Enligt en undersökning i SDS som låtit opinionsinstitutet Yougov fråga tusen skåningar om var de kan tänka sig att bo är Lund populärt. De flesta skåningar är positiva till Helsingborg, Ystad och Lund medan merparten av de tillfrågade är tveksamma till Landskrona, Trelleborg och tyvärr också Hässleholm.
Det kommer lite för många negativa signaler om vår kommun och det manar till eftertanke. Först och främst saknas det en positiv grundton i Hässleholm. Allt för ofta hör man negativa uttalanden om vår stad. Det saknas det och detta. Visst kan man önska sig både det ena och det andra men samtidigt måste man koppla dessa önskningar till realistiska förutsättningar.
Vi vill ha fler restauranger, butiker, nöjesställen och mycket annat. Men det måste finnas ett kundunderlag för att restaurangerna ska kunna överleva. Det måste finnas köpare för att det ska finnas butiker. Och trots att vi är Skånes femte största kommun med 50.000 invånare så är Hässleholm ganska litet med färre än 20.000 boende. Det är alltså flertalet som bor i de byar som omgärdar centralorten eller ute på landet. Detta återspeglas i folklivet i centrala Hässleholm. Det innebär också att de relativt starka kransorterna kräver resurser i den kommunala budgeten. Självklart måste alla ha kommunal service och bli föremål för investeringar oavsett var i kommunen man bor. Men faktum kvarstår att det kan vara hämmande för utvecklingen totalt sett. Hade vi kunnat kraftsamla i centralorten hade säkert utvecklingen varit mera gynnsam för kommunen som helhet. Vi har sedan mitten på 70-talet haft en befolkningsutveckling i Hässleholms kommun på ca 2.000 personer. Det är en skrämmande svag utveckling.
Det är avgörande för Hässleholms framtid, både som stad och som kommun att vi får en mer positiv befolkningsutveckling. Men det räcker inte bara med mer människor. Vi måste också hantera demografin, befolkningssammansättningen.
Hässleholm har en sk ålderspuckel, dvs det finns en oproportionerligt hög andel äldre personer i kommunen. Det medför kostnader för äldrevård som ska bäras av en för liten andel yngre.
Hässleholms befolkning har också lägre utbildning än riksgenomsnittet och därmed också lägre inkomst. Det innebär bl a lägre köpkraft.
Det här är några av de utmaningar som vi står inför. Hur ser Hässleholm ut om 20 år? Har Skåne ”urbaniserats” och kantrar i väster, dvs bor alla i Malmö, Lund och Helsingborg? Har Hässleholm utvecklats (eller avvecklats) till en sovstad med begränsad service, slumrande kulturliv och en servicebutik för det nödvändigaste.
Med förbättrade kommunikationstjänster, snabbare och tätare tågförbindelser, ökad näthandel, osv kan man fråga sig om Hässleholm kan hävda sig som handelsplats? Vi omges idag av flera starka handelscentra; Väla, Härlöv/Kristianstad och Malmö. Inom kort är Emporia i Hyllie söder om Malmö färdigt med ca 95.000 kvm handelsyta (Väla har 60.000 kvm). I Kristianstad ligger man i startgroparna för att exploatera Hammar öster om centrum. Till skillnad från Väla och de externa etableringarna i Kristianstad når man Emporia med tåg på under en timme från Hässleholm. Med stigande drivmedelspriser blir alternativa färdmedel mer och mer intressant. Där har Hässleholm idag en konkurrensfördel med centrumbaserad handel. Du tar dig enkelt hit utan bil och når alla butiker.
Men hur blir det i framtiden med utbyggda kommunikationer (som vi ju alla vill ha)? Blir andra, ”häftigare” alternativ intressantare med butiksdöd, försämrad service och en tråkigare miljö som följd? Lika lätt som det är att resa till Hässleholm, lika lätt är det att resa härifrån.
Frågan är hur vi möter dessa utmaningar? Ska vi bara satsa på trygg boendemiljö, god barnomsorg och skola och omvandlas till en kommun för nattboende? Eller ska vi satsa offensivt och försöka utveckla vår bygd med livaktig handel, kultur och nöjesliv?
Jag tror att vi måste utvecklas annars kommer vi att försvinna helt. Receptet heter samarbete mot ett gemensamt mål. Hässleholms alla olika aktörer, såväl politiker, näringsliv och föreningar måste hitta gemensamma beröringspunkter och sedan målmedvetet sträva i den riktningen. Min känsla är att vi idag lägger alltför stor vikt vid särintressen och är mer eller mindre förlamade när det gäller att se oegennyttigt på olika åtgärder som i ett större perspektiv slutligen skulle gynna oss alla. Kortsiktiga vinstintressen råder över långsiktiga lösningar som troligen skulle ge ännu större vinster, osv. Med samverkan kan vi bli starka och konkurrenskraftiga.
Igår träffade jag Peter Lund, nytillträdd koncernchef vid Bergendahls Food, Hässleholms största privata arbetsgivare. Han kunde berätta att Bergendahls kommer att etablera en CityGross-butik i Hässleholm, på gamla Ringcentral-tomten. Det blir också ett utbildningscenter för Bergendahls. Det här är positiva signaler från ett företag som leds av en person som anser att ”inget är omöjligt”. Det är den typen av visionärer som behövs i större utsträckning i vår kommun.
bojohnny 