sätta högsta möjliga fart nu.

Gör man inte det blir Europa överkörda av USA och Ryssland. Vi vet redan Putins agenda. Han kommer inte att nöja sig med Ukraina, hans ambitioner är betydligt mer vittgående än så. Och offrar han bara tillräckligt många unga ryssar på slagfältet så får hans Trumps erkännande om att det är legitima skäl att behålla det han erövrat.
Trump å andra sidan har Kina att hantera och där kommer han att lägga det mesta av sin kraft och lämnar därmed Europa åt sitt öde, dvs åt Putins gottfinnande.

Trump ser världen som en marknad. Om en marknad kan man konkurrera och den som vågar satsa och satsar stort kan också kapa åt sig marknadsandelar (läs: territorium, naturtillgångar, mm). Enskilda länders suveränitet, individens okränkbarhet och demokrati är underordnat om jag tolkar Trumps och naturligtvis också Putins agerande rätt.

Är det den världen vi vill leva i? Är det framgång och positiv utveckling för världen och människorna? Enligt mitt sätt att se det är det en skrämmande utveckling och en väg mot barbari och totalitära system där den enskilda människans värde är lika med noll. Den motkraft som står till buds är som jag ser det ett enat Europa. Frågan återstår – kan Europas ledare samlas, stå upp och driva Europas intressen tillräckligt starkt för att motverka och neutralisera en despot som Trump från ena hållet och en revisionistisk Putin från andra hållet? Jag vill ju gärna hoppas på det men måste erkänna att jag har mina tvivel. Den politiska stabiliteten i Tyskland är bräcklig för att inte säga i upplösning. Ungern är ett osäkert kort med tydliga sympatier för Ryssland liksom Slovakien med Fica och hans parti Smer. Det finns all anledning till osäkerhet om Europas möjligheter att ta hand om sig själv och sin befolkning.

Jag håller andan!

Bosse

Ta en charter till Gaza

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Det senaste utspelet från herr Trump är att USA ska ta över Gaza och göra det till Mellanösterns Riviera. Den palestinska befolkning (ca 2 miljoner människor) bör lämna området för gott enligt galenpannan Trump. Israels premiärminister Netanyahu är inte avvisande till idén. Det får mig att fundera över hur många galna ledare det finns i världen och varför vi undersåtar låter oss ledas av dessa?

För att vara tydlig ska jag påpeka att jag inte på något vis sympatiserar med Hamas och dess tillskyndare, tvärtom men Gazas befolkning är inte lika med Hamas. Trumps hunger på olika territorier runtom i världen tyder på hybris och brist på insikt och respekt för mänskliga rättigheter.

Han vill ta över Grönland, världens största ö som i dag tillhör Danmark om än med självstyre. Han vill göra Canada, världens näst största land till ytan till USA:s 51 delstat. Han vill ta tillbaka Panamakanalen i amerikansk ägo. Och nu är han sugen på Gazaremsan.

Vad blir nästa land eller område denna koleriske man som amerikanska folket utsett till sin president och därmed gjort till världens mäktigaste person vill göra till sitt. Jag skriver till sitt för det är ungefär så han ser på sin omvärld. Den är till för honom att besitta, inte USA utan Donald Trump i egen hög person.

Vem vet kanske är det Gotland som lockar, det är ju en turistmagnet och därtill en strategisk ö mitt i Östersjön. Nu är ju den amerikanske presidenten inte så positiv till Europa så kanske är ändå intresset att förvärva territorium här svagt. Men finns det pengar att tjäna så vem vet?

Ja, det är sannerligen en märklig tid vi lever i. Orosmolnen hopar sig runtom oss och som född på femtiotalet med en relativt trygg uppväxt känns det inte precis som världen blivit vare sig bättre eller tryggare på senare tid. Just nu syns det som vi klampar på mot en sämre värld. Var finns vett och sans? Stabiliteten är definitivt rubbad och det kan falla åt vilket håll som helst. Från Trumps sida och hans parhäst Elon Musk finns ingen respekt för internationella lagar och inte heller för den amerikanska konstitutionen. För övrigt har Trump fler medlöpare i sin administration och jag frågar mig om den amerikanska kongressen kan stå emot hålla någorlunda styr på skutan?

/Bosse

Har man tagit f.. i båten

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Diskussionens vågor går höga och flera ministrar i regeringen håller pressträff efter pressträff. Säkerhetsläget i landet hotfullt och terrordåd kan inte uteslutas. Sverige bedöms vara ett prioriterat mål för terrorister. Den inhemska brottsligheten accelererar med dagliga skjutningar, ofta med dödlig utgång och frekventa sprängningar.

Regeringen har olika åtgärder på förslag både för säkerhetsläget och den galopperande kriminaliteten. Vilket resultat de olika åtgärderna kommer att ge återstår att se.
Oavsett resultat kan man konstatera att det är lite som att skjuta på uppdykande mål om vitsen ursäktas. Vi, regeringen, den svenska staten och dess institutioner ivrigt påhejade av större delen av media har genom överdriven välvilja och naiv undfallenhet låtit samhällsutvecklingen glida oss ur händerna i ett försök att rädda världen. Nu betalar vi priset för denna missriktade godhetssträvan.

I princip hela den muslimska världen driven en veritabel hatkampanj mot vårt land och oss svenskar där man valt att misstolka svenska lagar och svenska värderingar. Det är förvisso inte alltför svårt att förstå med tanke på att kampanjen drivs av odemokratiska krafter från odemokratiska länder där mänskliga rättigheter har litet eller inget utrymme. Man ser sin chans att använda svensk naivitet för egna inhemska syften och stärka sin egen religiösa och politiska makt. Skrupelfria personer har på plats i Sverige därtill använt den svenska rätten till yttrandefrihet i egna syften medan vi stillatigande låtit det ske.

Jag vill understryka att vi har världens äldsta tryckfrihetsordning (1766) och den ska vi värna med alla till buds stående medel. Så långt är allt gott och väl men likafullt talas det tyst om var de bakomliggande orsakerna till vårt nuvarande läge är. Oavsett om det handlar om hatkampanjer och desinformation om Sverige eller ohanterbar kriminalitet så pratas det bara om vad vi ska göra åt det uppkomna läget men inte om hur det har kunnat bli så här.

Min tro är att om man öppet och tydligt redovisar utvecklingen och dess orsaker så kan man också finna de åtgärder som på ett effektivt sätt kan vända utvecklingen i rätt riktning. Okej, det kan vara en smärtsam process för många när den nakna sanningen visar sig i fullt dagsljus men det är nog det pris vi alla måste betala, vissa mer än andra.

En del i problematiken ligger i den misslyckade integrationen. Sverige ville vara den goda nationen och många ville att våra gränser skulle vara öppna för alla och för hur många som helst. Allt från statsministrar till media och ner till den enskilda svensken trodde på den goda människan och att alla som kom hit delade våra värderingar och vår livsstil. Den okunskapen och naiviteten kommer stå oss dyrt. Den som ens antydde att det kanske var lite överdrivet välvilligt stämplades som rasist och brunsmetades, inte minst av media. Räddhågsna politiker var och är i viss mån fortfarande insnärjda i det som ofta kallas politisk korrekthet vilket hindrar dem både att tala klartext och framförallt från att driva på för nödvändiga åtgärder för att återställa statens kontroll över samhällsordningen och skydda den egna befolkningen.

För att travestera lite på 70-talets fria uppfostran kan man konstatera att kravlöshet inte alltid gagnar den som det inte ställs några krav på. Inledningsvis bekvämt för såväl uppfostraren som för den som borde uppfostras med i förlängningen bekymmersamt för bägge parter. Och att i ett sent skede sätta upp en kravlista kan det bli svårt för att inte säga omöjligt att få acceptans för.

Har man tagit f.. i båten får man ro honom i land brukar det heta men i Sveriges fall tror jag tyvärr att det blir svårt för årorna tycks ha fallit överbord.

Bosse

Vad hittar vi i det blå skåpet?

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Sverige står inte högt i kurs just nu. I alla fall inte i muslimska länder. Det är lite motsägelsefullt kan man tycka. Vi är ett av världens mest toleranta länder i de flesta för att inte säga alla avseenden. Dock tolereras detta inte av de som vi är toleranta emot.

Vi har sedan ett par år tillbaka utsatts för en förtalskampanj mot vår socialtjänst där det hävdas att svenska myndigheter kidnappar barn från muslimska familjer.
Sanningen är såklart att sociala myndigheter ingriper mot familjer där barn vanvårdas enligt de lagar som gäller i vårt land. Om man anser att de lagarna är bra eller dåliga är en sak men det är likafullt de som gäller och det handlar därmed inte om några kidnappningar.

Nu har den muslimska världen, anförd av Turkiets president hittat en ny företeelse, laglig i Sverige att rasa över. Någon har hängt upp en docka som ska föreställa president Erdoğan vid Stockholms stadshus. Det sägs vara Rojavakommittéerna* som ligger bakom. De är öppet fientliga till Erdoğan.
Som inte det räckte för att uppröra den turkiske presidenten och delar av den muslimska världen tog den dansk/svenska provokatören Paludan sig för att bränna en Koran utanför den turkiska ambassaden i Stockholm. Då tog det riktigt hus i helvete för att tala klarspråk. Hela den muslimska världen satte bokstavligt talat eld på relationen med Sverige. Här fanns inget utrymme för tolerans. Svenska flaggor brändes båda här och där. Någonstans (tror det var i Afghanistan) var man så upprörd så man i hastigheten brände en schweizisk flagga också. Ja, ja, det är inte så lätt det där med Sverige och Schweiz, det har vi ju sett på annat håll också. Man har dock inte nöjt sig med flaggbränning utan en bojkott mot Sverige har också utlysts av det främsta sunnimuslimska lärosätet, al-Azhar-universitetet i Kairo.

Vi befinner oss med andra ord i en ”shit-storm” eller vi har ”skitit i det blå skåpet” som det brukar heta. Ni får ursäkta språket!
Statsministern manar till lugn och menar att vi måste ”kyla ner” situationen. En faktor är som var och en förstår vår NATO-ansökning som ju stoppas av Turkiet (och än så länge av Ungern) med hänvisning till vår brist på respekt för muslimska värderingar. Erdoğan kräver nu att Sverige ska ändra i vår lag om yttrandefrihet och förbjuda bränning av Koranen. Om inte det sker blir det inget godkännande av vår ansökan till NATO.
En annan faktor är det allmänna säkerhetsläget och den förtalskampanj som jag nämner ovan.

Vår tolerans för andra religioner än den som traditionellt finns i Sverige, för sexuell hemvist, kön, yttrandefrihet etc tolereras alltså inte av vissa grupper såväl inom som utanför landet och heller inte av vissa länder.
Hur blev det så? Inte helt enkelt att svara på men en tanke är att vi som ett mycket litet land väldigt ofta försöker göra oss själva och våra värderingar tongivande i delar av världen som vi anser borde tycka och göra som vi. Som vi tycker ska vara lika toleranta som vi, lika goda, lika välkomnande som vi. Det ses sannolikt inte alla gånger med så blida ögon på annat håll.

Att t ex låta miljoner muslimer bosätta sig i vårt sekulariserade land och tro att de ska anamma svenska värderingar mer eller mindre över en natt är inget annat än naivt eller kanske rättare sagt okunnigt. Att förändra grundläggande värderingar tar oftast flera generationer. Den insikten har varken politiker eller den stora majoriteten av det svenska folket haft, förblindade av sin iver att vara bäst i klassen på godhet och tolerans. Nu har vi bundit ris åt egen rygg och faktiskt i många fall också åt de som sökt sig hit. Vi har skitit i det blå skåpet helt enkelt. Nu är dörren vidöppen och stanken sprider sig.
Sverige ses nu av stora delar av den muslimska världen som ett islamfientligt land när vi i själva verket under lång tid visat stor tolerans för andra trosuppfattningar. För tyvärr kan varken vissa ledare i andra länder och definitivt inte den stora massan se skillnaden på enskilda aktörer och staten Sverige. Räkna inte med att den här stormen mojnar inom kort.

Missförstå mig nu inte. Naturligtvis ska vi stå upp för våra svenska värderingar och inte minst för vår svenska yttrandefrihet men vi ska kanske vara mindre snabba med att ställa oss i främsta ledet när det gäller att omvända andra länder. Inte heller behöver vi vara bäst i klassen på invandring. Låt oss först hantera den segregation vi i oförstånd skapat i vårt toleranta land som börjar bli allt mer intolerant.

Stäng dörren till det blå skåpet!

/Bosse

*Rojavakommittéerna är ett nätverk för solidaritet och utbyte med den revolutionära rörelsen i Kurdistan

Svensk undfallenhet är pinsam

/ Bo J Carlsson / Lämna en kommentar

Vår svenska statsminister fördömer den dansk/svenska provokatören Paludans koranbränning utanför turkiska ambassaden i Stockholm. I Turkiet rasar den despotiske presidenten Erdoğan och möten med svenska ministrar ställs in på löpande band i den fortsatta förhalningen av Finlands och Sveriges anslutning till NATO.
Paludan är i mitt tycke en fjant som använder svensk lagstiftning avseende yttrandefrihet för att provocera och sabotera. Av statsmän borde hans agerande mötas med en axelryckning för att han är just en fjant.

Erdoğan å andra sidan är en skrupelfri narcissist som använder hela NATO-organisationen för egna inrikespolitiska syften.
Tror att de flesta vanliga västerländska människor är överens om de två herrarnas ynklighet. Jag är osäker på om lika många håller med mig om den svenska regeringens (och den tidigare) pinsamma undfallenhet mot Turkiet. När den svenska flaggan bränns och en för mig okänd turk talar om bristande mänskliga rättigheter och yttrandefrihet i Sverige har statsministern inget att säga. Han lägger huvudet på sned, bugar och bockar för Erdoğan i ivern att bli godkänd för medlemskap i NATO.

Jag är förvisso helt för att Sverige ska ingå i NATO. 28 länder har ratificerat vårt medlemskap. Ungern och Turkiet återstår. Ungern säger sig godkänna oss om någon månad men Erdoğan fortsätter obstruera och försöker pressa ut mesta möjliga inrikespolitiska fördelar. Han må tycka vad han vill om svensk politik men hans krav har inget med NATO och vår medlemsprocess att göra. Därför är det förvånande att han får hållas. Att en gubbe i ett land kan hålla hela NATO gisslan är ett svaghetstecken för organisationen.

Det är min uppfattning att Sverige nu ska byta taktik i relationen med Turkiet. Lägg relationen på is. Kanske ska vi ta hem ambassadören eller i alla fall någon högre tjänsteman på ambassaden i Ankara. Ställ in planerade möten på svenskt initiativ och ge Erdoğan och hans land det man brukar kalla tyst behandling tillsvidare.
Nu är det dags för NATO och inte minst USA att agera mot Turkiet och sätta hårt mot hårt. Den undfallande taktiken som precis som i relationer till Ryssland så många gånger har visat sig overksam bör överges och istället ersättas av stenhårda krav och orubblig integritet.

Ett historiskt exempel är John F Kennedys möte med den ryska presidenten Chrusjtjov 1961 i Wien, The Vienna Summit. Här var Kennedy tillmötesgående, rent av undfallande och det resulterade i att Chrusjtjov 1962 tog ytterligare ett steg framåt i sina planer med medeldistansrobotar på Castros Kuba. Kennedy hade dock lärt sig en läxa i Wien och satte ner foten och fick därmed dåvarande Sovjetunionen att backa. Ett tydligt språk har visat sig avgörande i relationen med såväl Ryssland som sannolikt också med Turkiet.

Det är enligt mig nu dags för Sverige att sitta still i båten och inte låta Erdoğan sätta agendan. Vår inbjudan till NATO ligger fast. Den garanterar ökat säkerhetspolitiskt skydd för vårt land. Det ligger lika mycket i NATO:s intresse att Sverige blir fullvärdiga medlemmar som det är viktigt för oss. Erdoğan och hans lättkränkta turkiska folk förtjänar inte mer fjäskande och undfallenhet. Räta på ryggen Kristersson, Pål Jonson och Billström. Det finns ingen anledning att kröka rygg för en despot som Erdoğan.

Den svenska undfallenheten har blivit påfallande pinsam.

/Bosse