Nya tider – var beredd

Måndagen den 24 februari 2025 markerade treårsdagen av Rysslands angrepp på Ukraina. Kriget rasar för fullt medan USA:s nya president är i full färd med att omstöpa världen under förevändning att han och han allena kan och ska stoppa kriget och skapa fred. Det vill han göra i samarbete med främst Rysslands diktator Putin, mannen som startat angreppet mot en suverän stat.

Ca 200 deltog i manifestet för att uppmärksamma 3-årsdagen av Rysslands angrepp på Ukraina.

Runtom i Sverige manifesterades treårsdagen, så också i Hässleholm. Här hade ett hundratal, kanske tvåhundra människor samlats på Stortorget. Lokala politiker höll tal och sa det som under dessa tre år upprepats så många gånger. Ukraina måste få fred på sina villkor och såväl landet självt som övriga Europa måste sitta med vid förhandlingsbordet. Detta i motsats till Trumps intentioner att göra upp i samförstånd med Putin och helt enkelt dela upp den här delen av världen sinsemellan.

USA är inte längre en part att räkna med. Det ligger inte i den nya amerikanska administrationens intresse att se till övriga länders väl och ve. Man går helt och hållet in för ”America First” och ”Make America Great Again”. Den amerikanska administrationen som vi känner den är på god väg att upplösas och dess framtid ligger inte i kongressens, senatens eller det amerikanska folkets händer utan snarare i Elon Musks och ett gäng tonåriga hackare som han omger sig med. Konstitutionen och amerikansk lag röner ingen respekt från dessa eller presidentens sida vilket leder till slutsatsen att det USA som vi känner det är i upplösning.

Så USA går bort helt enkelt men är samtidigt en spelare som Europa måste ta med i beräkningen. Man må tycka vad man vill om Trump (i min bok är han en skurk) men han har i vilket fall som fått Europas politiker att vakna ur sin slummer. Frågan återstår om det är i elfte timmen och femtionionde minuten eller är det redan försent? Enligt bl a dansk underrättelsetjänst har vi inte lång tid på oss att rusta för att möta en aggression från Ryssland, några enstaka år endast att ersätta USA:s närvaro i Europa. Den danska statsministern Mette Fredriksens ”Köp, köp, köp!” är ett vittnesbörd om att det hastar.

Krig är alltid grymt. Inget skiljer Rysslands angreppskrig på Ukraina i det avseendet. Men en fråga man måste ställa sig är om det är fred till vilket pris som helst som gagnar landet i det långa loppet? Hur mycket av Ukrainas territorium måste man ge upp till Ryssland som ju redan 2014 annekterade Krim? Hur mycket av sina naturtillgångar måste Ukraina ge till USA i något som inte kan liknas vid något annat än ren utpressning i sann Trump-anda? Och hur länge låter Putin landet leva i fred och frihet innan nästa anfall kommer?

Min tro är att Ukraina med obevekligt stöd från övriga Europa måste stå emot såväl Putin som Trump. Ger vi vika för två av världens värsta skurkar så kommer vi få betala ett högt pris på alla tänkbara sätt framöver. Det är inte Ukraina som ska betala priset för detta krig, det är Ryssland och dess ledare.

Tyvärr är västvärlden svag. Vi har svårt att hantera sådana som Trump, Putin och alla andra mer eller mindre ohederliga ledare som struntar i internationell lag och humanitära självklarheter. Det senaste exemplet är den FN-resolution, skriven av Ukraina och som kräver omedelbart tillbakadragande av rysk trupp från ukrainskt territorium och fördömer Rysslands aggression. Endast 93 länder av 193 röstade för. USA och Ryssland röstade emot. Ännu en resolution, denna skriven av USA nämner inte med ett ord att det är Ryssland som angripit Ukraina men förespråkar ett snabbt avslut på kriget. Historieförfalskning i sin mest djävulska form. Som bekant är det alltid vinnaren som skriver historia och här skriver Trump den redan innan det hänt.

Allt detta och mycket därtill får mig att fundera över de knappa tvåhundra hässleholmare som slöt upp på Stortorget den 24 februari i det ödesmättade året 2025. Eller snarare så funderar jag över de som inte kom till torget denna för årstiden ljumma kväll. Hade de inte tid? Var de upptagna med annat som var viktigare? Eller något roligare? För det finns mycket som är roligare än hur vår värld ser ut just nu. Min farhåga är att de allra flesta av oss ännu inte insett allvaret. Förvisso uttrycker många att de är oroliga men därifrån till att inse vad som skulle kunna hända tycks det fortfarande vara långt. Att vara mentalt förberedd på att det värsta kan hända är en grundläggande förutsättning för att kunna stå emot om det verkligen händer. Här tror jag att vi i Sverige, förskonade från krig under lång tid är dåligt rustade. Det är i sig något att vara tacksam för men på samma gång en nackdel om det kommer till ett krig i vår del av Europa.

Vill man ändå ingjuta lite hopp kan jag konstatera att såväl våra egna politiker som övriga europeiska politiker verkar ta situationen på stort allvar. De ger hopp om att Europa ändå kommer att ta ansvar för sin egen säkerhet på ett betydligt mer klokt sätt framöver.
En oro kvarstår dock och det är att man ändå ska förlita sig på att USA lever upp till ingångna avtal och åtaganden i NATO. För att ta till ett uttryck min salig mamma ofta använde sig av – ”själv är bäste dräng”. Europa mår bäst av att se om sitt eget hus och göra sig oavhängiga av USA. Nu och för överskådlig framtid.

Var inte rädd – var beredd!

Bosse

I sista minuten.

I veckan som gick var det säkerhetsmöte i München. USA:s vicepresident, JD Vance stod för det mest uppmärksammade inslaget på konferensen. Han läxade upp Europa i allmänhet och pekade ut flera länder i sitt tal, bl a kritiserade han Sverige för bristande åsiktsfrihet och ”freedom of speech”. Samtidigt utestänger Trump nyhetsbyrån AP från Ovala rummet och Air Force One. Snacka om dubbel standard.

Man kan tycka vad man vill om vicepresidentens bredsida mot Europa. Själv tycker jag att han kanske borde varit mer hovsam och inte lägga sig i inrikesfrågor i andra länder. Hursomhelst med det så kan man konstatera att det likafullt blir ett bryskt uppvaknande för många av Europas ledare som under decennier levt i en behaglig slummer trygga i förvissningen att USA rycker ut när det hettar till. Inte minst Sverige har varit sent på bollen innan vi äntligen insett att vi inte alltid kan stå på läktaren och ropa bu medan andra gör jobbet.

Nu har det amerikanska folket tillsatt en president med helt andra idéer om vem som har rätten att bestämma. Trump delar sitt synsätt med Putin i Ryssland. Det är den starkes rätt som gäller och det verifierar Trump nu genom att inleda förhandlingar med Ryssland om Ukrainas och därmed Europas framtid. Ukraina ska tydligen få sitta med vid förhandlingsbordet trots allt men inte övriga europeiska länder. De två herrarna delar helt enkelt upp Europa i sina respektive intressesfärer. Slutsatsen blir att Trump och Putin i samförstånd anser sig kunna göra så, dela upp världen eller i alla fall Europa sinsemellan. Småstater som t ex Sverige har ingen talan.

Dock har Europa nära nog en halv miljard invånare medan USA räknar 350 miljoner och Ryssland knappt 150 miljoner. Bara Norden ensamt har en BNP som är större än Rysslands. Det finns mao kraft att ta till i Europa. Och det är precis det som Europas ledare måste använda sig av nu. Det viktiga ordet i denna mening är NU. Inte imorgon, inte nästa år utan NU. Det borde skett igår eller förra decenniet eller ännu tidigare men så blev det inte så då får man betala det högre priset och sätta högsta möjliga fart nu.

Gör man inte det blir Europa överkörda av USA och Ryssland. Vi vet redan Putins agenda. Han kommer inte att nöja sig med Ukraina, hans ambitioner är betydligt mer vittgående än så. Och offrar han bara tillräckligt många unga ryssar på slagfältet så får hans Trumps erkännande om att det är legitima skäl att behålla det han erövrat.
Trump å andra sidan har Kina att hantera och där kommer han att lägga det mesta av sin kraft och lämnar därmed Europa åt sitt öde, dvs åt Putins gottfinnande.

Trump ser världen som en marknad. Om en marknad kan man konkurrera och den som vågar satsa och satsar stort kan också kapa åt sig marknadsandelar (läs: territorium, naturtillgångar, mm). Enskilda länders suveränitet, individens okränkbarhet och demokrati är underordnat om jag tolkar Trumps och naturligtvis också Putins agerande rätt.

Är det den världen vi vill leva i? Är det framgång och positiv utveckling för världen och människorna? Enligt mitt sätt att se det är det en skrämmande utveckling och en väg mot barbari och totalitära system där den enskilda människans värde är lika med noll. Den motkraft som står till buds är som jag ser det ett enat Europa. Frågan återstår – kan Europas ledare samlas, stå upp och driva Europas intressen tillräckligt starkt för att motverka och neutralisera en despot som Trump från ena hållet och en revisionistisk Putin från andra hållet? Jag vill ju gärna hoppas på det men måste erkänna att jag har mina tvivel. Den politiska stabiliteten i Tyskland är bräcklig för att inte säga i upplösning. Ungern är ett osäkert kort med tydliga sympatier för Ryssland liksom Slovakien med Fica och hans parti Smer. Det finns all anledning till osäkerhet om Europas möjligheter att ta hand om sig själv och sin befolkning.

Jag håller andan!

Bosse

Det livgivande ljuset

Ljuset är på väg i dessa mörka tider. En dryg tredjedel av årets längsta månad, kortast i almanackan men så lång så lång likafullt. Jul- och nyårshelgernas ljusdekorationer och festligheter är ett minne blott och ljuset har ännu inte återvänt när vi skriver den första februari.

Vid vecka 8, i skrivande stund nästa vecka tänds äntligen hoppet om att en vår är i antågande. Morgnarna är inte längre kolsvarta, stearinljuset på frukostbordet ersätts av en strimma morgonljus och när arbetsdagen går mot sitt slut är det fortfarande någorlunda dagsljus ute.

Det är lite lättare att leva, steget är lite spänstigare, hundpromenaden inte lika ruggig och axlarna sjunker något. Våren är inom räckhåll. Nej, inte skynda men ändå längta. Vår och sommar går ju av någon anledning så mycket fortare än höst och vinter, det gäller att njuta varje enskild stund innan vintermörkret återigen sänker sig över oss människor, särskilt över oss sommarmänniskor. Vi som för varje vinter vi får förmånen att uppleva likafullt inte vill ha vinter. Vi, som om vi kan flyr vintern till varmare och soligare breddgrader runtom i världen. Och när vi inte kan det hukar oss i vintermörkret och drömmer om soliga dagar i ett fagert svenskt sommarlandskap. Midsommar och ljumma augustikvällar på altanen.

Då är det gott att leva, då är det lätt att leva. Då blommar det inte bara i naturen och i våra trädgårdar, då blommar människan själv. Men livet är som bekant inte bara sommar och sol. Livet är hela året, höst, vinter och vår också. Värt att leva hela året för livet är med en äldre mans perspektiv kort, så väldigt kort. Någon för mig okänd tänkare har sagt ”Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är.”

Och så är det ju varje dag är värd att vårda för om sanningen ska fram i all sin blixtklara verklighet så kan var och en av oss dö precis vilken dag som helst.

Med det vill jag ha sagt att jag känner en tacksamhet för livet, det sköra men så härliga livet. Tacksamhet för de små stunderna, för de stora upplevelserna, för fred och frihet som vi i vårt land fått uppleva under så lång tid

Nu är våren snart här, kanske blir den varm och solig, kanske blir den regnig och kall men oavsett så kommer jag att njuta varje dag av den precis som jag försöker njuta av alla andra dagar på året hur än de ter sig.

Önskar er alla en njutbar dag!

Bosse

Ta en charter till Gaza

Det senaste utspelet från herr Trump är att USA ska ta över Gaza och göra det till Mellanösterns Riviera. Den palestinska befolkning (ca 2 miljoner människor) bör lämna området för gott enligt galenpannan Trump. Israels premiärminister Netanyahu är inte avvisande till idén. Det får mig att fundera över hur många galna ledare det finns i världen och varför vi undersåtar låter oss ledas av dessa?

För att vara tydlig ska jag påpeka att jag inte på något vis sympatiserar med Hamas och dess tillskyndare, tvärtom men Gazas befolkning är inte lika med Hamas. Trumps hunger på olika territorier runtom i världen tyder på hybris och brist på insikt och respekt för mänskliga rättigheter.

Han vill ta över Grönland, världens största ö som i dag tillhör Danmark om än med självstyre. Han vill göra Canada, världens näst största land till ytan till USA:s 51 delstat. Han vill ta tillbaka Panamakanalen i amerikansk ägo. Och nu är han sugen på Gazaremsan.

Vad blir nästa land eller område denna koleriske man som amerikanska folket utsett till sin president och därmed gjort till världens mäktigaste person vill göra till sitt. Jag skriver till sitt för det är ungefär så han ser på sin omvärld. Den är till för honom att besitta, inte USA utan Donald Trump i egen hög person.

Vem vet kanske är det Gotland som lockar, det är ju en turistmagnet och därtill en strategisk ö mitt i Östersjön. Nu är ju den amerikanske presidenten inte så positiv till Europa så kanske är ändå intresset att förvärva territorium här svagt. Men finns det pengar att tjäna så vem vet?

Ja, det är sannerligen en märklig tid vi lever i. Orosmolnen hopar sig runtom oss och som född på femtiotalet med en relativt trygg uppväxt känns det inte precis som världen blivit vare sig bättre eller tryggare på senare tid. Just nu syns det som vi klampar på mot en sämre värld. Var finns vett och sans? Stabiliteten är definitivt rubbad och det kan falla åt vilket håll som helst. Från Trumps sida och hans parhäst Elon Musk finns ingen respekt för internationella lagar och inte heller för den amerikanska konstitutionen. För övrigt har Trump fler medlöpare i sin administration och jag frågar mig om den amerikanska kongressen kan stå emot hålla någorlunda styr på skutan?

/Bosse

Mannen med den för långa slipsen

Mannen med den för långa slipsen, den illa sittande kostymen och det urinfärgade håret är sedan ett par dagar världens mäktigaste man. Han har inlett sin fyraårsperiod i Vita Huset med att hota ganska exakt alla utom Ryssland och Kina.

Det kan möjligen kallas klokskap med vetskap om att dessa två länder kan ställa till verkliga problem för honom medan vi i västvärlden är tålmodigt mjäkiga på svenskt manér.

I vårt tidevarv när en diagnos är en rättighet enligt många undrar jag om det finns någon diagnos som någorlunda beskriver denna amerikanska president. Ger man fel person makt kan den personen ta sig för precis vad som helst. Och det är exakt vad som oroar mig – att han i sin hybris ska ta sig för precis vad som helst men katastrofala följden för den demokratiska delen av vår oroliga värld.

Den här mannen och hans medlöpare tycks inte dra sig för något i sin iver att berika sig själva. Det gamla talesättet ”att gå över lik” har väl sällan passat bättre in, inte bara bildligt utan faktiskt också bokstavligt. Människors lika värde är inget som ens övervägs, jämställdhet mellan könen – pfft! HBTQAI+ är heller inget som visas respekt och förståelse för. Det är verkligen inget fall framåt för mänskligheten utan en gigantisk baklängeskullerbytta.

Trump har skrivit under fler presidential orders sina första dagar vid makten än någon tidigare amerikansk president. Han har också förespeglat en ändring i konstitutionen som möjliggör en tredje mandatperiod för honom själv. Ett ”putindrag” skulle man kunna kalla det. Nu är ju Donald (ett namn han delar med Kalla Anka) inte purung så tidens gång kan ju möjligen sätta stopp för den galenskapen.

Å andra sidan kan man börja ana att Barron Trump, yngste sonen ska matchas fram som republikanernas nästa presidentkandidat. Bevare oss väl!

EU och Storbritannien gör nu ett tappert försök att samla sig för att stå emot Trump och den amerikanska aggressiviteten. Vad Europa har att sätta emot har jag svårt att gissa men kan ändå inse att nu om aldrig förr måste Europa stå på egna ben såväl när det gäller handel, mänskliga rättigheter som militärt försvar och säkerhet i allmänhet. Hur ska man kunna bedriva handelskrig med ena handen och samarbeta i NATO med den andra?

Donald Trump har vunnit ett demokratiskt val och den vinsten hotar nu demokratin i den fria världen.

Bara en spontan fundering över vad som väntar. Övriga orosmoln har jag inte ens nämnt.

Bosse